Midsommar 2021

 Midsommartid och politiskt kaos i vårt ”välordnade” land i norr. Det av Centern och Socialdemokraterna så omhuldade synsättet att 30% av väljarkåren skall hållas utan inflytande i politiken, eftersom man röstat på Vänstern och Sverigedemokraterna, har nu havererat. Naturligtvis söker man då syndabockar på annat håll än i det egna agerandet. Det parti som skall offras på demokratins altare är enligt S och C det 100-åriga Liberala partiet.

Processen har pågått under åratal, alltsedan Bondeförbundet valde bort sina ursprungliga rötter, för att bli den uttalade konkurrenten om de liberala tolkningarna. Sedan dess, och i synnerhet under Annie Lööfs ledarskap, har man sökt vägar att marginalisera Liberalerna som parti.

Manipulation kallas det ibland, annars också politisk strategi. När Centern fick med Liberalernas dåvarande svaga och trötta ledning (Jan Björklund) på Januariavtalet lämnade helt logiskt den halva av liberalernas väljarkår som ansåg sig vara borgerliga, och Liberalerna blev ett krisparti. Jan Björklunds förtroende var förbrukat och han insåg att han måste lämna ledarskapet.

Till ny ledare valdes Nyamko Sabuni, känd för att vara principfast och stark i sin argumentation. När så Vänstern med marknadshyrorna som skäl utlyste misstroendet mot regeringen, hade Centern mycket lätt kunnat tillmötesgå Vänsterpartiets krav på att slopa &44 i avtalet, men vägrade och misstroendet var därmed ett faktum.

Politisk ohederlighet är inte vacker att uppleva, men tydligare än den manifesteras nu av Centern kan den knappast bli. När nu krisen utlösts pga. Centerns agerande, då gör Annie Lööf allt hon kan för att skuldbelägga Liberalerna. Nu är inte marknadshyrorna viktiga längre för Centern, nu kan hon tänka sig sänkta skatter som del i en ny överenskommelse. Dimridåerna riggas för att undkomma skuldbördan.

Centern av idag är inget liberalt parti, det är ett manipulativt och samhällsfarligt parti genom sitt agerande, inte bara på detta område. Energiområdet och det oresonliga drivandet av vindkraften är också ett samhällsfarligt agerande.

2021.06.27

Jarl S

Stad i ljus, och facebook

Årets första julbord åts den gångna helgen i restaurangen på Gothia Towers 28-e våning. En strålande fin kväll, med stadens ljus utspridda likt pärlband i alla riktningar. Och en fullmåne som lyste likt en extra lampa över himlen. Topprestaurangen erbjuder en verkligt vacker vy, när vädret så tillåter.

 

Liseberg från våning 28.

I övrigt fortsätter den politiska dokusåpa som blivit följden av valet i vårt land för snart 3 månader sedan. Nu skall troligen avgöras om det blir nyval, eller den socialdemokratiska ledningen får med sig Centern och Liberalerna och därmed dödar alliansen. Något som i så fall troligen leder till att ett nytt stort konservativt block skapas. Sverigedemokraternas drömscenario förverkligas.

Intressantast ändå de senaste dagarna har TV-dokumentären om Facebook varit. Den skapelse som gjordes av en entusiast på universitetsnivå utan mer högtflygande mål. Men som omedelbart fyllde ett kommunikativt behov hos en ung publik, och därmed påbörjade sitt närmast osannolika triumftåg över världen. Facebook är numera sociala mediers  obestridda mästare. Men också ett media som genom sin öppna konstruktion, gjort det möjligt att på ett sätt som aldrig förr, manipulera de stora massorna genom att driva avancerad propaganda, förklädd till nyheter och informationer.

Den dörren har blivit en drömsits för de auktoritära regimer, som vill destabilisera det demokratiska samhällena. Nu står det klart genom djupgående undersökningar, att både Brexit-valet i Storbritannien, och presidentvalet i USA har påverkats starkt av de manipulativa inlägg som producerats i Ryssland, men i Facebook framställts som inlägg från engagerade personer boende i England respektive USA. Genom att driva på motsättningar i synsätt på områden som EU-samarbetet, invandring och vapentillgång, har man lyckats påverka det brittiska och amerikanska valen på ett sätt som aldrig förr i modern tid.

Att Facebooks olika ledande personer nu erkänner att systemet missbrukas på ett sätt man inte förutsåg, är en klen tröst. Auktoritära stater som Kina och Ryssland, väljer själva att starkt begränsa sina medborgares tillgång till internationell kommunikation. För demokratierna återstår att finna medel att kontrollera, att man inte blir offer för krafter vilkas främsta mål är att skapa kaos i de länder man angriper.

Utvecklingen i USA är i det sammanhanget ett varnande, för att inte säga skrämmande exempel.

2018.11.27

Jarl S

Naiv

Var tid har sina modeord. Inom politiken har de senaste veckorna ordet Naiv fått en pånyttfödelse. När politikens främste företrädare, likt ledarna för de nuvarande regeringspartierna väljer att framställa sig som naiva när man bryter de vallöften och den moralisk/etiska plattform man stod så odelat bakom i valet 2014, och även vid riksdagens öppnande i höstas, då finns anledning att kommentera detta.

Ordet naiv leder tanken till den som är oförstående på grund av ålder eller bildning, och används nog oftast på barn och ungdomar. Är det rimligt att använda ordet som epitet på landets högsta ledning, personer som har hela landets resurser till sitt förfogande för att förankra sina beslut. Personer som har myndigheter och enorma erfarenhetsbanker till sitt förfogande i sitt beslutsfattande?

Svaret borde rimligen vara att de personerna inte har rätt att använda det begreppet. Det är ett utomordentligt billigt sätt att söka smita undan det ansvar man accepterat när man tog på sig rollen som främste företrädare i det offentliga Sverige.

Vi är många idag som oroas över utvecklingen i vårt land, inte bara knutet till invandringen som sådan, utan också om frågor som rättsstatens utveckling när alltfler talar om parallella samhällen i vårt land. Om utvecklingen på välfärdsområdet där äldrefrågorna och vårdfrågorna har stort fokus. Och inom energiområdet där galenskaperna runt nedsläckningen av kärnkraften och huvudlöst galna subventioner till olönsam och opålitlig vindkraft får Scanias omtyckte och mångårige ledare och VD Leif Östling i en intervju kalla energipolitiken styras av personer med “Fullständigt hål i huvudet”. Han är inte ensam om sin kritik, den kommer från Kungliga Vetenskapsakademin sedan år tillbaka, den kommer från näringslivet som ser sin existens hotad, och den kommer från en ständigt växande mängd av medborgare som valt att inte förklara sig naiva, trots att man saknar de nätverk som ledande regeringsföreträdare har.

Orden som används har betydelse, när ledande politiker vill få oss att tro att de varit eller är naiva, försöker de istället att infantilisera oss som medborgare. Vi skall förmås tro någonting som inte stämmer, politikens företrädare är inte naiva. De drivs av prestige, makthunger och brist på ansvar för det ämbete man påtagit sig. Då kan minoritetspartier som Centern i den gamla regeringen, och miljöpartiet i den nuvarande, få föröda förutsättningarna för landets utveckling, och parera kritiken med att vid valda tillfällen kalla sig naiva.

Är det ett sådant ledarskap landet behöver?

2016.01.10

Jarl

Vanstyrets politik 1.

När nu äntligen Mittnytt vaknat upp och upptäckt Örnsköldsvik, eller kanske snarare den alternativa bilden av Örnsköldsvik, så hoppas jag verkligen att man går till grunden med de politiska lättsinne som blivit en kvarnsten över staden och kommunen.

Ekonomiska bubblor är inte något som bara återfinns i USA eller Grekland. De kan också återfinnas på lokal nivå i små städer med högmodet som ledstjärna. Av det skälet kommer här ett antal exempel värda att redovisas.

Först ut för granskning blir Botniabanan.

Att järnvägen för 100 år sedan drogs långt från kusten i Norrland hade militära skäl. Rädslan för ryssen var stark i hela landet, och kanske mest i norr där de ryska härjningarna fanns i färskt minne för dåtidens beslutsfattare.

Men lika stark har på senare tid önskan om en kustjärnväg som bygger samman befolkningscentra längs kusten varit. Tanken om en utbyggnad utefter kusten var med andra ord mogen för drygt 10 år sedan. Då hade den borgerliga regeringen 1991-94 byggt högakusten bron som ett sätt att locka de norrländska väljarna. När S tog tillbaka majoriteten i riksdagen 1994, blev Botniabanan deras svar på högakusten bron. Men det fanns en väsentlig skillnad mellan de två projekten.

Högakusten bron och anslutande vägar mötte litet motstånd. Botniabanan mötte stort motstånd. Därför valde man att manipulera riksdag och allmänhet. Kostnaderna fragmentiserades, de presenterades inte i sin helhet utan stegvis. De ursprungliga kostnader som presenterades, ca 8 miljarder var kraftigt underbudgeterade, och inbegrep inte den upprustning alla insatta visste, måste göras på anslutningen söderut. Slutnotan i den mån den ännu föreligger, torde sluta på ca 25 miljarder. Så demonstreras politiskt lättsinne av grekiska proportioner också i vårt land.

Botniabanan har i den politiska propagandan lyfts fram som en sinnebild för utveckling i norr, och i grunden är det inte fel att en kustjärnväg byggs och moderniseras. Det som däremot måste kritiseras är det manipulativa sätt politiken använt för att nå sina mål, och de konsekvenser det får.

Parhästar i genomdrivandet av det projektet var vännerna i Socialdemokraternas verkställande utskott Göran Persson och Elvy Söderström. Facit föreligger nu med en järnväg som har utsatts för massiv kritik för bristande funktion, och som ännu 6 år efter att den skulle ha varit färdig enligt ursprunglig plan, brottas med stora problem.

Mönstret skulle visa sig gå igen, men mer om det i nästa blogg.

2012.05.26

Jarl Strömbäck

Seniorpartiet SPI