Skövlat landskap 7.

Skövlat Landskap 7.

Det är dags att återvända en stund till vindkraftsraseriet. Nedanstående text får tjäna som illustration till de besvär som drabbar massor av människor runt om i världen. Det lågfrekventa buller som förstör livsmiljön för inte bara människor, utan även djurlivet.

Till de som inte är medvetna om vad skada vindkraft kan göra.

En söndag morgon – en solig morgon. Jag vaknar av ett sus, går upp, öppnar dörren och möts av ett pulserande, svischande dånande. Jag ryggar bakåt. Dånet tränger in överallt, penetrerar mitt innersta, min oas, min tillflykt, mitt hem, mig.

Det här är inte vindkraft – det är ett övergrepp.

En lördag förmiddag – en solig höstdag med träd som skimrar i rött och gult. Jag vattnar trädgårdslandet med mina tårar. Jag vänder ner min förtvivlan i den mörka jorden. Det här är en förmiddag jag borde njuta av, men luften är fylld av ett pulserande dån. Det lämnar ingen ro, hela tiden, hela tiden, detta ssswhoff, swhoff, swhoff.

Det här är inte vindkraft – det är psykisk tortyr. 

Jag tror att vindkraft kan fungera, att det kan ge energi, inkomster till kraftbolag och markägare, och fungera att leva granne med. Men jag vet att vindkraft kan vara ett helvete att bo granne med.

Sedan december 2012 har jag och min familj fem jättelika kraftverk på höjdryggen öster om oss, 1 030–1 200 meter bort. Det är Karsholms vindkraftspark norr om Kristianstad, Skåne. Tystnaden har blåst bort och ersatts av ett genomträngande pulserande svischande. Ljudets karaktär gör att det tränger igenom vindens sus i träden, det tränger in i huset, det går inte att komma undan. Att jag och min familj inte tillhör de som drabbats värst är en mycket klen tröst.

Karsholms vindkraftspark har slagit sönder tillvaron för många boende i trakten. Det är ett övergrepp på tystnaden, på ett helt landskap, på oss. 

Kanske är det en klen tröst att nu också läkarvetenskapen börjat intressera sig för de ljudmattor vindkraften sprider över stora anstånd. Att också djurlivet påverkas har också samerna fått inse. Från det området meddelas nu att renarna inte vill gå in i vindkraftsområdena. Och spårsökning i snön inom vindkraftsområden, tyder på att de vildlevande djuren också söker sig därifrån.

Den av centern initierade, och av övriga partier omhuldade vindkraften, kommer troligen på sikt att ses som ett gigantiskt politiskt misstag. Att sedan enskilda personer, och grupper av personer berikar sig på utbyggnaden får inte skymma det faktum, att samhälle och livsmiljö i stort blir stora förlorare.

2014.02.06

Jarl Strömbäck