Förväntningar

 Årets näst sista dag är här. Morgonen är fin och ljum, vid promenaden speglas stadens ljus i älvens vatten. De senaste dagarnas positiva besked om påbörjad vaccinering mot Cowid-19 lyfter förväntningarna. Det gör också det nu upprättade avtalet mellan EU och England i Brexit frågan. Och börsen visar med stigande kurser att utvecklingen tolkas positivt.

Sent omsider har också i vårt land en pandemilag lagts fram som gör det möjligt att stänga ner aktiviteter i samhället som man menar bidrar till smittspridning. Frågan återstår hur man i så fall kompenserar de som får bära bördan av de åtgärderna. Många aktiviteter berörs och kommer att förändras för alltid, genom de som nu i pandemins spår växer i form av E-handel och distansarbeten.

Och i media förespråkar också tunga förespråkare, att regionerna som politisk nivå tas bort, vilket innebär att dess funktioner övertas av stat och kommuner. Det är givetvis ingen självklarhet att den regionala nivån skall bestå, men vägen till en avveckling är lång och krokig. Svensk byråkrati lämnar sällan något ifrån sig som man lyckats bygga upp.

Ute i den stora världen väntar politiken på maktskiftet i USA. Äntligen har också republikanska ledamöter i senat och representanthus insett att Trump-eran är över. Man börjar nu positionerna sig för ett liv utan Trump, och visar det genom att rösta mot honom i olika frågor. Återstår för paret Biden/Harris att ta itu med ett hårt splittrat USA, att binda nya band av samförstånd och förtroende med det amerikanska folket.

Samtidigt tränger sig den diktatoriska världens ledarskap på, och kräver allt mer plats. Kinas och Rysslands roll måste bemötas med smartness och styrka. Trumps agerande löste inga problem, han misslyckades till varje del i det avseendet. Inget i de politiska kraftfälten stormakterna emellan, eller relationen till Nordkorea löstes av Trump. Han blåste i trumpet men böjde sig så fort motståndet blev starkt nog.

När det nya året börjar kommer det i de demokratiska länderna ske i en känsla av glädje och framtidstro. Men utmaningarna kommer snart nog att bli dominerande på ledarsidorna.

2020.12.30

Jarl S

Nytt År 2017

Nytt år och nya förväntningar. I större delen av världen, den som delar vår kalender, firas det nya året in med fester och tal. Mycket av förhoppningar läggs in i det nya, ett tidens barn som tar plats i vår värld.

Samtidigt släpar vi på den ballast som det gamla fört med sig. Och egentligen är ju det nya en chimär, en väl behållen sådan. Tiden är ju egentligen ett aldrig upphörande flöde där allt vi gör, alla beslut griper in i varann.

Men låt oss för all del få tro på och njuta av drömmen att det gamla är borta och framtiden är ny. I någon mån är det ju så. Det är nämligen bara framtiden vi kan bestämma över.

Fredsmonument Hiroshima

Så låt oss slippa de terrorbombningar som Ryssland sysslat med under året som gått. Låt oss slippa se blodiga barn grävas fram ur ruiner av bostäder och sjukhus.

Låt freden och friheten bli bestämmande i besluten världens ledare tar. Och låt oss slippa en ny kärnvapenkapplöpning mellan de stora militärmakterna.

Det om något skulle ge utrymme för de välståndsbringande krafter världen så väl behöver.

2017.01.01

Jarl

Granne till kaos

November 2015 och TV gör ett av sina många inslag med intervju av en ung och välklädd man, nyss kommen till Sverige. Han irriteras av mottagandet, han förväntar sig snarast jobb och bostad, han har kommit till Sverige för att landet har uttalat att man gärna tar emot nya medborgare. Då förväntar han sig en öppen famn när han nu gjort den långa resan.

Januari 2016 och meddelandet att ca hälften av de som kommit till landet måste utvisas igen, de har inte giltiga asylskäl och kommer från länder vilka bör kunna ta hand om sina invånare. Ute i landet finns redan drygt 20.000 personer som skall utvisas då de inte har asylskäl och inte heller uppehållstillstånd. Byråkratierna brottas med berget av överklaganden och stödgrupper hjälper de utvisningshotade på många olika sätt.

De utvisningshotades gamla hemländer visar inget större intresse av att ta tillbaka sina invånare. Först skall identiteten fastställas, och oftast saknar de berörda indentitetshandlingar. Sedan vill länderna ifråga ha rundligt betalt för att ta tillbaka sina, i de flesta fall söner. Processen medför för de som berörs att de placeras i ett ingenmansland. Inget stöd annat än det allra nödvändigaste i form av mat och husrum under väntan på utvisning, en väntan som kan bli årslång.

I det klimatet växer desperationen och frustrationen alltmer för var dag och vecka som går. Alltfler blir utbrotten på berörda boenden, polisen vittnar om ständigt återkommande insatser på boenden där våldsamheter utbrutit, personalen känner sig inte längre säker och vaktbolagen har fått en ny stor marknad att betjäna, den att sköta säkerheten på flyktingboendena.

Den svenska välviljan har kolliderat med verkligheten, byråkratin med människors krav på delaktighet i det svenska samhället, nu och med detsamma. När så inte sker uppfattas det som ett stort svek av de som kommit till landet i norr.

Så utvecklades den forna humanistiska stormakten till ett land där otryggheten breder ut sig, och där till och med statsmaktens ledning använder sig av ordet kaos i sin för tillfället gällande argumentation.

2016.02.08

Jarl