Juli månad har börjat i höstens tecken på den skandinaviska
halvön. På många ställen har rekord i kyla satts med minusgrader på nätterna. I
övrigt har molnen, vinden och regnet varit förhärskande. Klimatet har sina
givna nycker, eller konsekvenser beroende på var och ens perspektiv. För
samtidigt plågas stora delar av Europa och Ryssland av rekordvärme och för
Rysslands del omfattande skogsbränder.
Och i vårt land ifrågasätts nu landets ledning för det sätt
man skött och sköter konsekvenserna runt Covid-19 pandemin. Och det är inte det
allmänna tyckandet som är ute med sina synpunkter, det är en samling av en stor
del av landets kompetens inom områden som berör sjukvård och dess hantering. Läs
gärna bilagt inlägg signerat av professorer i mångfald..
Att vi i hanteringen av sjukdomen och dess följder blivit en
särling i andra länders ögon, framgår inte minst av det faktum att svensken i
allmänhet är svartlistad och utestängd från besök i våra grannländer. Något som
aldrig hänt tidigare i modern tid. Tänk ändå vad ett litet virus kan
åstadkomma, eller kanske snarare hanteringen av viruset från de som är
ansvariga.
I det sammanhanget har regeringen i allt väsentligt valt att
låta sig styras av Folkhälsomyndighetens tjänstemän och kvinnor. Så upplevs det
i vart fall av en stor allmänhet. Givetvis har regeringen där ett ansvar, och
måste bära det ansvaret. Att statsministern gjort sitt bästa för att inte bli
indragen i den dagliga hanteringen, är ett tydligt tecken på frågans politiska
vikt. Den får inte spilla över på det regerande partiet.
Huruvida Socialdemokraterna är det regerande partiet
ifrågasätts också med all rätt. Det lilla 5%-iga miljöpartiet använder sitt
veto där det behövs sett ur deras synvinkel, och har lyckats
styra beslut i olika avseenden på ett för dem anmärkningsvärt bra sätt. Därmed har också en mer övergripande syn på migrations och integrationspolitiken
stoppats. Och frågorna flyttas fram till valet 2022, alltmedan problemen
relaterade till resursanvändning och ökade klyftor i samhället skapar
tilltagande spänningar.
Också vårt så ofta prisade välfärdsland har frågor att ta
tag i. Tiden och utvecklingen står inte stilla, de kräver ständig anpassning
vare sig man vill det eller inte.
2020.07.13
Jarl S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar