Vänsterns tummetott

Vänsterns populistiska drag att göra ”vinstern i välfärden” till sin primära valfråga bar frukt. Man fick i valet det resultat man rimligen kunnat önska sig, och tuppkammen stod högt å Jonas Sjöstedt både före och i valet.

När väl valets vinnare och förlorare kunde räknas hem, försökte av allt att döma Sjöstedt markera sin vilja att samverka med S, och blev bryskt tillbakavisad av den blivande statsministern Stefan Löfven, hans mål var ju att bilda regering med ett vingligt och svagt Mp, och där passade inte Vänstern in.

Sjöstedt närmast grät i TV-n över den behandling han menade att han och partiet fått utstå, och minsann skulle man inte kräva stopp på vinster i välfärden för att stödja den kommande regeringen.

När så S och Mp efter ett antal dagar var klara med sina ministerlistor, fanns tid att ta sig an det sårade och stukade Vänsterpartiet. Nu behövde man inte bekymra sig om några diskussioner när det gällde regeringstaburetter, det gällde bara att neutralisera partiet samtidigt som man fick det med sig.

Och hur man lyckades med det! Man måste rimligen ha gapskrattat hela vägen tillbaka från förhandlingsrummet. Av vänsterns paradfråga om stopp för vinster i välfärden blev slutligen en intetsägande skrivning om en utredning som skjuts 2 år framåt i tiden. Man måste vara antingen direkt korkad, eller tillintetgjort stukad, för att som Sjöstedt sedan gjorde, utmåla det resultatet som en vinst för partiet.

Av Vänsterns huvudfråga blev slutligen inget annat än en tröstens tummetott. Och väljarna som av det skälet satsade på partiet, kan med rätta känna sig blåsta.

2014.10.17

Jarl Strömbäck