Välfärd i vågskålen

Vacker morgon när jag trampar ut på min 2-mila cykelrunda. Det blir en fin tur denna tidiga lördag-morgon. Få har vaknat oh trafiken har lördagsledigt. Tankarna går till den krönika Lotta Gröning skrivit i Expressen med anledning av det socialdemokratiska partiets nu pågående kongress. Hon känner miljön väl efter många år som ledande s-märkt skribent.

Nu har hon intagit en mer öppen inställning till det politiska ledarskapet i sitt gamla parti. Hon ser dess svagheter och oroas av det, och det med rätta. Hon ser ett parti som byggt sin framgång på uppbyggnaden av en stark offentlig sektor, och nu blivit dess fånge och redskap. Man är inte längre den självklare ledaren, även om man i retoriken vill påskina det. Man är det ängsligt prövande ledarskapet, ständigt rädda för att störa sig med sina stödtrupper i den uppbyggda byråkratin.

Och när den får leva sitt liv sväller den för vart år, den flyttar fram sina positioner. Då får vi den tvekamp som skett under de gångna 8 åren, mellan de som vill se valfrihet, och den byråkratiska strävan efter egenkrontroll och självklart ledarskap.

Och i de skärningspunkterna snubblar den i det politiska ledarskapet oprövade ledaren fram. Ömsom med retoriskt patos utslungande partiets sedan årtionden kända slagord på politikens olika områden. Å andra sidan ständigt parerande samma strävan med motsägelsefulla uttalanden. Att det genomskådas av väljarna demonstrerades med stor tydlighet i TV-s rapport den gångna veckan, när en tillfrågad kvinna när det gäller partiet skulle svara på frågan vad hon tyckte om det politiska ledarskapet.

Hennes svar blev ”partiet har ju blivit det som lovar mest, men håller minst”. Det är ur det diket man nu skall försöka resa sig. Hur det går får framtiden utvisa.

Men ett parti som gör sig till slav under vagnen i alltför hög grad, är dömt att förtvina om än det tar sin tid. Den insikten borde det s-märkta ledarskapet ta till sig när man tar sig an framtidsfrågorna. Att underkasta sig galet fundamentalistiska miljömuppar och vänsterradikaler, kommer att på sikt säkerställa att vi får ett nytt politiskt ledarskap i landet. Ingen skada skedd i så fall, men dåliga beslut medför följder som länge kan skada den välfärd vi gärna vill se i det svenska samhället.

 Och i den barometern sjunker vårt land sakta men säkert relativt andra länder, vilket i sig är oroande.

2015.05.30

Jarl