Höst i juli

 Sommarmånaden som blev höstmånad. Så kan juli månad kännetecknas i stora delar av Skandinavien. Blåst och regn härskade, och värmen fanns på andra håll. Återstår att se fram emot en varm och fin augusti. Vädrets makter flyttar sin påverkan allt efter tid och oberoende av våra mänskliga önskningar.

Denna alldeles speciella sommar, när ett litet virus har ställt till så mycket oreda. Rese mönster har fått förändras. Ordet ”hemester” torde kunna bli årets ord utan konkurrens. Och folk köper bilar och båtar när de inte kan semestra via charterflyg på mer exotiska destinationer.

På samma sätt ser det ut i världen i stort, Traditionella mönster för umgänge och resor styrs nu av viruset och dess påverkan. Och världens olika ledarskap försöker angripa det på olika sätt, medicinskt naturligtvis, men också politiskt. Världen är mer skakad av detta, än någon politisk kris på årtionden.

Och i USA  återstår 100 dagar till presidentvalet i november. Ett val som är av avgörande betydelse för USA-s demokratiska utveckling, och omvärlden i stort. 

Donald Trumps ledande tes i 2016 års val ”Make Ameria Great Again”,har så här långt landat i dess absoluta motsats. Landet är splittrat, och presidenten driver den utvecklingen genom sitt agerande. Han söker som den här bloggen många gånger påpekat, konflikt i tron att den linjen gynnar honom. Resultatet blir att klyftorna i samhället vidgas och tydliggörs, folket tvingas ut på gatorna för att visa sina uppfattningar.

Samtidigt stärker de destruktiva krafterna i länder som Ryssland och Kina sina positioner. Hongkong är förlorat i rollen som demokratiskt samhälle. Kinas agerande mot oliktänkande är kompromisslöst hårt. Och underrättelsetjänster och experter i olika länder varnar för den utveckling och påverkan som den kinesiska expansionen för med sig.

Ett uppvaknande som i hög grad berör också Sverige med våra alltmer omfattande band med Kina.

2020.07.27

Jarl S

Lövsprickningstid

Det är en vacker tid denna när vår övergår till sommar. Blommornas mångfald lyser upp marken, och lövsprickningen tycks rasande snabb när vi får några sommarvarma dagar. Livet återkommer som det gör varje år när vinterns kyla och mörker tvingas dra sig tillbaka. Nog är det tröstesamt i vår av mänskliga tillkortakommande plågade tid.

Årets första sjöresa genom skärgården och mellan öarnas mångfald från landets enda fjord, Gullmarsfjorden, ner till hemmahamnen blev också den fina upplevelse man önskar sig. Trafiken är inte tät som på sommaren. Det ges gott om tillfällen att läsa av landskapen, och låta tankarna flyga fritt i detta av historik så fyllda landskap.

Bohuslän, i ett historiskt perspektiv är ungt som svenskt landskap. Dess historia kopplat till det norska är desto mer omfattande. Och konstigt är det kanske inte, havet som ligger mellan de två, Kattegatt var ju också den källa till föda och välgång som befolkningarna runt dess kuster i nord och ost levde av.

Böckernas mångfald har också skrivits för att ge minnen stöd i vår framrusande tid. Och det som en gång var fattiga fiskarsamhällen, har nu oftast prägel av välmåga om än med stora variationer över året.

Sommarens invasion av sommarboende kontrasteras av vinterns loja och tysta liv, givet att så många av de hus som en gång hyste åretruntboende, nu ägs av rikemansbarn frrån städerna och används som sommarhus. Ett förhållande som inte enbart är av godo, men som ändå accepteras i de flesta fall.

Nu i Corona-tider blir dessa boenden också i många fall en flykt bort från de stora städerna, i hoppet om att tryggheten skall vara större på kusten. Kalenderna och vädret öppnar upp för ännu en sommar, hur den skall arta sig kan nog ingen spå, mer än att den blir olik någon annan man upplevt.

Gränsskydd mellan vänligt sinnade länder är en märklig företeelse, i ett område där gränserna likt havet varit helt öppna för samvaro mellan de närliggande länderna.

Hur den här sommaren kommer att arta sig hör framtiden till.

2020.04.24

Jarl S

Moment 22 i politiken

Politiken bygger i sin demokratiska form på kompromisser och anpassning. Det är både en styrka och en svaghet. Styrkan i det att olika synpunkter kan komma upp och begrundas. Svagheten i att också djupt olyckliga beslut kan drivas igenom av många olika skäl. Inte minst det att politiken har oftast en påtaglig långtidsverkan, de beslut som fattas idag, ger effekter som visar sig först på många års sikt.

Där någonstans landar också den fråga som nu i global mening börjar framstå som den allra hetaste just nu, nämligen klimatet på vår gemensamma planet.

En drivande person och katalysator har blivit tonåringen från Sverige Greta Thunberg, som med sin spegling i media, och offentlighet nu påverkar dagordningen på högsta nivå. Hennes tal i FN vid öppnandet av dess klimatkonferens 23 augusti, har analyserats och diskuterats. Och i de flesta fall mötts av stor respekt, något som det också förtjänar.
Den rörelse som hon startat,”Fridays for future”, med dess demonstrationer i 170 länder runt om på vår planet, är en enastående manifestation till stöd för en stabilisering av klimatet, och stopp för de klimatförändringar som också en majoritet av vetenskapssamhället varnar för.

Likväl skall de kraven brytas mot de realpolitiska verkligheter som gäller runt om i världen. En kraftig inbromsning av konsumtionen skulle göra miljoner människor arbetslösa i länder som har ett stort behov av dessa arbetsplatser. Utvecklingsländer skulle se sina industrier på olika områden få läggas ner, och folkvandringar mot mer priviligierade områden skulle bli följden. 


Samtidigt gör det förhållandet att klimat och väder, allt eftersom det försämras, kommer att göra stora delar av jorden obeboelig, om nu vetenskapens majoritet får rätt i sina bedömningar. Också det kommer att leda till folkvandringar mot områden med bättre levnadsvillkor.

Kommer då de länder som fortfarande lider mindre av förändringarna att öppna sina gränser för de som flyr dem? Inget i den nuvarande utvecklingen tyder på det. Så i allt detta hamnar politiken i den paradox som brukar kallas moment 22.

Finns överhuvudtaget möjligheterna att möta kraven?

2019.09.28

Jarl S

Påsk och media

Ett strålande väder präglar påsken detta år, inte minst här på landets västra kust. Solen skiner över ett spegelblankt hav när vi på förmiddagen stävar ut mot kustbandets öar. Ombord finns ett par av barnbarnen, de är dags för årets första gemensamma utflykt. När vi närmar oss ön ser vi att badbryggan är utlagd på utsida piren, och väl i hamn får vi en av de sista lediga platserna. Det vackra vädret har lockat många ut i skärgården, och hamnen är full av gästbåtar, trots att vi bara är i april månad.

Påsken har säkert innebörd för de flesta, för många är det den största kyrkohelgen. För andra en helg med möten i familjen och vänkretsen, eller kanske skidåkning i norr på den  sista fina skarsnön. När det är så himmelskt fint att få skejta fram på nattfrusen hård skarsnö. Allt har sina njutningar tänker undertecknad när barnbarnen ror iväg med jollen på årets första roddtur i hamnbassängen.

Och ute i den stora världen rapporteras allt mer om den skada på demokrati och tillit som Brexitomröstningen och dess tillämpning nu orsakar i det brittiska samhället. Ingen prövning sedan krigsslutet har varit starkare än denna, ännu olösta omröstning. Nu väcks också frågan om medias roll i det hela. England har burit på ett storebrorskomplex i många avseenden och historiskt. Dess historia som ledande imperialist, den tid när “Rule Britannia” var verklighet, präglar än i denna dag mångas val av självbild. Också den som fanns med inför brexitomröstningen. Ledande media anses ha varit partiska för ett utträde, om inte direkt, så genom att inte på ett opartiskt sätt ha granskat följderna av ett utträde, och gett det scenariot sin givna del av beslutsunderlaget. Och viljan att erkänna det egna ansvaret i det här skeendet är liten.

Media kallas ofta den tredje statsmakten, och det med stort fog. Genom sin spridning och genomslagskraft väljer man dagordningen för den allmänna debatten och hur den prioriteras. Nu anklagas engelska media för att de inte inför Brexit omröstningen gav väljarna en rimligt god bild av följderna med ett brexit. Ur det har också det kaos vi nu ser uppstått, och över tid förvärrats och blivit till ett sönderfall i tillit från väljarna till det demokratiska systemet och dess ledarskap, politikerna.

Ansvaret för den utvecklingen lastas gärna helt över på politikerna, men både i USA och England ser vi nu följderna av en utveckling där media inte längre uppfyller kraven på en opartisk spegling av utvecklingen, utan väljer sida för den ena eller andra politiska åsikten.

Problemet är inte nytt, i de auktoritära regimerna tar statsmakten på ett eller annat sätt kontrollen över media. I demokratierna har vi strävat efter en obunden och kritiskt granskande press och media.

Inga demokratier överlever utan det fria ordet och medias obundna och kritiska granskning av ledarskap och beslut.

2019.04.21

Jarl S

Naturens svar

Sommaren i vårt land ersätts nu gradvis mot höstens mörker. Inget fel i det, så är naturens gång. Statistik talar om att denna sommaren var en av de kallaste de senaste 100 åren. Inga temperaturer över 30 grader registrerade av SMHI. Den globala uppvärmningen måste ha glömt oss för ett tag.

Eller är det kanske som också en del experter hävdar, att de klimatförändringar vi ser inte i första rummet handlar om uppvärmning, utan om förändringar till det sämre. Mer av stormar och riktigt busväder, Vi ser det nu dagligen i Tv-s nyhetsprogram.

Efter år av torka i delar av Sydasien, Indien och Bangladesh, ser vi nu översvämmade gator och folk vadande där med sina ägodelar i händerna. Samma scener också i det utvecklade USA, i Texas och Louisiana. Och svansen av Atlantens oväder har under sommaren ständigt kommit in över skandinavien, alltmedan övermäktig hetta rått i sydeuropa. Vädrets makter talar sitt språk, och i hur hög grad är vi medskyldiga till utvecklingen?

I USA har vi för tillfället en president som pliktskyldigast besökt området iklädd golfdräkt och paraply för att inte bli våt. Vid pressträffen kommenterar han katastrofen i texas med, “det här kommer texikanerna att fixa”. Ett överslätande budskap av en person som vägrar acceptera tanken att vi som utnyttjare av planeten, också har ett ansvar för dess skötsel.

När USA som den betydande nation man är, väljer att säga upp klimatavtalet som med stor möda förhandlats fram mellan jordens nationer, då sänder man en dålig signal till övriga länder. Trösten i den bedrövelsen, är ändå att stora och betydelsefulla delstater som Kalifornien och New York tillsammans med många andra, har deklarerat att man kommer att för egen del följa de utfästelser som finns i klimatavtalet. Klokheten får balanseras på den nivån, när galenskapen har satts på piedestal.

Och vi alla kan bara hoppas på att den utveckling mot alltmer av stormar, oväder och oberäkneliga klimatförändringar som “el ninjo”, kan stoppas och att livsbetingelserna återgår till att bli bättre. Alternativet är massiva folkvandringar bort från drabbade områden, till områden som upplevs mer trygga och beboeliga.

Är vi beredda att ta emot den anstormningen?

2017.08.31

Jarl

Livskvalite

Lördag den 19 augusti, kulingvindarna viner utefter kusten. Vi har planerat att med sonen och hans familj gå ut till någon av öarna under helgen. Planer som inte ändras. Vi går ombord, lämnar vår trygga båtplats och ger oss ut i vågorna. Det blir en del gung på vägen ut till ön. Där som hamnen normalt är full med båtar vid helgerna i augusti, är hamnen nu knappt halvfull. Vinden har nog avskräckt många. Vi förtöjer och promenerar, det är varmt i solen men vid horisonten reser sig tjocka, stygga moln. Dags att gå ombord innan regnet kommer.

Plötsligt en brakande åskknall, och sedan regnet som sprutar ner under ca 10 minuter. Så blir det stilla en stund innan plötsligt haglet kommer. En våldsam hagelskur med hagel större än något undertecknad sett tidigare. Det varar några minuter, och haglen kastar upp vattenkaskader i havet samtidigt som det trummar på båtens tak. Det är skönt och rogivande att sitta därinne och njuta av skådespelet. Regnbågen är riktigt vacker när det drar bort.

Söndag morgon, våra båtgäster har andra engagemang och vi måste hem efter en god och mättande frukost med fil flingor, ägg och bacon. Ute tjuter det fortfarande i riggarna, och kulingen blåser. Vi kastar loss och snurrar runt i hamnen, ut i vågorna. I skydd av öarna är det inga problem att ta sig fram, gunget blir inte alltför besvärande och efter den dryga timmen och ett dygn i skärgården förtöjer vi på vår plats.

Måndagen lovar stilla väder, och lusten för en dörjrunda lockar. Svärsonen som tillika gillar den typen av aktivitet ansluter. Vi glider ut på ett lugnt och stilla Västerhav, lite dyning från tidigare dygns blåsväder är bara trevligt. Väl med lite distans till land lägger vi ut våra linor. Med den stilla farten av ca 3 knop glider vi fram ut mot havet. Plotter och ekolod får vägleda oss ut mot djupare vatten. Så småningom kommer också det första hugget och en riktigt fin makrill tas in. Inte långt efter det är det dags för den andra linan att halas in med en sprattlande makrill också här.

Vi tänker att 3 fina makrillar behöver vi för goda middagar i respektive hem, så sökandet efter fisken fortsätter. Någon halvtimme senare är det dags igen, linan halas in och på den sitter 4 fina makrillar på de olika blänkena. Dom landas i vårt fisketråg, och linorna tas in. Nu räcker det med råge, 6 fina makrillar blir till middagar vid hemkomsten. Vi kör in mellan några öar i kustbandet, ankrar och dyker i havets 18-gradiga vatten. Simmar en stund, kokar kaffe och fikar, innan stäven vänds tillbaka mot hamnen.

Väl där delas fångsten, och hemresan sker med ett stort mått av tillfredsställelse. Fyra timmar på havet och en lyckad fångst får bli den dagens uttryck för livskvalite.

2017.08.22

Jarl

Brittsommar

Det är verklig brittsommar när vi stiger av tåget i Kalmar den 9 september. Solen skiner och det är åter sommarklädda människor vart än man ser. Vi skall under ett par dygn tillsammans med gamla vänner köra simulatorträning av båtar och fartyg på sjöbefälsskolans fina utrustning. 35 knop i hamnområdet i Sidney, det är en häftig upplevelse på sitt sätt.

Vi skall se hur den svenska flottans stolthet “Kronan”, kapsejsade och sjönk utanför Öland på grund av felaktig manövrering. Och vi skall gå igenom det som en gång var Svea Rikes nyckel, Kalmar slott. Man glömmer så lätt att det danska riket började endast några mil söder om Kalmar under de 700 år som södra Sverige var danskt land.

Ute i stora världen försöker nu Ryssland och USA att få till en vapenvila i Syrien som håller. Hur det kommer att lyckas får framtiden utvisa, men nog borde den konflikten övertygat omvärlden, att det är inte mer våld som behövs. Var finns förnuftet och viljan till demokratiska reformer?

I USA glider initiativet alltmer över till den galnaste av alla de presidentkandidater som funnits i modern tid. Donald Trump manglar sakta men säkert ner Hillary Clinton. Hon kommer att behöva enormt mycket stöd av media och det politiska blocken, både demokrater och republikaner, om hon skall kunna vinna presidentvalet. Med Mussolini/Trump som president i USA, kommer den amerikanska konstitutionen snart att vara hotad. Och det faktum att kritisk granskning visar att Trump bygger hela sin retorik på falska föreställningar, påståenden och lögner, påverkar tydligen inte den stora grupp, vilka ser honom som någon sorts ny frälsare.

Så har diktatorer kommit fram tidigare och i många andra länder. Erdogan i Turkiet den senaste. Ett land som i och för sig ofta har balanserat på en skör tråd i demokratisk mening, har nu förvandlats till ett land där kritik mot regimen leder till fängelse, avskedanden och misär. 70 år efter den senaste stora stormen, hopar sig molnen igen. Glömskans gissel släpper fram galenskapen, och de vanliga människorna blir de första och största offren.

Mötet i Kalmar var så positivt och givande som möten med vänner skall vara. Prideparaden var en imponerande uppvisning av karnevalskaraktär i det strålande vackra vädret, och med något 1000-tal deltagare.

Tillbaka i vardagen väntar andra möten med annat innehåll. Också det med mening och innehåll.

2016.09.12

Jarl