Hycklare Persson

För ett par årtionden sedan hade vi en finansminister som senare också blev statsminister. Han gjorde sig gärna mycket bred, visste precis hur allt skulle göras för att bli rätt. Facit av den självgodheten skördar nu en hel ungdomsgeneration, ett par miljoner äldre i samhället, och samhället i stort genom en det sönderfall som segregationen i samhället innebär.

Skolans roll för att bryta klassklyftor har varit grundbulten för den jämlikhetsreform som präglade vårt land i årtionden, fram till 90-talet. Skolan var statens angelägenhet och kontroll och ledning låg på den kvalificerade nivå som statlig styrning innebär. Men med Persson vid styret genomdrevs, mot de fackligas organisationernas motstånd, en kommunalisering av skolan. En av samhällets absolut viktigaste verksamheter lämnades nu till lokala personer i kommunernas fullmäktige att styra över. Det i sin tur innebar och innebär att skolan på ett helt annat sätt än tidigare miste sin status som verksamhet, och det stöd man haft i den statliga styrningen. Se denna länk. http://www.altinget.se/utbildning/artikel/molander-forstatligande-av-skolan-nodvandigt

Sönderfallet som dokumenterats på så många olika sätt, slitna skolor på grund av bristande underhåll. Njugghet när det gäller skolmaterial, återanvändning och klistrande i gamla böcker. Snålhet i synen på löner och befordran, och en ökande lärarflykt.

Som ett brev på posten kom så kraven från de välbesuttna om friskolor, en genväg till kunskap för de priviligierade var det tänkt. Segregationen fick nu riktig fart, de som hade föräldrar med ekonomi kan nu sätta sina barn i ”bra” skolor, och svarte petter-skolorna blir kvar med sina problem av minskad integration när den istället borde vara ett av huvudmålen för verksamheten. Det klassamhälle som ”folkskolan” skapades för att bryta, har nu legitimerats. Är det kosntigt då att problemen i förorterna ökar.

Begreppet utanförskapets områden skapades av liberalerna på 90-talet när man började se resultatet av den under Persson drivna politiken. Då häcklades de som vågade använda begreppet. Idag har det blivit en accepterad beteckning på de många förorter, där kännetecknen är bristande rättssäkerhet och trygghet.

Hycklare Persson går det ingen nöd på, han blev herrgårdskarl och välbetald konsult efter sin statsministerperiod. Och nu kan han också titulera sig som ordförande i energijätten Vattenfall.

2017.05.17

Jarl

Almedalen och pensionsfrågan

Så är då årets upplaga av Almedalsveckan över. En fråga som borde haft stor plats på dagordningen, men inte fick den uppmärksamheten, var utvecklingen av pensionerna i vårt land. Ändå berör den punkten såväl ung som gammal.

För de unga handlar det om vilka garderingar i form av eget sparande man måste bygga upp, när det offentliga utbetalandet sjunker ner mot 40% av tidigare lön, vilket är prognos för utvecklingen. I sig en märklig utveckling i ett land som anser sig värna om den allmänna och omfattande välfärden.

För de äldre handlar det om att få upprättelse för den plundring av pensionsfonderna som var utgångspunkten i det så kallade nya pensionssystem, som skapades sent 90-tal. En förändring som i grunden baserade sig på statens behov av att låna ur ATP-fonderna för att citera dåvarande statsministern Göran Persson. Men ett lån som aldrig betalats tillbaka ens till någon del, och som under alliansregeringens tid kompletterades med högre beskattning av de låga pensionerna, än arbetsinkomster.

I retorikens landskap fladdrar märkliga uttryck förbi. När nuvarande statsministern Löfven talat om att löner på 15000 sek/månad är orimliga som grund för skälig levnadsnivå, borde väl det också gälla de som troget under ett långt arbetsliv betalat in sina skatter till samhället. Men verkligheten är den att den statliga pension som utbetalas för de allra flesta ligger klart under den nivån. Nog är det en trist utveckling i välfärdssamhället, att allt fler äldre falller under det som kallas fattigdomsgränsen enligt EU-s normer.

När det politiska systemet sviker, återstår att stödja de organisationer som verkar för att tydliggöra de här problemen. I det arbetet borde gammal som ung, man som kvinna ha gemensamma intressen att bevaka.

2016.07.12

Jarl Strömbäck

SPF Seniorerna

Sommar i Maj

Ännu en strålande vacker morgon, på vad som skall bli en varm sommardag. Inte dåligt för att vara i början av Maj. Gårdagens tripp upp till Ljungskile, med fin middag på laxrestaurangen och sedan plaskbad i strandkanten med solvarmt vatten på fin sandbotten, fick bli en försmak av den kommande sommaren.

I den nationella debatten kan vi läsa om Mona Sahlin, politikens alldeles specielle överlevare, som nu visat sig ha haft alldeles särskilda möjligheter att välja sitt sällskap i politiken. Inget fel i det, om det inte varit för att den relationen betalats med skattemedel, och haft en alldeles tydligt falsk yrkestitel. Livvakten som han presenterats, har inte varit någon livvakt enligt polisen. Den uppgiften har 6 avdelade poliser stått för. Så frågorna blev nu så känsliga att locket lagts på både från regering och direkt berörda. Och Mona Sahlin har än en gång tagit klivet ut ur politiken med en rikligt tilltagen pension betalad av skattebetalarna.

En alltmer närgången granskning av pensionssystemet som media nu påbörjat visar att det försämrats dramatiskt med de förändringar som regeringen Göran Persson (S) genomförde för drygt 15 år sedan. En förändring som kostade pensionssystemet 256 miljarder av besparade medel. Den granskningen har nu föranlett honom att i media gå ut och plädera för en förstärkning av pensionerna för någon futtig extra miljard, som om det skulle bota det elände Göran Persson med nyttigt bistånd av personer som Bo Könberg, orsakat.

Välfärdsstaten är i gungning sådan vi traditionellt har sett den. Platserna på äldreboenden plockas bort i rask takt. Sjukvård i hemmet har blivit legitimt även i mycket svåra sjukdomsfall. Och de som direkt berörs klagar medan den stora massan hoppas på ett bättre eget öde.

Slutligen ett varmt tack till mina ryska läsare. De som intresserar sig så för min blogg, trots mitt val att skriva på svenska. Jag hoppas att kritiken går fram.
Dags att gå ut i solen igen, njuta av sommaren återkomst. Hav och skärgård lockar med sin sin speciella charm och närvaro. Och i staden på landets västra kust, bogserades häromdagen den sista stora flytdockan bort ur hamnen och stadsbilden. Så avslutades definitivt stadens en gång så blomstrande varvsepok.

2016.05.08

Jarl S

Politisk cynism

Det är en stilla morgon när jag tar min morgonpromenad. Nere på strandpromenaden doftar häggen, den blommar redan. Och i småbåtshamnen stör jag ett par kanadagäss, som flyr ut på vattnet och trumpetar högljutt, kanske i protest över att bli störda.

Häromdagen avslutades Socialdemokraternas kongress, som vanligt bevakad minut för minut av media. En i sanning otrolig reklam för det ”bolaget”. I avslutningen sjöng man som vanligt internationalen, hur missvisande är inte den texten mot bakgrund av partiets handlande i vår tid.

Och förre statsministern Göran Persson var heller inte sen att utdela sina nålstick till efterträdaren Stefan Löfven. ”Med Mp i regeringen hade jag inte velat regera” tyckte Persson, och likaså att ”Löfven måste göra något åt invandringen”. Vad fick vi inte veta av löpsedlarna att döma.

Göran Persson gör sig stor på vanligt vis, och stor är han också i så måtto att han får se sig som den som genomfört den utan tvekan största ekonomiska kuppen i vårt land, när pensionsfonderna plundrades 258 miljarder för att stärka statskassan. Den kuppen och den ”broms” man samtidigt införde i pensionssystemet tillsammans med 1,6% avdraget varje år, gör att den ekonomiska snaran dras åt sakta med säkert för de äldre, ju äldre man blir. En mer cynisk ”reform” riktad mot en definierad åldersgrupp är svår att tänka sig.

Och nu väljer efterföljaren Löfven att följa samma spår, pensionsfonderna skall användas för att bygga ut och om järnvägarna. Naturligtvis skall det inte drabba utbetalningarna till pensionärerna? Lika lite som den tidigare av Persson sjösatta ”reformen”? Trovärdigheten i det påståendet borde rimligen vara mycket lågt.

Det finns professionella institut som klarar att ge lån till statens utgifter om man inte har klirr i kassan. Det vet naturligtvis regeringen, men man tar hellre de besparingar ur den kassa som i framtiden och nutid skall trygga de äldres villkor.

Det är stor skillnad nu mellan de 80% av tidigare lön som ATP-systemet skulle garantera när man gick i pension, och de cirka 55% löntagaren får idag. Och inte lär det bli bättre enligt expertisens uttalanden att döma. Det sluttande planet är en realitet när det gäller ekonomisk trygghet på äldre dar. Något som också visar sig i antalet fattigpensionärer, vilka ökar i antal för vart år.

Och huvudansvaret för den utvecklingen finns hos rosornas parti, det parti som anser sig företräda folket, men inte tvekar att rasera tryggheten för de grupper man anser sig företräda.

2015.06.03

Jarl