Gråmulen och regn i luften denna junis
sista dag på landets västra kust. För ett par dagar sedan fick
fotbollsälskarna, åtminstone en stor del av dem, uppleva den
historiska omöjligheten att lilleputtnationen Islands fotbollslag,
besegrade världsnationen Englands lag. Intet öga torrt hos de
riktiga fansen, och det isländska folket har fått en glädjekälla
att luta sig mot i vår på många sätt osäkra tid.
För samtidigt som fotbolls-EM pågår
i Frankrike, slickar nu världsamfundet, och då i synnerhet EU och
England såren efter brexit beslutet. Mer än 3 miljoner medborgare
har nu skrivit under att man vill ha en andra folkomröstning i
frågan. Någon sådan kommer troligen inte, positionerna är låsta.
Och rävspelet har börjat. De ledare som tidigare drev Brexit,
försöker nu i media minska dess konsekvenser till igenting,
samtidigt som EU markerar att utträdet kommer att kosta. Allt annat
vore att inbjuda ytterligare länder att söka utträde.
 |
| Brexit ledarskap??? |
Och visst är det så att verksamheten
i Bryssel kan kritiseras utifrån olika synsätt, men så är det ju
med alla stora sammarbeten. Kompromisser är kompromisser, vissa
gillar man, andra inte. För EU gäller nu också att lära läxan.
EU-s existens bygger på dess trovärdighet, och då måste man finna
bärande kompromisser, vilka bygger mer på folkförankring än på
maktanspråk och prestige.
Ur den läxan kan EU fortsätta att
växa sig starkt, samtidigt som England får finna sin väg. Det
politiska systemet där undergår ju nu också en nationell kris i
det att partierna hotar att spricka. Att Nordirland och Skottland kan
komma att driva egna självständighetskrav. Ur det kommer
verkligheter Brexit-förespråkarna nog inte haft med på kartan.
För övrigt verkar hela omröstningen
byggd mer på löst tyckande än en grundlig analys. Nu står man där
med skägget i brevlådan, och utan en strategi för hur man går
vidare.
2016.06.30
Jarl
