Utvecklingen av det politiska livet i Frankrike under den här våren och försommaren har varit minst sagt dramatisk. I landet mer plågat av terrorbrott än andra, har de etablerade partierna mer och mer tappat i förtroende hos väljarna. Fram kommer så en karismatisk ung man, visserligen med erfarenhet som minister i en socialistisk regering, men med liberala synsätt fram. Han tar strid i presidentvalet mot de etablerade kandidaterna och partierna, och Frankrike väljer det nya, oskrivna kortet.
Emmanuelle
Macron som namnet är, visade sig vara folkets val till ny president, med allt
vad det innebär. Men presidentens makt styrs också av parlamentet, och i det
fanns partiet överhuvudtaget inte innan gårdagens (11.6) val. Men ibland sker
det omöjliga, åtminstone där demokratin har fritt spelrum. På mindre än 1 år
har Macron och hans vänner skapat ett rikstäckande parti, och i det nyss
avhållna valet har man utklassat de gamla partierna. Nu har den politiska
nyskapelsen under Macron helt plötsligt parlamentariskt ledarskap också, något
som inga analytiker vågade tro på innan valet.
Med den
utvecklingen blir nu frågorna stora om vilken väg Frankrike kommer att ta.
Macron är en vän av EU och den internationella solidaritet det innebär. Han bör
nog ses som en liberal politiker med socialliberala synsätt. Men kommer han kunna
styra ett helt nytt parlament, där flertalet av ledamöterna har liten eller
ingen erfarenhet av politiskt arbete på den nivån?
Inom loppet
av ett drygt halvår har vi nu sett två stora demokratiska revolter. Dels den ultra-högra
revolten via det republikanska partiet i USA. Där står nu kampen hård om både
makten i partiet, och därmed också makten i landet i stort.
I Frankrike
återstår att se vilka vägval den nya regeringen kommer att ta. Den bild Macron
hittills visat, tyder på att han på ett klokt sätt värnar om den stabilitet som
ligger i de uppbyggda strukturerna genom EU-samarbetet, Nato etc., samt den
värdegrund som traditionellt har styrt de västliga demokratierna under åren
efter 2-a världskriget.
Mycket står
på spel också i England i tider av Brexit och det val där som den 8.6 hölls där.
Istället för ett starkare stöd för Brexit-anhängarna, protesterade mängder av
röstberättigade genom att inte ge den sittande regeringen sitt stöd. Nu svajar
även den engelska flaggan slak på sin stång inför de förhandlingar som skall
föras.
Folkets röst
har avgett sitt budskap. Återstår att se hur det kommer att utveckla politiken.
2017.06.13
Jarl
