Förlorarna

Det fuktiga grådiset hänger över landets västra kust, den här dagen i slutet av året. Men det är stilla och skönt ute med plus 4 grader. Och fukten glänser så fint i de många ljusen från upplysta träd och verandor. Och i sovrummet ligger vår 9-åriga nattgäst och sover så fint. Än är det mörkt där ute, men en ny dag vaknar snart ur sin slummer.

Det är nyårskrönikornas tid, en tid för tillbakablick över det gångna året. Ett år som varit betydligt mer omtumlande än de varit tidigare. 90-talets demokrativåg med uppbrytningen av de sovjetiska imperiet, har nu 20 år senare svängt över till dess motsats. Nu får demokratierna kämpa för att bevara sin trovärdighet. Några exempel kan vara på sin plats.

Brexit

Folkomröstningen i England om utträde ur EU, det som nu kallas Brexit har blivit en verklig prövning för både England och EU. Folkomröstningen drevs fram i stor utsträckning genom kampanjer via sociala medier, främst Facebook. Att de kampanjerna till stor del hade sitt ursprung i ryska “trollfabriker” är också verifierat av såväl Facebook själva som berörda säkerhetstjänster. Med stor sannolikhet hade aldrig en folkomröstning gjorts, än mindre vunnits av nej-sidan utan den propaganda genom falska facebookgrupper som piskade fram motsättningar och den polariseringen som behövdes för att nej-sidan med knapp marginal skulle vinna.

Rimligen borde omröstningen med den vetskap man har idag ogiltigförklaras, istället har detta skapat stora motsättningar i de politiska systemen i både EU och England.

De politiska systemen förlorar i trovärdighet, något som var den avsedda effekten hos de som styrde den utländska propagandan.

USA-valet

På motsvarande sätt agerade också de ryska “troll fabrikerna”i det amerikanska presidentvalet 2016. Stödet för Donald Trump är tydligt och verifierat av Facebook och säkerhetstjänsterna, och presidentvalet borde rimligen mot den bakgrunden ogiltigförklaras. Nu får det som under de senaste 100 åren varit världens ledande stormakt både ekonomiskt och militärt, dras med en president som aldrig varit del av det politiska systemet, och som av både medicinsk och professionell expertis anses “unfit for duty”. Sönderfallet i ledarskapet i USA är tydligt och skadar säkerheten i världen i stort. De demokratiska länderna är på väg att förlora sin viktigaste allierade, något som får stora följder för maktbalansen och säkerheten i världen i stort.

Ur de processerna och många fler finns alltid vinnare och förlorare. Om det här första avsnittet pekar på förlorarna, skall nästa avsnitt få visa på vinnarna.

2018.12.29

Jarl S

Splittring i fasaden

Högsommarväder i vårtid. Visst är det underbart med värmen, blommorna och lövsprickningen på en och samma gång. Och så förstås havets vaggande vid båtutflykterna till öarna runt omkring. Det är vår på väg till sommar.

För några dar sedan höll SvT valdebatt, den första inför höstens val. Två timmar med olika teman som partiledarna skulle förhålla sig till. Det blev en spretig debatt, inte minst för att deltagarna i sina svar gled in på sina egna favoritspår, och debatttledarna hade inte modet att styra upp debatten. I analyserna efteråt rankas som vanligt vinnare och förlorare. Den kanske största förloraren var nog statsminister Löfven. Hans kroppsspråk och sätt att svara på frågorna, talade för en hårt pressad person. Och sprickorna i den S-märkta fasaden börjar nu synas allt tydligare.

 

Vägval

 Jakten på SD-väljarna har bara börjat. Medlet tycks vara att lägga den egna migrationspolitiken så nära SD-s som möjligt för att den vägen locka tillbaka väljare. Det kommer knappast att lyckas, inte så länge SD-ledaren Jimmie Åkesson av tittarna ges det högsta betyget i debatten. Pendeln har svängt för långt för att kunna reverseras i någon större uträckning tiden fram till valet. Och de övriga partiernas sätt att närma sig SD synpunkter, kommer av väljarna att uppfattas som en bekräftelse på SD-s synsätt, och därmed belöna dem för insatsen. S-ledningens försök att vända den utvecklingen kommer  troligen att misslyckas.

Och i den stora världen agerar konfliktsökaren Donald Trump på sitt förutsägbara sätt. Det är inte Donald Trump som fått den nordkoreanska ledningen att tona ner sina synsätt, det är kineserna som styr den utvecklingen. I grunden blir det här en kraftmätning mellan USA och Kina, med Nordkorea som en marionett. I fallet Iran kommer sakerna i ett helt annat läge. Om inte USA med sina insatser i Afganistan lyckades, borde man inse det galna i att ge sig på Iran. Men i hökarnas ledarskap har diplomatin liten roll. och hökar triggar hökar. Vad den konflikten kommer att innebära blir vi snart varse, redan har raketregnet mellan Israel och Syrien/Iran börjat,

Kristi Himmelfärds Helg, solen skiner och besökare är på ingång. Dags att planerna för det och några dagar med positiva vibbar och umgänge.

Läsarna önskas en riktigt trevlig helg.

2018.05.10

Jarl S

Julimorgon 2015

Fredag morgon denna kyliga sommar. Skönt ändå med den nu nästan rituella morgonpromenaden. Att gå under den stora portalkranen på det nerlagda varvets område, är i sig mäktigt. Och en påminnelse om livets föränderlighet. Där förr 10 000 arbetare gjorde världens finaste fartyg, finns nu bara rester av den verksamheten, men väl en stor och väl fungerande ny stadsdel. Om läsarna undrar var, så är svaret Göteborg.

Nu en liten eloge till mina många ryska läsare. Nog är det lite roande att se att vissa perioder bloggen har fler ryska läsare än svenska. Trots att den är skriven på svenska och därmed borde vara svårtillgänglig att ta del av. Så om det är intresse från särskilt håll med beteckningar som FSB eller annat, är det bara att tacka för intresset.

Nu till dagsfrågor. Fick ett inspel från en av bloggens läsare häromdagen som är värt att kommentera. Allt fler äldre i välfärdslandet Sverige tar livet av sig pga. de nedskärningar som sker av pensionerna, och därmed deras livsförutsättningar. Om det borde det talas mycket, men makten tiger.

I synnerhet borde kvinnornas organisationer uppmärksamma den frågan, för vad det handlar om är i egentlig mening att det nya pensionssystemet som nu fått genomslagskraft, var ett yxhugg riktat mot kvinnorna. I synnerhet de som använt delar av sitt produktiva liv till att sköta hem och barn medan maken haft löneansvaret.

Den förändring som gjorde att ATP-systemets 15 år av intjänandetid för pension, ändrades till livslång intjänandetid, slog sönder kvinnornas trygghet i pensionsavseende på ett brutalt sätt. De är de stora förlorarna, och det märks på ökad fattigdom, ökad misär och som skrivits också ökning av självmordsfrekvensen bland de äldre.

Välfärdslandet Sverige har bytt fokus, de som känner sig som vinnare idag blir kanske framtidens förlorare i takt med att de kollektiva trygghetssystemen rivs sönder och ansvaret för också ålderdom och sjukvård alltmer privatiseras.

Det är bra med privata alternativ i olika avseenden, men också med den kollektiva trygghet vi i årtionden sett som garanten för det svenska i välfärdsarbetet. Om det finns det säkert skäl att återkomma till en annan dag och tid.

2015.07.31

Jarl

Nyvalet som uteblev

När de här raderna skrivs har det gått ett par dagar sedan det hårt proklamerade nyvalet ställts in. Av hönan blev en fjäder, och kommentarerna har inte uteblivit.

Av de reaktioner som media förmedlat, kan man med fog säga att det finns vinnare och förlorare i det här spelet. Vinnare är tveklöst den socialdemokratiska taktiken, att dels ösa sin galla över alliansen genom partiledaren, dels och samtidigt med de skolade politikerna och Damberg i spetsen förhandla med alliansen. En allians som mist sitt ledarskap, där rädslan för att något av de mindre partierna skulle åka ur riksdagen vid ett nyval, präglat agerandet.

Att de Moderata sympatisörerna är djupt kritiska är lätt att förstå. AKB-s (Anna Kindberg-Batra) strategi ger henne dåliga odds för framtiden. Det är lätt att förstå Reinfeldts avhopp efter det förlorade valet. Att ett av omvärlden prisat ledarskap belönas så illa tar naturligtvis på viljan att fortsätta. Men alliansen föll på egna grepp. Inte minst sättet man hanterade äldrefrågorna.

Nu aviseras att pensionsfrågorna skall fortsatt hanteras i samverkan mellan partigrupperna, det visar på den tyngd man inser att drygt 25 % av väljarna innebär. Men det kan också innebära att fortsatt brandskattning av pensionerna kommer att kraftigt öka stödet för det parti som tar pensionärernas oro över utvecklingen allvar.

Och frågan om gemensamma överenskommelser på energiområdet är, och kommer att bli en allt viktigare fråga. Skall man fortsätta att låta C+Mp styra energifrågorna bort från en utsläppsfri och säker energibas, till ett beroende av den av experter och närboende hårt kritiserade vindkraften?

Här borde det finnas en samsyn mellan ledande företrädate i de båda blocken som gör det möjligt att satsa på en energipolitik som bygger mer på realism än naiv och enormt kostnadsdrivande fundamentalism.

Nog om det, året 2015 kommer säkert att bjuda på många debatter, många frågor som skall lösas. Hur det kommer att ske i skuggan av den nu gjorda decemberöverenskommelsen, blir mycket intressant att följa.

30.12.2014

Jarl Strömbäck

I budgettider

Budgettider för den nya regeringen, och då är inte vallöftena heliga längre. Då offras de villigt för att säkra den så eftertraktade makten. För Vänsterns del har redan den saken redovisats i tidigare blogg. Miljöpartiets hycklande företrädare Åsa Romson, har fått visa sitt rätta ansikte när det i media visats att hon utan betänkligheter målat sin båt med giftig färg, alltmedan hon och partiet så hårt anser sig värna om rena vatten. Att det partiet av många i glesbygderna anses vara riksdagens farligaste parti är inte så konstigt. Skatterna de driver drabbar i hög grad de som inte kan använda sig av kollektivtrafik, och skövlingen av våra naturområden genom den storskaliga vindkraften är också direkta hot mot livsmiljöerna för både människor och djurliv.

Med det sällskapet är det heller inte konstigt att den socialdemokratiska ledningen viker ner sig. Borta är löften om barnbidrag, hur många familjer hade inte den frågan som prioriterad i valet? Borta är den speciella skattebefrielse som gjort de mängder av senioruthyrningsföretag som nu finns möjliga. Sannolikheten att de skall överleva ökade kostnader är inte stor enligt företrädare för näringen. Och de ökande skatter som skulle gälla inkomster över sek 60 000/månad visar sig nu istället gälla alla med inkomster över 37 000/månaden.

Den linje allianspartierna följt, arbetslinjen, kommer nu att ersättas av sjukpensioneringar och förtidspensioneringar igen. Den kappsäcken kommer att bli tung att bära, och sannolikheten är då att ”bromsen” i pensionssystemet kommer att slå till igen med fallande pensioner för de äldre. Den kommande resan kan bli minst sagt skakig. Men som i de flesta beslut finns vinnare och förlorare. De som lidit under fas-3 är att gratulera. Den lösningen var ingen lösning och troligen en stor anledning till alliansregeringens raserade trovärdighet. Hade man lyckat sköta den sidan bättre, då hade man också fått förnyat förtroende.

En rödgrön regering som släpper miljöfundamentalister och extremvänstern fri, den kommer att bli kostsam för oss medborgare. Ett nyval vore ingen dålig lösning i dagens politiska läge. Men vågar och vill man söka en för Sverige så ovanlig lösning?

2014.10.24

Jarl Strömbäck

Valets vinnare och förlorare.

 

Inför valet för 3 veckor sedan, hade de 5 pensionärsorganisationerna samlat sig om synpunkter i viktiga frågor. Pensionärsöverenskommelsen som nu ger återkommande nerdragningar av pensionerna, måste göras om. Bromsen måste tas bort och äldregruppen i riksdagen måste bli större för att kunna påverka.

I slutdebatterna försvann pensionärernas frågor nästan helt. SD belönades rikligt för sitt stöd till de äldre, låt vara att det knappast kommer att få några genomslag i politiken framgent, givet den marginalisering det partiet är utsatt för.

För att skapa ett starkare äldrekollektiv i riksdagen uppmanade pesnionärsorganisationerna sina nästan 1 miljon medlemmar, att kryssa för äldre personer på partiernas listor. Den 14 september fick vi facit, en rekordung riksdag, 45 år i snitt och 2 år yngre än den som valdes 2010.

Antalet 65+ i riksdagen är försumbart, det kommer inte att påverka beslutsgången på något avgörande sätt.

Och i den regering Stefan Löfven presenterade igår återfinns också personer med en ålder man i vart fall inte kan koppla till lång livserfarenhet.  Är ålder så tydligt  numera en belastning mer än en tillgång?.

Återstår att följa utvecklingen, det blir intressant ur den synvinkeln också att rimligen 2018 blir ett ödesval igen i synnerhet för de små partier som lika i sina synsätt  blir ointressanta.

Och medias roll som styrande växer för vart val. Mer om det i kommande blogg.

2014.10.04

Jarl S

SPI-Välfärden visar korten

Ordföranden i SPRF, Jöran Rubensson tar i ett inlägg i ST den 13.7 under rubriken ”pensionärernas viktigaste val” upp frågan om pensionernas negativa utveckling i samhällekonomin, liksom den orättfärdiga beskattningen av pensioner.

Hans argumentering är klar och tydlig, och speglar de synsätt som en mycket stor majoritet av berörda också har. Utveckling som leder till att armodet sprider sig snabbt bland de äldre. En utveckling som vi som arbetar inom SPI-Välfärden också anser skadlig både för samhällsekonomin och enskilda som drabbas. Och en utveckling som leder till social stress med risk för att grupp ställs mot grupp, generationskontraktet upphävs.

Det borde inte blivit så. När ATP beslutades 1958, var det en numera bortgången generation som tog besluten som stöd för sina barn, 40-talisterna och efterkommande. Man ville ge dem en trygg plattform för framtiden. Ungefär vid samma tid började de första 40-talisterna arbeta, och eftersom den generationen var stor, blev det ett stort överskott i inbetalningarna av pensionsmedel, vilka kom att samlas i AP-fonden. Allt som en reserv när den generationen påbörjade sin pensionering.

KG Scherman, på sin tid ledande tjänsteman i rollen som generaldirektör i Riksförsäkringsverket, har i nyutkomna boken ”Pensioner på Villovägar”, beskrivit skeendena när man å ena sidan hävdade att AP-fonderna inte räckte till, som skäl för förändringar. Å andra sidan, och trots det tog ut 258 miljarder ur fonderna för att täcka underskott i statens budget. Utan det ”rånet”, hade minskningarna av pensionerna som nu sker återkommande, inte behövts.

Den mekanism som kallas ”bromsen”, och som ensidigt gör pensionärerna till förlorare om samhällsekonomin sviktar, är unik. Den förekommer inte i något annat land enligt Schermans redogörelse.

SPI-Välfärden visar gärna korten. Vi anser liksom de fem pensionsförbunden att pensionssystemet  i sin nuvarande form måste göras om. Den s.k. pensionärskatten skall omedelbart tas bort. De är orättfärdigt, kränkande för de som drabbas. Det tar inte sociala hänsyn, och det kommer i förlängningen att skapa stora problem i samhället i stort.

2014.07.20

Jarl Strömbäck

Gruppledare SPI-Välfärden

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

Weissensee

Weissensee

 

Havet är spegelblankt, bara en lätt dyning rör det när vi lämnar ön med namn efter de tre sunden. Vi går genom det trånga sundet som sällan används av gäster från annat håll. En handfull årsungar av måsar lyfter när vi blir för närgångna, de känns så väl igen genom att de ännu bär sin gråbruna skyddsfärg, till skillnad från de äldre fåglarnas vita vingar.

Jag kommer att tänka på en annan sommar för länge sedan. Året var 1961, jag hade fått mitt livs första befälsjobb som styrman på Broströmskoncernens fartyg Tento. Jag hade vakten den här fina sommarmorgonen och lyssnade som så ofta på radion, när helt plötsligt rapporteringen fick en mycket dramatisk ton. Något väldigt avgörande höll på att hända, skulle vi få ett nytt krig mellan öst och väst. Östtyskarna hade börjat bygga en mur mellan östra och västra zonerna i det delade Tyskland. Hela dagen malde analyserna på. Så småningom visade det sig att västmakterna inte ville ta steget att stoppa bygget av muren, die Mauer.

Muren skulle bli ett effektivt hinder för de som ville lämna DDR under 30 år. Mängder av människor skulle plikta med sina liv för sin önskan att söka en framtid utanför det östtyska ”fängelset”. Men många skulle också som företrädare för partiet och dess politiska polis Stasi, kunna lev ett liv i förhållandevis stort välstånd.

Under alla år med resor i öst och väst har det funnits gott om tid att göra jämförelser, och att föra samtal med människor i de stängda länderna. För oss med vår, åtminstone enligt lagen självklara rätt till självständighet och medborgerliga rättigheter, är en tv-serie som den tyska prisbelönade Weissensee, en mycket nyttig påminnelse om en verklighet som fortfarande lever i vår närhet, i Vitryssland.

Klassamhället är inte något förbehållet endast kapitalliststater, det var och är oerhört starkt i de kommunistiska diktaturerna. Att ha avvikande uppfattningar var, och är än idag i vissa länder och miljöer förenat med stora risker.

Av de skälen är tv-serien Weissensee mycket sevärd. Den speglar en verklighet som inte ligger långt borta, och som alltid ligger runt hörnet givet att fel krafter får för stort utrymme i samhället. Se gärna TV-serien, den finns på SVT-play för den som missat de första 4 avsnitten. När det här skrivs återstår 2 avsnitt att visas i svt-1.

2013.08.13

Jarl Strömbäck/SPI Välfärden

Vanstyrets politik 5.

Vi har nu i vår lilla genomgång kommit till den riktigt stora och tunga dansen, den som kommer, direkt och indirekt att kosta kommunen norr om skogen allra mest pengar. Men också den man söker att så längt det går hålla borta från offentlighetens strålkastarljus.

Domsjö fabriker

Låt oss gå 10 år tillbaka i tiden. Där borta på fabriken i stans utkant ryker skorstenen än. Men det stora internationella bolaget med namn synonymt med ön, vill bli av med den 100-åriga fabriken. Den är utsliten, investeringarna har länge hållits tillbaka. Men att stänga fabriken är dålig PR. Dessutom kostar det massor med miljoner att lägga ner och genomföra en rivning. Alltså söker man några riskvilliga personer som på ekonomiskt fördelaktiga villkor kan tänkas köpa anläggningen. Det lyckas också, sju personer satsar vardera 150 000 kronor, och blir ägare till fabriken för mindre än vad en villa kostar i staden.

Nu startar en dans runt kommunkassan som sannolikt saknar motstycke i landet. Den kommer att göra de sju delägarna till multimiljonärer, och kommunen till den ”fattige kusinen från landet”, blåst på snart sagt alla sätt och vis.

Den gamla fabriken är ett monument för arbetarrörelsen i kommunen norr om skogen. Generation efter generation av präktiga S-väljare har fostrats där i arbete och politik. Att fabriken hotas blir till ett hot också mot den heliga traditonen. Stödet för fabriken blir därefter att likna vid obetingat.

Det börjar omedelbart med att kommunen köper in sig i fabrikens ”skrot”, som insatta brukar kalla det. Nästan 200 miljoner för att bli delägare i pannor och annan utrustning som inget har med kommunala behov att göra. Övik Energi får i alla de här affärerna agera front för politiken.

Nästa stora steg blir att befria fabriken från de stora investeringar man behöver göra på energiområdet. Istället för att bygga ut fjärrvärmen för kommunens behov för 270-300 miljoner, kommer man på den ”geniala ”iden att bygga ett kraftvärmeverk, helt anpassat till fabrikens behov. Det skall komma att kosta 1200 miljoner innan de står färdigt. En merkostnad som helt kan tillskrivas den politiska viljan att stödja fabriken.

När så finanskrisen 2008 slår till knäar också fabriken, i vart fall vil man påskina det. Naturligtvis står kommunen redo att lösa det problemet, för 220 miljoner köper man in sig i fabrikens vattenhantering och kajer. Återigen ett uttryck för direkt stöd för fabriken, inget av kommunal verksamhet betingat åtagande.

I riskkapitalisters värld är ordet exit ständigt närvarande. Det står för den tidpunkt då man säljer av en verksamhet med största möjliga vinst. Det är nu dags för de som köpte fabriken att efter de massiva stöd de fått, och den upprustning som det inneburit, lämna verksamheten med största möjliga profit.

Den fabrik som de köpte för 1 miljon säljs för 2000 miljoner. På vägen till den framgången har kommunen direkt eller indirekt investerat över 1000 miljoner vilka är att betrakta som direkta stöd för fabriken, men får inte ett öre av den stora vinsten i försäljningen.

Allt har en början, men också ett slut. Miljardrullningen har gjort energibolaget konkursfärdigt. Det är dags att börja pumpa in miljonernas mångfald för att rädda det som räddas kan. Svångremmen dras allt hårdare om förvaltningarna. Och det ständigt positiva kommunalrådet har allt svårare med sin trovärdighet. Låneskulder i bolagen vill man inte längre hantera direkt via bolagen, det ger alltför mycket insyn och rubriker. Man konstruerar en Internbank och ger den så vida ramar att man slipper ständigt återkommande redovisningar i fullmäktige och media.

Och den avgående fabriksledningens VD har vänligheten att i sitt tal efter försäljningen vilken gjorde honom oerhört förmögen konstera, ”utan kommunens stöd hade detta inte varit möjligt”.

Så sant, så sant. Det kommunala vanstyret skall nu kompenseras med höjda skatter, kommunalskatten kommer 2013 att vara nästan 2 kronor högre än rikssittet. Troligen höjda avgifter på olika områden. Och medborgarna ka förvänta sig tal om se att se möjligheterna, och akta sig för den mentala försurningen.

I retorikens värld är allt möjligt.

2012.06.15

Jarl Stömbäck

Gruppledare SPI