Macron i media

Strålande vacker denna tidiga marsmorgon. Efter en frostig natt, en värmande sol och inte ett moln på himlen. Veckoslutet har bjudit på fin skidåkning från Holmenkollen och Östersund. Egna minnen från en vinter som medlem i Norske Skifremmedet, och de många och krävande träningspassen på Frognerseteren, det område som skidtävlingarna omfattar. Och TV har bjudit på en mycket tänkvärd och välgjord tolkning av Victor Hugos “Les Miserables”. Kampen mellan det onda och det goda, en aldrig sinande kamp.

Ute i vår stora omvärld har den franske presidenten Emmanuel Macron i en omfattande artikel i ledande media världen runt, tydliggjort sin syn på EU-s roll i vår oroliga tid. Med de synsätt han redogjort för, vill han av allt att döma nu också ta ett eget ansvar för unionen, i någon mån också axla den dominerande roll som den Angela Merkel så väl förvaltat under sina många år i unionen.

Macron lyfter fram de hot mot EU-s sammanhållning som nationalistiska rörelser i olika länder utgör, och som BREXIT blivit en symbol för. Påminnelsen om varför kol-och stålunionen, EU-s vagga skapades, är viktig i en tid av ökad historielöshet hos nya generationer medborgare. Och nationalismen i sina mer utvecklade former, bygger på intolerans och ökade klyftor mellan människor och nationer. Grunden för alla krig, alla krigs moder.

EU behöver den debatt Macron lyft inför de kommande EU-valen i maj. Partier i olika länder med nationalistiska synsätt har tidigare inte deltagit i EU-valen eftersom man sett EU som en politisk motpol mot den egna ideologin, De partierna mobiliserar nu för att i valet vara med och med målsättningen att också få så stort inflytande i EU som möjligt. Hur det inflytandet i så fall skall användas, och med vilka syften återstår att se.Givet de partiernas agenda, så kommer det inte att gynna den fredsrörelse som är EU-s absoluta grundbult.

Macrons artikel har applåderats av många kloka person, liksom den ratas av de som inte vill se ett starkt och liberalt drivet ledarskap i den europeiska Unionen. Nu prövas sammanhållningen i unionen mer än någon gång sedan den skapades.

2019.03.11

Jarl S

Revolternas tid?

Utvecklingen av det politiska livet i Frankrike under den här våren och försommaren har varit minst sagt dramatisk. I landet mer plågat av terrorbrott än andra, har de etablerade partierna mer och mer tappat i förtroende hos väljarna. Fram kommer så en karismatisk ung man, visserligen med erfarenhet som minister i en socialistisk regering, men med liberala synsätt fram. Han tar strid i presidentvalet mot de etablerade kandidaterna och partierna, och Frankrike väljer det nya, oskrivna kortet.

Emmanuelle Macron som namnet är, visade sig vara folkets val till ny president, med allt vad det innebär. Men presidentens makt styrs också av parlamentet, och i det fanns partiet överhuvudtaget inte innan gårdagens (11.6) val. Men ibland sker det omöjliga, åtminstone där demokratin har fritt spelrum. På mindre än 1 år har Macron och hans vänner skapat ett rikstäckande parti, och i det nyss avhållna valet har man utklassat de gamla partierna. Nu har den politiska nyskapelsen under Macron helt plötsligt parlamentariskt ledarskap också, något som inga analytiker vågade tro på innan valet.

Med den utvecklingen blir nu frågorna stora om vilken väg Frankrike kommer att ta. Macron är en vän av EU och den internationella solidaritet det innebär. Han bör nog ses som en liberal politiker med socialliberala synsätt. Men kommer han kunna styra ett helt nytt parlament, där flertalet av ledamöterna har liten eller ingen erfarenhet av politiskt arbete på den nivån?

Inom loppet av ett drygt halvår har vi nu sett två stora demokratiska revolter. Dels den ultra-högra revolten via det republikanska partiet i USA. Där står nu kampen hård om både makten i partiet, och därmed också makten i landet i stort.

I Frankrike återstår att se vilka vägval den nya regeringen kommer att ta. Den bild Macron hittills visat, tyder på att han på ett klokt sätt värnar om den stabilitet som ligger i de uppbyggda strukturerna genom EU-samarbetet, Nato etc., samt den värdegrund som traditionellt har styrt de västliga demokratierna under åren efter 2-a världskriget.

Mycket står på spel också i England i tider av Brexit och det val där som den 8.6 hölls där. Istället för ett starkare stöd för Brexit-anhängarna, protesterade mängder av röstberättigade genom att inte ge den sittande regeringen sitt stöd. Nu svajar även den engelska flaggan slak på sin stång inför de förhandlingar som skall föras.

Folkets röst har avgett sitt budskap. Återstår att se hur det kommer att utveckla politiken.

2017.06.13

Jarl

Frankrikes val

Solig söndag morgon i landet i norr, inom kort öppnas vallokalerna i kulturlandet Frankrike. Det är dags att välja president, och här liksom tidigare i USA står valet mellan den bildade och pragmatiske politikern, och demagogen och samhällsomvandlaren. I Frankrikes fall mellan Macron och Le Pen.

Och också i det här fallet försöker nu ryska hackare, Putins stödtrupper påverka valet genom desinformation över nätet. Målet är i det här fallet att misskreditera Macron, och stödja Le Pen. Frankrike är inte USA. Frankrike är ett land med en annan, och blodig historia. Alltifrån revolutionen och bastiljens fall sent 1700-tal. Napoleonårens erövringskrig, sönderfall och vedermödor, till senare tiders krig i Europa, de som kallas de 1-a och 2.a världskrigen.

Bastiljens fall

De franska väljarna har en annan medvetenhet än de amerikanska. Kampanjen från den ryska sidan kommer troligen att få motsatt effekt än den avsedda. Stödet för Macron ökar, och därmed också stödet för EU, vår tids viktigaste fredsprojekt.

Den ryska strategin att destabilisera EU har under åratal varit påtaglig. Stödet åt reaktionära ledarskap och regimer, en av dem Le Pen, är dokumenterat. Viss framgång har man haft i att både Ungern och Polen nu har ledarskap som inte följer EU-stadgan i synen på yttrandefrihet och demokrati. Där pågår en kamp om demokratins värdegrund som kommer att bli allt intensivare i takt med att också EU-s ledarskap kräver respekt för EU-s värdegrund.

Det internationella samarbetet bygger på globalisering. Handel och ökat välstånd är det kitt på vilket fred och frihet vilar. När nationalister som Trump och Le Pen talar om stängda gränser, begränsningar i handel och samarbeten, då hotas den välståndsutveckling som präglat flertalet länder i världen under årtionden. Och i förlängningen av det också fredsarbetet.

2017.05.07

Jarl