Makten och bulvanerna 14

Sommartid är tid för möten och upplevelser. Så också i år. I juli blev det för undertecknad 19 dagar med båtliv och en besättning i åldrar från 9 månader och uppåt. Att umgås med små barn är speciellt. Väljer man att bejaka deras fantasi i lek och aktiviteter, så ger det så oerhört mycket i form av livsglädje. Det är balsam för själen, något vi nog alla i grunden behöver. Och i andra möten, de med vuxna inslag, finns tid för reflektion och tankar för dagen.

För samhället i stort fortsätter ju sin gång. Under sommaren har behandlingen av samhällsikonen Alice Babs varit föremål för uppmärksamhet i riksmedia, och det med rätta. Att genom förvaltarskap bli fråntagen sin rätt att besluta i egen sak, och dessutom belagd med besöksförbud, är liktydigt med isolering. Något som annars auktoritära regimer brukar använda som del i sin tortyr. Nu har av medias rapportering att döma, myndigheterna tagit sitt förnuft tillfånga, och meddelat att besöksförbud på generella grunder inte får användas. Det borde vara en självklarhet, men är inte det i den gråzon som göms under sekretessens svarta mantel.

Förvaltarskapen skulle ju enligt lagstiftningen vara en yttersta åtgärd, ett undantag där gode män inte räckte till. Men i vissa kommuner av vilka kommunen norr om skogen är en, har tillsättningen av förvaltare fått epidemiska proportioner. Och nästa steg i den utvecklingen är nu att kommersialisera den verksamheten, genom köp av tjänster på kommersiell basis. Därmed bryter man arm med den lagstiftning som råder på området, en lagstiftning som länge tolkats på ett mindre smickrande sätt att döma av kritiken från bland annat riksrevisionen.

Varför den stora tystnaden i de här frågorna, kanske läsarna undrar? Förvaltarskapen initieras oftast via kommunernas socialförvaltningar, anhöriga i den mån de finns, vågar sällan ta strid i frågan. Myndighetssverige har alltid haft ett starkt grepp över sina medborgare.

Så återstår då frågan om vilken väg vi i vårt land skall vandra? Är målet att de som på ena eller andra sättet inte passar in i en given social mall, skall underkastas förvaltarskap? I så fall rör vi oss i en riktning som för bort från demokrati, mångfald, tolerans och självbestämmande.

2013.08.04

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

 

Makten och bulvanerna 13.

I slutet av april skrev undertecknad den senaste bloggen under ovanstående titel. Nu är det dags igen, temat och personen som drabbats är desamma. Nu också öppet redovisat i tidningen Expressen i ett antal artiklar. På tidningens löpsedlar den 8.6 kunde vi läsa följande. Jan Malmsjö i tårar, stoppad vid dörren till Alice Babs.

Också den här gången gör jag mig till budbärare, och låter den skrivande handen och den sändande tanken bäras av de som mer än undertecknad finns i offrets närområde, för ett offer är det. Tänk tanken att människor också i vårt land utan att höras omyndigförklaras, isoleras och interneras?

Nu till länken som är denna, kopiera den och klistra in den i Er webbläsare så öppnas den.

http://www.annallan.se/Ann_Allans_hemsida/Anns_blogg/Poster/2013/6/7_Den_lilla_sangfageln_Alice_Babs_morklagda_nationaldagsfirande.html

Det öppna brev som ni nu förhoppningsvis läst väcker frågor, om vilket slags samhälle vi är på väg att skapa. När allianser av godtycke tar över den enskildes rätt och person (för att citera lagtexten), i ett alltmer växande tempo.

Vi ser det i riksrevisionens kritiska rapporter från 2006 och 2009. Vi ser det i statistiken från domstolsverket, år 2000 inkom 10.818 ärenden om företrädarskap (gode män och förvaltare), år 2010 hade det antalet ökat till 17.515, alltså med 70%.

Jag avslutar med följande något redigerade rader ur den text i ovanstående länk jag hoppas ni har läst:

De stora frågorna är: Vid vilket skede får man ta ifrån en människa rätten till sina egna beslut?

Hur kan en människa som under flera timmar i sträck klarar av att föra ett fullständigt normalt samtal blir satt under förvaltare och fråntagen rätten att bestämma över sin vardag, sitt sociala sammanhang och sitt liv?

 Och varför tillåts inte en drabbad person att överklaga beslutet om förvaltarskap?
  Vem lyssnar till Alice då hon säger att hon vägrar att fråga förvaltaren om lov i allt som rör hennes person? Hon är alltför stolt för att be om tillåtelse att få leva sitt liv som hon själv vill. Hon ser förvaltarskapet som en kränkning.

  Förvaltarskapet ÄR i det här fallet en kränkning. Hon säger sig hellre dö än att be denna förvaltare om lov gällande sådant som för varje människa borde vara en självklar mänsklig rättighet.

2013.06.08

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

Att ge och ta.

I början av december 2012 ställde undertecknad i ett kort debattinlägg en fråga till kommunalrådet ansvarigt för omsorgsnämnden i kommunen norr om skogen, med följande lydelse: 

Kommer (den felaktigt debiterade) omkostnadstaxan återbetalas i sin helhet, från införandet 2011, till de som felaktigt debiterats kostnaden, och i de fall vederbörande inte längre finns i livet, till efterlevande?

Svaret kom i form av ett grovt personangrepp publicerat i webb- och papperstidningen, med rubriken ”Strömbäck far med lögner”.

Nedanstående får tjäna som exempel på mailkontakter undertecknad fått den senaste tiden. Det är talande nog om hur prioriteringarna slår i kommunen norr om skogen.

Citat

Hej!

Den här kommunen är verkligen förslagen vad gäller att konfiskera äldres pengar. Hyran för 30 kvm har höjts med 111 kr/mån från 1 jan. 2013 för min mor. Istället för omkostnadstaxa kan man anta. 

Jag riktigt kan se framför mig hur ansvariga gnuggar händerna över hur de kan pungslå gamla och sjuka när anhöriga och oppositionspolitiker trilskas.

 Pengar ska tas från gruppen äldre.

Nu har socialdemokrater och hyresgästförening gjort gemensam sak, att tillsammans roffa åt sig gamlas pengar.

Ska man göra kommunalt bolag av äldreomsorgen också eller? Annars förstår jag inte hur välfärdsförvaltningen vågar bete sig som de gör. Skattefinansierad verksamhet får inte gå med vinst enligt lag!

Just nu kokar jag av ilska. Min mor ligger till sängs dygnet runt, hon får även sin mat i sängen numera. Hon ser ut som en fågelunge i sitt “rede.” Henne tar de betalt för 238 mån/för el, 255 kr servicepaket och nu 111 kr påslag på hyran 4234 kr/mån. 4345 i månaden för 30 kvm. Plus måltider 2938/mån. 

Min mammas omfång på mat numera är att likna vid en bebis, om ens det. En bebis har bättre aptit och sväljer som den ska.

Slut på citat

2013.1.13

Jarl Strömbäck

Stoppa avhumaniseringen

Vart har humanismen tagit vägen, är den spontana fråga undertecknad, och andra i min närhet ställer sig efter att ha tagit del av ett debattinlägg på DN-debatt den 29.11. Där meddelar representanter för regeringspartiet KD och socialdemokraterna, att nu är det dags att införa ökat tvång i vården av den grupp människor som kanske är allra sårbarast i vårt samhälle, de med diagnosen demens.

Vad som ligger i begreppet tvång får vi inte i detalj veta, det kommer att avgöras på plats av för tillfället ansvarig personal, men lagen kommer i vart fall att legitimera metoder som under många år i vårt land ansetts vara ovärdiga god vård och omsorg. En rimlig bedömning tills vi vet bättre, är att förutom inlåsning på rum och avdelningar, sänggrindar och bältning liksom tvångsmedicinering kommer att bli genom lagändringar tillåtna åtgärder.

Som skäl för införandet anförs att personal behöver skyddas, ett påstående som skall fogas till den miljö som bör omge dementa personer. Dessa behöver för att må bra en trygghet i sin miljö för att må bra. Den tryggheten kan inte ersättas med lås och bojor. Att som förslaget nu tycks vara, ersätta kompetens, medmänsklighet och god bemanning med tvång och strikt regelstyrning är att vrida svensk äldrevård 10-tals år tillbaka i tiden. Och när det gäller inlåsning handlar det i allt väsentligt om i vad mån de som har makten är villiga att bemanna boendena på ett adekvat sätt dygnets alla timmar.

Det hade varit klädsamt om någon från något av humanism präglat parti under dagarna som gått tagit avstånd från lagförslaget. När nu inte så sker vill jag hoppas att det finns en allmän opposition som är beredd att ta strid i frågan.

Jag vill avsluta med följande klipp ur ett visat TV-inslag, där en anställd på ett äldreboende, kommenterar de åtgärder som nu föreslås bli lagstadgade:

– Jag har nått en gräns där jag säger att jag skulle inte vilja ha min mamma eller pappa här. Och då har det gått långt när jag själv som jobbar inom det här säger en sån sak, förklarar en undersköterska som har 20 års erfarenhet från äldrevården.

Tidigare har Socialstyrelsen godkänt att få låsa i undantagsfall när det funnits risk för att de boende ska skada sig själva eller andra. Men nu har också de undantagen tagits bort, eftersom Socialstyrelsen märkt att undantagsregeln utnyttjats för att kunna minska på personalen.

Om man ersätter personal med dörrlarm och larmmattor, då är det något som är galet. Någon måste alltid vara på plats när det gäller demenssjuka.

För bara fem år sedan behövdes varken larm eller låsta dörrar på natten.

Vi hade en nattpersonal varje natt som satt där och allt fungerade jättebra. Tryggt och fint, berättar undersköterskan.

slut på citat..

Det pågående arbetet med att nedmontera den sociallagstiftning som fungerat som ett skyddsnät för oss alla, kommer förr eller senare också att drabba de flesta av oss direkt eller indirekt, om vi inte förmår att stoppa utvecklingen.

2013.01.02

Jarl Strömbäck

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

0706727669

Bokslut 2012

Nyår präglas ju av olika typer av tillbakablickar, så varför inte göra en sådan i bloggen också. Här kommer alltså några reflektioner över det gångna året ur ett politiskt perspektiv.

Olika former av handlande får konsekvenser av olika slag, Inget konstigt i det egentligen. Går man in i verksamheter för vilka man saknar kompetens och erfarenhet, då ger man sig ut på djupt vatten utan att kunna simma, bildlikt talat. När kommunledningen i kommunen norr om skogen, för ca 10 år sedan påbörjade en resa bort från de lagstadgade verksamheternas invanda trygghet, till spekulation i affärsverksamhet man inte hade kompetens för, då bäddade man för den utveckling som blivit ett avskräckande exempel på galen kommunalpolitik i hela landet.

Skeendena har under året behandlats i bloggserien med titeln Vanstyrets politik. Långt mycket mer finns naturligtvis att skriva i så stora processer, men som en allmän beskrivning gäller den gott. Kostnaden för den spekulationen kan i dagsläget summeras som ca 2000 miljoner kronor, av vilka nu 1000 miljoner under året har tillförts energibolaget för att undvika konkurs.

Ett annat skeende som pågår, men då i det tysta är den utveckling där alltfler människor, inte minst äldre, fråntas sina medborgerliga rättigheter till egendom, rätt och/eller person på ett sätt som inte borde höra hemma i ett demokratiskt samhälle. Den verksamheten ökar kraftigt i landet, och nästan dubbelt så snabbt i kommunen norr om skogen, som vad avser rikssnittet. Med hjälp av sekretess i olika avseenden, har den utvecklingen tillåtits fortgå och växa. För den som önskar insyn kommer i allmänhet svaret att vi diskuterar inte enskilda fall. Dörren till demokratisk öppenhet på området är stängd. Sekretessen blir långt mer ett skydd från insyn för myndigheten, än ett skydd för individen. Bloggserien med titeln Makten och bulvanerna har syftat till att åskådliggöra de skeendena, och bevakningen kommer att fortsätta.

Landstinget i länet vid höga kusten fick i valet 2010 för första gången på årtionden en borgerlig ledning. Många var vi säkert som såg fram emot en nystart med nya synsätt och mindre av återkommande kriser. Dessvärre ser det efter 2 år nu ut som att allt upprepar sig. En krisande ekonomi, revisorskritik för mörkande av Lex-Maria anmälningar. En kollektivtrafik som inte fungerar och brister i patientsäkerhet är några exempel på saker som borde blivit bättre. De frågorna har under året avhandlats i bloggserien med titeln Landsting i gungning. Också här kommer bevakningen att fortsätta.

Det opportunistiska och dåliga ledarskapet ställer sig gärna främst i ledet när det gäller beslut som kan beskrivas i rosenrött skimmer, men gömmer sig bakom andra när det rosenröda visar sig vara ett nattsvart mörker.

 För närvarande har undertecknad 2 kommunala ärenden för prövning i förvaltningsrätten respektive kammarrätten,  jag vill inte trötta läsarna mer nu. Däremot önskar jag Er mina läsare, alla medborgare i länet, i landet och den stora vida världen ett Gott Nytt År 2013.

2012.12.30

Jarl Strömbäck

Kommentar

Dags att ge plats för en kommentar, det finns fler på Liberala Vindar under del 9 av serien Makten och bulvanerna för den som är intresserad.

Du pekar på en rapport från Riksrevisionen som publicerades 2006 och som bygger på fakta insamlade mellan 2000 och 2004.

Riksrevisionens kritik är massiv mot en lång rad saker inom detta med ställföreträdarskap (läs gode män och förvaltare).

Men vad har gjorts sedan dess av dem vilka har makten att ändra och instifta nya lagar??

INGET !!!

Det finns nu ett utredningsdirektiv från Justitiedepartementet där en utredning bestående av en rad intressenter skall se över hur man bättre skyddar gode män och förvaltares situation m a p ansvar gentemot huvudmännen (de vilka har en god man eller förvaltare).

Dvs i praktiken vill man från politikerhåll göra gode män och förvaltare helt ansvarslösa för sina illdåd gentemot äldre vilka i många fall m h a tvångsåtgärder blir satta under förvaltare.

Det är i sanning en märklig utveckling om man betänker att Riksrevisionen redan 2006 riktade så saftig kritik mot hela denna hantering.

Vem ser till de vilka blir satta under förvaltare??

Många äldre borde bli jätteskraja av denna utveckling men tyvärr är inte denna problematik särskilt känd i bredare kretsar.

Tack Jarl för att du så uthålligt sätter ljuset på denna probelmatiska hantering där särskilt andelen äldre vilka ofta med tvång blir satta under förvaltare ökar mycket snabbt.

 

  

   

Makten och bulvanerna 10

Låt oss fortsätta att ta del av riksrevisionens granskning av överförmynderiet, sådan den kom till uttryck i rapporten 2006. Dess 90 sidor text kan inte ges fullt utrymme i bloggen, men väl sentensen i skrivelsen. Intresserade kan läsa rapporten i sin helhet genom att googla på riksrevisionen 2006.5.

Om överförmyndarens roll skriver man som följer:

Överförmyndare har tillsynsansvar för att ställföreträdarna utför sina uppdrag gentemot huvudmännen i enlighet med gällande regler.

I det ansvaret finns bland annat följande ur Föräldrabalkens 11 kap.§7:

Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas, eller att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp.

Det hävdas ofta från ansvariga att man har grönt ljus från länsstyrelsen för sitt agerande. I riksrevisionens rapport får vi läsa följande om den dess syn på länsstyrelserna:

Länsstyrelsernas tillsyn säkerställer inte likabehandling och rättssäkerhet. Glesa inspektioner av överförmyndarna trots stora behov.

Inspektioner utgör den centrala delen i regleringen av länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndarna. Inspektionerna måste därmed, enligt Riksrevisionens uppfattning, vara länsstyrelsens främsta verktyg för att upptäcka problem i överförmyndarnas verksamhet.

Riksrevisionen är kritisk till att inspektionerna ofta inte genomförs på ett sådant sätt att länsstyrelserna kan använda dem för att upptäcka olämpliga överförmyndare. Riksrevisionen anser att länsstyrelserna måste följa förmynderskapsförordningens krav på att granska ett stickprovsurval av akter, vilket inte alla länsstyrelser gör.

Vidare anför man som följer:

De brister som länsstyrelserna har upptäckt i överförmyndarnas akter i samband med inspektionerna handlar i huvudsak om att överförmyndaren brister i sin dokumentation av verksamheten samt i sin granskning av ställföreträdarnas ekonomiska redovisning. Med dessa brister ökar riskerna för att ställföreträdarna kan missköta eller t.o.m. missbruka huvudmännens tillgångar. Länsstyrelserna har dock i mycket liten grad använt tillgängliga åtgärder för att korrigera upptäckta fel. Därigenom har man inte heller förhindrat att fler huvudmän ska komma att drabbas.

Och man summerar sina synpunkter i de här avseendena med följande:

Riksrevisionen bedömer sammantaget att länsstyrelserna låter allvarliga brister passera genom att inte vidta de åtgärder som står till deras förfogande. Riksrevisionen anser att länsstyrelserna i avsevärt högre grad än hittills bör använda tillgängliga åtgärder för att korrigera och förebygga fel i överförmyndarnas verksamhet.

Nog för det här avsnittet, rättsäkerheten är tydligen enligt Riksrevisionens mening inte säkrad för en stor grupp av våra medborgare, nämligen de som med eller mot sin vilja tilldöms ställföreträdare.

 2012.12.11

Jarl Strömbäck