Kaos

Regnet strilar denna marsdag på landets västra kust. SMHI har meddelat att februari varit den regnigaste månaden på mer än 100 år. Så blev vintern till höst och nu också tidig vår.

Och ute i den globala världen sprider sig kaoset i skräcken för Corona viruset allt mer. Under några veckor har USA-s president Donald Trump i sina försök att stoppa börsrasen trivialiserat smittan, försökt att stoppa läkarprofessionens larmrapporter. När det ändå inte gått vänder han nu på kappan och pekar finger åt Europa genom att stoppa alla flygförbindelser med Europa i en månad.

Så förvandlas också inrikespolitik till skenlösningar hos USA-s famlande president. Den sämsta man någonsin haft enligt landets officiella rating. Och börsen fortsätter att falla globalt till men för allt och alla. Den förkylningsåkomma som startade för drygt 2 månader sedan, stryper nu sakta men säkert område efter område. Inte genom sin egentliga farlighet, utan genom de åtgärder av panik och politik som drivs fram i land efter land, på område efter område.

Det finns ingen anledning att förminska virusets existens, den finns och den kommer att fortsätta sin spridning över världen likt andra virus av liknande slag gjort tidigare. Men det är bekräftat att dödligheten ligger i allt väsentligt hos redan svaga individer, medan den friska delen av befolkningarna klarar åkomman utan större besvär än vid andra influensa infektioner.

Så har vi nu en situation där handelsmönster, resandemönster, ekonomier och försörjningslinjer bryts sönder. Något som kan få effekter mycket allvarligare än vi i dagsläget kan förutse. Upplopp och omstörtande rörelser har alltid följt där nödlägen uppstår.

 Det kaos vi nu ser breda ut sig kan få följder långt allvarligare än de nu taffligt tagna ”skyddsåtgärderna” motiverar.

2020.03.12

Jarl S

Stad i ljus, och facebook

Årets första julbord åts den gångna helgen i restaurangen på Gothia Towers 28-e våning. En strålande fin kväll, med stadens ljus utspridda likt pärlband i alla riktningar. Och en fullmåne som lyste likt en extra lampa över himlen. Topprestaurangen erbjuder en verkligt vacker vy, när vädret så tillåter.

 

Liseberg från våning 28.

I övrigt fortsätter den politiska dokusåpa som blivit följden av valet i vårt land för snart 3 månader sedan. Nu skall troligen avgöras om det blir nyval, eller den socialdemokratiska ledningen får med sig Centern och Liberalerna och därmed dödar alliansen. Något som i så fall troligen leder till att ett nytt stort konservativt block skapas. Sverigedemokraternas drömscenario förverkligas.

Intressantast ändå de senaste dagarna har TV-dokumentären om Facebook varit. Den skapelse som gjordes av en entusiast på universitetsnivå utan mer högtflygande mål. Men som omedelbart fyllde ett kommunikativt behov hos en ung publik, och därmed påbörjade sitt närmast osannolika triumftåg över världen. Facebook är numera sociala mediers  obestridda mästare. Men också ett media som genom sin öppna konstruktion, gjort det möjligt att på ett sätt som aldrig förr, manipulera de stora massorna genom att driva avancerad propaganda, förklädd till nyheter och informationer.

Den dörren har blivit en drömsits för de auktoritära regimer, som vill destabilisera det demokratiska samhällena. Nu står det klart genom djupgående undersökningar, att både Brexit-valet i Storbritannien, och presidentvalet i USA har påverkats starkt av de manipulativa inlägg som producerats i Ryssland, men i Facebook framställts som inlägg från engagerade personer boende i England respektive USA. Genom att driva på motsättningar i synsätt på områden som EU-samarbetet, invandring och vapentillgång, har man lyckats påverka det brittiska och amerikanska valen på ett sätt som aldrig förr i modern tid.

Att Facebooks olika ledande personer nu erkänner att systemet missbrukas på ett sätt man inte förutsåg, är en klen tröst. Auktoritära stater som Kina och Ryssland, väljer själva att starkt begränsa sina medborgares tillgång till internationell kommunikation. För demokratierna återstår att finna medel att kontrollera, att man inte blir offer för krafter vilkas främsta mål är att skapa kaos i de länder man angriper.

Utvecklingen i USA är i det sammanhanget ett varnande, för att inte säga skrämmande exempel.

2018.11.27

Jarl S

Som man bäddar...

Fortfarande ljumma vindar när jag tar min morgonpromenad denna ovanligt milda november. Men nu meddelar meteorologerna att kylan och vintern är på väg. Utmärkt för alla de som gillar vintersporter, och det ljus som snön bidrar med. Men nu några reflektioner över den politiska utvecklingen i landet i norr, svearnas och många andras rike.

Talesättet “som man bäddar får man ligga”, kan med fog tillämpas på det politiska kaos vi upplever i landet efter valet för drygt 2 månader sedan. Fortfarande inte ens ett embryo till ny regering, och skulden till det kanske kan hänföras till talspråket ovan. Genom en förhållandevis låg spärr till riksdagen (4%), har nu 8 partier tagit plats i den styrande församlingen. Tre av de partierna balanserar strax ovan de 4 procenten, men de kan genom att utgöra en nödvändig marginal i det politiska beslutfattandet, få en roll som vida överstiger väljarstödet. Som exempel har miljöpartiet den senaste mandatperioden haft 3 ministerposter, och kunnat driva igenom beslut om subventionerade elcyklar vilket gynnar storstädernas boende. Samtidigt har man drivit på höjningar av drivmedelspriserna, vilket drabbar de som bor på landsbygden hårt. Åtskilliga ytterligare exempel kunde anföras på vad den hårt fraktionerade riksdagen inneburit och innebär, för det politiska beslutsfattandet, och därigenom också för dess legitimitet hos väljarna.

För många partier?

I regeringsbildningen som nu diskuterats i mer än 2 månader, är låsningarna alltmer sofistikerade. När man inte längre kan motivera dem med ideologi eller väljarstöd, återstår att försöka blockera lösningar med det ekonomiska vapen som kallas budget. Också en stat måste ju ha en budget som återspeglar vad regeringen vill göra.

Genom att blockera den alliansbudget som skulle kunnat ge landet en fungerande regering, har nu Centern och Liberalerna beslutat att inte acceptera det som man gick till val på, utan ställa upp med egna budgets vilka då naturligt nog inte kommer att accepteras av riksdagen. På det sättet blockeras både det rödgröna blocket och den alternativa regering som kunde bildats på alliansens grund.

Är det  rimligt att ett politiskt system fraktioneras så hårt som sker i vårt land nu, och är det det som gynnar demokratin mest? Är det rimligt att politisk prestige, blir viktigare än omsorgen om landet och dess styrande? Borde inte spärrgränsen till riksdagen höjas? De frågeställningarna borde bli självklara när en dag kaoset i regeringsbildningen får sin lösning.

Att den lösningen troligen blir ett nyval är uppenbart. Rimligen borde både talmannen, och de större partierna inse det, och välja den lösningen.

2018.11.18

Jarl S

Brittiskt sönderfall

Sällan i modern tid demonstreras principen om ansvar och befogenheter tydligare än just nu, eller kanske rättare sagt dess motsats. Det som nu händer i brittisk politik är både sedelärande, och skrämmande. Samma personer som varit ledande i Brexit-kampanjen, Boris Johnsson och Nigel Farage, meddelar nu sin avgång. Där finns nu inget ansvar för det politiska kaos man skapat, bara en typisk flyktreaktion från den som inte vill bära ansvar för sina handlingar.

Mycket kommer att skrivas och tyckas innan den nu startade härvan fått sin politiska lösning. Ännu mer innan dess följder för gemene man framstår klara. Vem skall sitta vid förhandlingsbordet med EU om utträdet? Och med vilka befogenheter och möjligheter att skapa en för båda parter rimlig reträtt?

England har haft förmåner i sitt medlemskap, som andra länder inte haft. Man fick behålla sin valuta pundet. Man gick inte med i Schengen-samarbetet, vilket innebär att immigrationspolitiken varit och är landets egna ansvar. Om man nu upplevt att alltför många “icke EU-medborgare” kommit till landet, så måste man söka svaret i den egna organisationen.

Allt detta borde också Ja-sidan på ett tydligt sätt ha redovisat. Cameron borde också på ett tydligt sätt ha tydliggjort att omröstningen för honom var en kabinettsfråga. Han borde avkrävt Brexit-ledarna en tydlig plan för den händelse de vann omröstningen. Nu sitter man där istället med en situation där granne till kaos är ett relevant begrepp.

För oss andra, finns det all anledning att lyssna särskilt till det tal Liberalernas Jan Björklund höll i Almedalen i söndags. Europa blir inte säkrare om det fredsbevarande arbete som är EU-s grundbult raseras genom split och avhopp. Vi behöver ett starkt EU, men också ett EU som förmår att förmedla sina visioner till folket, väljarna.

Tron på starka män och genvägar har historiskt, och även i vår tid skapat krig och elände. Må vi bespara oss själva och kommande generationer den utvecklingen.

2016.07.06

Jarl

Vinter i EU

Snön lyser bländande vit över isen när jag i lugn takt låter skidorna ta mig milen runt vårt eget lilla ”Lidingö”, i kommunen norr om skogen. Det är befriande att åka skidor när förhållandena är de rätta. Och tankarna går till senare tiders debatt.

I England, ett land som gärna ser sig som demokratins högborg, har nu oron över det europeiska unionsbygget spridit sig också upp på högsta nivå. De friheter som EU skulle ge oss alla, har med några års erfarenheter fört med sig en baksmälla som nu hotar dess grundvalar. Den ekonomiska frisläppthet som kom med avregleringen av valutorna och införandet av euron, tolkades tydligen av vissa länder som en frihet att släppa konsumtionen fri, utan hänsynstagande till den nationella ekonomins begränsningar.

Någon annan får betala har tydligen blivit axiom i vissa länder, och köpfesten har rasat med fokus på de försigkomna. När nu den potemkinkulissen rasat, återstår vem som skall bygga upp verkligheten igen, och då finns profitörerna långt borta. Då handlar det om fattigt folk och någon annan. Denne någon annan som ständigt dyker upp där ansvarigheten lämnat ”walk over”.

Kaos och brinnande bilar är inget man förknippar med en god och levande demokrati. Det var knappast det som var målet med EU. Att man nu hamnat där i viss mån, har tyvärr också med friheten att göra. De alltför lösa tyglarna har öppnat för ”smash and grab”, de starka att ta för sig på de svagas bekostnad. Det är knappast det man i utvecklade demokratier menar med det liberala frihetsbegreppet.

 I det ligger istället att ”samhälle skall med lag och ordning byggas”. Ett trist synsätt kanske, men också den grund på vilken verklig frihet för det stora flertalet kan frodas.

I England vill man nu stoppa utvecklingen av EU mot en federation. Det finns alla skäl att ta en ”time out”, att reda ut de nuvarande problemen innan man går vidare med reformer man inte kan förutse följderna av.

I så måtto är Englands initiativ att bromsa en utveckling som blir alltmer komplex, säkert nyttig. 

Och också i landet i norr växer EU-skepticismen. Allt färre vill byta kronan mot Euron.

2013.02.03

Jarl Strömbäck