måndag, juni 12, 2017

Revolternas tid?






Utvecklingen av det politiska livet i Frankrike under den här våren och försommaren har varit minst sagt dramatisk. I landet mer plågat av terrorbrott än andra, har de etablerade partierna mer och mer tappat i förtroende hos väljarna. Fram kommer så en karismatisk ung man, visserligen med erfarenhet som minister i en socialistisk regering, men med liberala synsätt fram. Han tar strid i presidentvalet mot de etablerade kandidaterna och partierna, och Frankrike väljer det nya, oskrivna kortet.


Emmanuelle Macron som namnet är, visade sig vara folkets val till ny president, med allt vad det innebär. Men presidentens makt styrs också av parlamentet, och i det fanns partiet överhuvudtaget inte innan gårdagens (11.6) val. Men ibland sker det omöjliga, åtminstone där demokratin har fritt spelrum. På mindre än 1 år har Macron och hans vänner skapat ett rikstäckande parti, och i det nyss avhållna valet har man utklassat de gamla partierna. Nu har den politiska nyskapelsen under Macron helt plötsligt parlamentariskt ledarskap också, något som inga analytiker vågade tro på innan valet.

Med den utvecklingen blir nu frågorna stora om vilken väg Frankrike kommer att ta. Macron är en vän av EU och den internationella solidaritet det innebär. Han bör nog ses som en liberal politiker med socialliberala synsätt. Men kommer han kunna styra ett helt nytt parlament, där flertalet av ledamöterna har liten eller ingen erfarenhet av politiskt arbete på den nivån?

Inom loppet av ett drygt halvår har vi nu sett två stora demokratiska revolter. Dels den ultra-högra revolten via det republikanska partiet i USA. Där står nu kampen hård om både makten i partiet, och därmed också makten i landet i stort.

I Frankrike återstår att se vilka vägval den nya regeringen kommer att ta. Den bild Macron hittills visat, tyder på att han på ett klokt sätt värnar om den stabilitet som ligger i de uppbyggda strukturerna genom EU-samarbetet, Nato etc., samt den värdegrund som traditionellt har styrt de västliga demokratierna under åren efter 2-a världskriget.

Mycket står på spel också i England i tider av Brexit och det val där som den 8.6 hölls där. Istället för ett starkare stöd för Brexit-anhängarna, protesterade mängder av röstberättigade genom att inte ge den sittande regeringen sitt stöd. Nu svajar även den engelska flaggan slak på sin stång inför de förhandlingar som skall föras.

Folkets röst har avgett sitt budskap. Återstår att se hur det kommer att utveckla politiken.

2017.06.13

Jarl