Falsk klimatpolitik

Ännu en blåsig och regnig februaridag på landets västra kust när detta skrivs. Strax dags att gå på ett gympapass och en stilla stund i bastun. Eftermiddagen kommer att krönas av någon timma med umgänge och lunch/middag med barn och barnbarn. Men först några reflektioner i vår tid
.
Våra folkvalda politiker kan knappast förväntas ha expertkunskaper på alla de områden de är satta att besluta i. För att råda bot på den bristen finns i vårt land som i andra demokratiska länder institutioner som bidrar med expertutlåtanden, utredningar och forskning.

En av dessa viktiga institutioner är riksrevisionen. Dess uppgift är att i efterhand utvärdera de politiska arbetets följder, och meddela synpunkter till stöd för nya och bättre beslutsunderlag för de politiskt ansvariga.


I sin senaste rapport tar riksrevisionen upp de miljardkostnader som för närvarande används ur statskassan för att subventionera en övergång till det som kallas elbilar. Trenden med elbilar startades på allvar för några år sedan när japanska Toyota kom med sin hybridbil Prius. Hybridbilarna har utöver en normal motor också ett batteripaket som används för framdrivning i låg fart och vid start/stopp. Motorn startar när uttaget från batteriet når en viss nivå, vilket i grunden innebär att bilarna större delen av tiden, drivs med hjälp av förbränningsmotorn. Den bränslebesparing man åstadkommer blir på det sättet marginell, gentemot lättare och bränsleeffektivare alternativ.

De stora subventioner som staten nu tillskjuter ( upp till 60.000 sek/fordon) räknar naturligtvis biltillverkarna med när de sätter priset på bilarna, vilket gjort att elbilarna är väsentligt mycket dyrare än motsvarande modeller med förbränningsmotor. Samtidigt har elbilarna blivit större och tyngre, vilket ökar förbrukningen oavsett el-stödet.


Slutsatsen i riksrevisionens granskning blir att satsningen på stora och kostnadsslukande subventioner av Elbilar inte är i linje med vare sig ekonomiska mål eller klimatmål. Subventionerna borde tas bort, och marknaden få styra den utvecklingen.


Det är i grunden en mycket rimlig slutsats, men kommer politierna att lyssna? I en tid när behoven är så stora inom vård-skola och omsorg liksom på andra offentliga områden, borde  inte stora subventioner ges till landets rikaste del av befolkningen, nämligen de som enligt statistiken köper de subventionerade bilarna, ofta för att genast efter registrering sälja dem vidare till våra grannländer med stora vinster.
På så sätt har subventionerna blivit en handelsvara som berikar kapitalstarka personer, på bekostnad av andra viktiga samhällsfrågor.

2020.02.22

Jarl S

Makten och bulvanerna 14

Sommartid är tid för möten och upplevelser. Så också i år. I juli blev det för undertecknad 19 dagar med båtliv och en besättning i åldrar från 9 månader och uppåt. Att umgås med små barn är speciellt. Väljer man att bejaka deras fantasi i lek och aktiviteter, så ger det så oerhört mycket i form av livsglädje. Det är balsam för själen, något vi nog alla i grunden behöver. Och i andra möten, de med vuxna inslag, finns tid för reflektion och tankar för dagen.

För samhället i stort fortsätter ju sin gång. Under sommaren har behandlingen av samhällsikonen Alice Babs varit föremål för uppmärksamhet i riksmedia, och det med rätta. Att genom förvaltarskap bli fråntagen sin rätt att besluta i egen sak, och dessutom belagd med besöksförbud, är liktydigt med isolering. Något som annars auktoritära regimer brukar använda som del i sin tortyr. Nu har av medias rapportering att döma, myndigheterna tagit sitt förnuft tillfånga, och meddelat att besöksförbud på generella grunder inte får användas. Det borde vara en självklarhet, men är inte det i den gråzon som göms under sekretessens svarta mantel.

Förvaltarskapen skulle ju enligt lagstiftningen vara en yttersta åtgärd, ett undantag där gode män inte räckte till. Men i vissa kommuner av vilka kommunen norr om skogen är en, har tillsättningen av förvaltare fått epidemiska proportioner. Och nästa steg i den utvecklingen är nu att kommersialisera den verksamheten, genom köp av tjänster på kommersiell basis. Därmed bryter man arm med den lagstiftning som råder på området, en lagstiftning som länge tolkats på ett mindre smickrande sätt att döma av kritiken från bland annat riksrevisionen.

Varför den stora tystnaden i de här frågorna, kanske läsarna undrar? Förvaltarskapen initieras oftast via kommunernas socialförvaltningar, anhöriga i den mån de finns, vågar sällan ta strid i frågan. Myndighetssverige har alltid haft ett starkt grepp över sina medborgare.

Så återstår då frågan om vilken väg vi i vårt land skall vandra? Är målet att de som på ena eller andra sättet inte passar in i en given social mall, skall underkastas förvaltarskap? I så fall rör vi oss i en riktning som för bort från demokrati, mångfald, tolerans och självbestämmande.

2013.08.04

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

 

Makten och bulvanerna 13.

I slutet av april skrev undertecknad den senaste bloggen under ovanstående titel. Nu är det dags igen, temat och personen som drabbats är desamma. Nu också öppet redovisat i tidningen Expressen i ett antal artiklar. På tidningens löpsedlar den 8.6 kunde vi läsa följande. Jan Malmsjö i tårar, stoppad vid dörren till Alice Babs.

Också den här gången gör jag mig till budbärare, och låter den skrivande handen och den sändande tanken bäras av de som mer än undertecknad finns i offrets närområde, för ett offer är det. Tänk tanken att människor också i vårt land utan att höras omyndigförklaras, isoleras och interneras?

Nu till länken som är denna, kopiera den och klistra in den i Er webbläsare så öppnas den.

http://www.annallan.se/Ann_Allans_hemsida/Anns_blogg/Poster/2013/6/7_Den_lilla_sangfageln_Alice_Babs_morklagda_nationaldagsfirande.html

Det öppna brev som ni nu förhoppningsvis läst väcker frågor, om vilket slags samhälle vi är på väg att skapa. När allianser av godtycke tar över den enskildes rätt och person (för att citera lagtexten), i ett alltmer växande tempo.

Vi ser det i riksrevisionens kritiska rapporter från 2006 och 2009. Vi ser det i statistiken från domstolsverket, år 2000 inkom 10.818 ärenden om företrädarskap (gode män och förvaltare), år 2010 hade det antalet ökat till 17.515, alltså med 70%.

Jag avslutar med följande något redigerade rader ur den text i ovanstående länk jag hoppas ni har läst:

De stora frågorna är: Vid vilket skede får man ta ifrån en människa rätten till sina egna beslut?

Hur kan en människa som under flera timmar i sträck klarar av att föra ett fullständigt normalt samtal blir satt under förvaltare och fråntagen rätten att bestämma över sin vardag, sitt sociala sammanhang och sitt liv?

 Och varför tillåts inte en drabbad person att överklaga beslutet om förvaltarskap?
  Vem lyssnar till Alice då hon säger att hon vägrar att fråga förvaltaren om lov i allt som rör hennes person? Hon är alltför stolt för att be om tillåtelse att få leva sitt liv som hon själv vill. Hon ser förvaltarskapet som en kränkning.

  Förvaltarskapet ÄR i det här fallet en kränkning. Hon säger sig hellre dö än att be denna förvaltare om lov gällande sådant som för varje människa borde vara en självklar mänsklig rättighet.

2013.06.08

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

Bokslut 2012

Nyår präglas ju av olika typer av tillbakablickar, så varför inte göra en sådan i bloggen också. Här kommer alltså några reflektioner över det gångna året ur ett politiskt perspektiv.

Olika former av handlande får konsekvenser av olika slag, Inget konstigt i det egentligen. Går man in i verksamheter för vilka man saknar kompetens och erfarenhet, då ger man sig ut på djupt vatten utan att kunna simma, bildlikt talat. När kommunledningen i kommunen norr om skogen, för ca 10 år sedan påbörjade en resa bort från de lagstadgade verksamheternas invanda trygghet, till spekulation i affärsverksamhet man inte hade kompetens för, då bäddade man för den utveckling som blivit ett avskräckande exempel på galen kommunalpolitik i hela landet.

Skeendena har under året behandlats i bloggserien med titeln Vanstyrets politik. Långt mycket mer finns naturligtvis att skriva i så stora processer, men som en allmän beskrivning gäller den gott. Kostnaden för den spekulationen kan i dagsläget summeras som ca 2000 miljoner kronor, av vilka nu 1000 miljoner under året har tillförts energibolaget för att undvika konkurs.

Ett annat skeende som pågår, men då i det tysta är den utveckling där alltfler människor, inte minst äldre, fråntas sina medborgerliga rättigheter till egendom, rätt och/eller person på ett sätt som inte borde höra hemma i ett demokratiskt samhälle. Den verksamheten ökar kraftigt i landet, och nästan dubbelt så snabbt i kommunen norr om skogen, som vad avser rikssnittet. Med hjälp av sekretess i olika avseenden, har den utvecklingen tillåtits fortgå och växa. För den som önskar insyn kommer i allmänhet svaret att vi diskuterar inte enskilda fall. Dörren till demokratisk öppenhet på området är stängd. Sekretessen blir långt mer ett skydd från insyn för myndigheten, än ett skydd för individen. Bloggserien med titeln Makten och bulvanerna har syftat till att åskådliggöra de skeendena, och bevakningen kommer att fortsätta.

Landstinget i länet vid höga kusten fick i valet 2010 för första gången på årtionden en borgerlig ledning. Många var vi säkert som såg fram emot en nystart med nya synsätt och mindre av återkommande kriser. Dessvärre ser det efter 2 år nu ut som att allt upprepar sig. En krisande ekonomi, revisorskritik för mörkande av Lex-Maria anmälningar. En kollektivtrafik som inte fungerar och brister i patientsäkerhet är några exempel på saker som borde blivit bättre. De frågorna har under året avhandlats i bloggserien med titeln Landsting i gungning. Också här kommer bevakningen att fortsätta.

Det opportunistiska och dåliga ledarskapet ställer sig gärna främst i ledet när det gäller beslut som kan beskrivas i rosenrött skimmer, men gömmer sig bakom andra när det rosenröda visar sig vara ett nattsvart mörker.

 För närvarande har undertecknad 2 kommunala ärenden för prövning i förvaltningsrätten respektive kammarrätten,  jag vill inte trötta läsarna mer nu. Däremot önskar jag Er mina läsare, alla medborgare i länet, i landet och den stora vida världen ett Gott Nytt År 2013.

2012.12.30

Jarl Strömbäck

Kommentar

Dags att ge plats för en kommentar, det finns fler på Liberala Vindar under del 9 av serien Makten och bulvanerna för den som är intresserad.

Du pekar på en rapport från Riksrevisionen som publicerades 2006 och som bygger på fakta insamlade mellan 2000 och 2004.

Riksrevisionens kritik är massiv mot en lång rad saker inom detta med ställföreträdarskap (läs gode män och förvaltare).

Men vad har gjorts sedan dess av dem vilka har makten att ändra och instifta nya lagar??

INGET !!!

Det finns nu ett utredningsdirektiv från Justitiedepartementet där en utredning bestående av en rad intressenter skall se över hur man bättre skyddar gode män och förvaltares situation m a p ansvar gentemot huvudmännen (de vilka har en god man eller förvaltare).

Dvs i praktiken vill man från politikerhåll göra gode män och förvaltare helt ansvarslösa för sina illdåd gentemot äldre vilka i många fall m h a tvångsåtgärder blir satta under förvaltare.

Det är i sanning en märklig utveckling om man betänker att Riksrevisionen redan 2006 riktade så saftig kritik mot hela denna hantering.

Vem ser till de vilka blir satta under förvaltare??

Många äldre borde bli jätteskraja av denna utveckling men tyvärr är inte denna problematik särskilt känd i bredare kretsar.

Tack Jarl för att du så uthålligt sätter ljuset på denna probelmatiska hantering där särskilt andelen äldre vilka ofta med tvång blir satta under förvaltare ökar mycket snabbt.

 

  

   

Makten och bulvanerna 10

Låt oss fortsätta att ta del av riksrevisionens granskning av överförmynderiet, sådan den kom till uttryck i rapporten 2006. Dess 90 sidor text kan inte ges fullt utrymme i bloggen, men väl sentensen i skrivelsen. Intresserade kan läsa rapporten i sin helhet genom att googla på riksrevisionen 2006.5.

Om överförmyndarens roll skriver man som följer:

Överförmyndare har tillsynsansvar för att ställföreträdarna utför sina uppdrag gentemot huvudmännen i enlighet med gällande regler.

I det ansvaret finns bland annat följande ur Föräldrabalkens 11 kap.§7:

Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas, eller att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp.

Det hävdas ofta från ansvariga att man har grönt ljus från länsstyrelsen för sitt agerande. I riksrevisionens rapport får vi läsa följande om den dess syn på länsstyrelserna:

Länsstyrelsernas tillsyn säkerställer inte likabehandling och rättssäkerhet. Glesa inspektioner av överförmyndarna trots stora behov.

Inspektioner utgör den centrala delen i regleringen av länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndarna. Inspektionerna måste därmed, enligt Riksrevisionens uppfattning, vara länsstyrelsens främsta verktyg för att upptäcka problem i överförmyndarnas verksamhet.

Riksrevisionen är kritisk till att inspektionerna ofta inte genomförs på ett sådant sätt att länsstyrelserna kan använda dem för att upptäcka olämpliga överförmyndare. Riksrevisionen anser att länsstyrelserna måste följa förmynderskapsförordningens krav på att granska ett stickprovsurval av akter, vilket inte alla länsstyrelser gör.

Vidare anför man som följer:

De brister som länsstyrelserna har upptäckt i överförmyndarnas akter i samband med inspektionerna handlar i huvudsak om att överförmyndaren brister i sin dokumentation av verksamheten samt i sin granskning av ställföreträdarnas ekonomiska redovisning. Med dessa brister ökar riskerna för att ställföreträdarna kan missköta eller t.o.m. missbruka huvudmännens tillgångar. Länsstyrelserna har dock i mycket liten grad använt tillgängliga åtgärder för att korrigera upptäckta fel. Därigenom har man inte heller förhindrat att fler huvudmän ska komma att drabbas.

Och man summerar sina synpunkter i de här avseendena med följande:

Riksrevisionen bedömer sammantaget att länsstyrelserna låter allvarliga brister passera genom att inte vidta de åtgärder som står till deras förfogande. Riksrevisionen anser att länsstyrelserna i avsevärt högre grad än hittills bör använda tillgängliga åtgärder för att korrigera och förebygga fel i överförmyndarnas verksamhet.

Nog för det här avsnittet, rättsäkerheten är tydligen enligt Riksrevisionens mening inte säkrad för en stor grupp av våra medborgare, nämligen de som med eller mot sin vilja tilldöms ställföreträdare.

 2012.12.11

Jarl Strömbäck

Makten och bulvanerna 9.

Adventstid och snön lyser vit på taken, för att citera Viktor Rydberg. Det är tidig morgon när det här skrivs, det gäller att passa på innan huset vaknar. Där nere sover ännu de två barnbarnen, 3 och 8 år gamla med sina föräldrar. När dom vaknar blir det liv i luckan, och det är livsbejakande. Men inte så mycket tid för övrigt.

Det är dags att efter en dryg månad återvända till rubriken makten och bulvanerna. Dags att ge utvecklingen ett vidare perspektiv utifrån tidigare beskriven fallstudie.

Först något om lagstiftningen som styr förvaltarskap och godemanskap. Den lagstiftningen är föräldrabalken, en lag som kom till för snart 100 år sedan som en skyddslag i främst relationen föräldrar/barn. Den har sedan lappats och lagats i många omgångar, och idag används den i förmyndarfrågorna i ett vidare perspektiv, och oberoende av den berördes ålder.

Riksrevisionen har ansvaret för att kolla att våra myndigheter sköter rättstillämpningen på ett korrekt sätt. Den myndigheten gjorde för några år sedan en granskning av hur lagen tillämpas. Resultatet finns redovisat i en rapport 2006:5 med rubriken ”Länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndare”

Rapporten var en mycket kritisk sådan (den går att läsa på nätet) på inte mindre än 90 sidor. Ta gärna del av den om ni är intresserad, annars kommer här några fakta ur rapporten:

År 2004 fanns i landet omkring 88 000 personer – huvudmän – som

hade ställföreträdare i form av antingen en god man, en förvaltare eller

En förmyndare. I uppdrag ingår att bevaka huvudmannens

rätt, att förvalta huvudmannens egendom samt att sörja för

Hans eller hennes person. Det sammanlagda värdet på de tillgångarna

som ställföreträdarna förvaltade åt sina huvudmän uppgick till

17,5 miljarder kronor.

Det är alltså oerhört stora personliga belopp som de som får kontrollen över enskildas egendom, också tar kontroll över. Hur är då utvecklingen på området?

Enligt domstolsverket har utvecklingen av företrädarskap (samlingsnamn för gode män och förvaltare) varit följande:

År 2000 inkom 10.818 nya ärenden

År 2010 inkom 17.515 nya ärenden, en ökning med 62 % på 10 år.

I kommunen norr om skogen ser siffrorna ut som följer enligt ett interpellationssvar vid KF den 26.11.2012.

År 2005 hade kommunen 54 + 243 ärenden.(förvaltare + Gode män)

År 2012 hade kommunen 103 + 493 ärenden, en närmast epidemisk ökning av drygt 100 % på 7 år.

Med den utveckling som speglas här, är det rimligt att anta att de värden som ställföreträdarna kontrollerar vuxit väsentligt. Om de följt tillväxten av nya ärenden, borde de idag handla om minst 25-30 miljarder kronor.

Rimligtvis finns drivkrafter bakom den här typen av utveckling, mer om det i kommande inlägg.

2012.12.08

Jarl Strömbäck