Säkerheten i skogen

Kolliderande intressen brukar regleras av myndigheterna. Men så är det inte alltid, ibland väljer man vältra dem över på de berörda. Så är det i fallet med säkerheten i skogen under älgjakten.

Om en dryg månad startar årets älgjakt, då skall tusentals jägare ut i skogen för att utöva både en viktig hobby, och ett samhällsintresse. Nämligen det att begränsa älgstammen.

Men samtidigt väntas nu dubbelt så många bärplockare jämfört med tidigare år från främmande länder, vistas i skogarna i sin hopplösa jakt på skogens guld. För så måste det väl framställas av de i vårt land, och andra länder som får människor att pantsätta det lilla de har för att ta sig till Sverige.

Nytt för i år tycks vara att bäruppköparna har ett kollektivavtal där man lovar att betala ut ca 20 000 sek i månaden till plockarna. Men man anställer inga plockare, de kommer antingen spontant eller via bemanningsföretag i sina hemländer. Så bygger man sig runt den svenska lagstiftningen och smiter från det egna ansvaret.

Och vem skall bära ansvaret för säkerheten i skog och mark, är det jaktlagen som skall begränsa sin verksamhet, eller bärplockarna. När den frågan ställdes till regeringskansliet för en tid sedan fick frågaren följande svar:

”Allemansrätten är grundlagsfäst och har därför ett mycket starkt stöd, samt innebär att alla – både svenska medborgare och andra som vistas i Sverige – ska ha tillgång till naturen. Detta betyder att alla bl.a. får plocka vilda bär på annans mark även om det sker i organiserad form. Det finns idag inga lagregler som specifikt reglerar organiserad bärplockning i förhållande till allemansrätten. Alla som utnyttjar allemansrätten måste emellertid visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen och nyttjandet får inte medföra någon nämnvärd skada eller olägenhet för markägaren.

 I jaktlagen fastställs bl.a. att jakt ska bedrivas så att människor och egendom inte utsätts för fara (27 § jaktlagen). Detta innebär att jägaren ansvarar för att denne bedriver en säker jakt.”

Är det regeringens mening att jägarna snällt stanna hemma om de inte kan garantera säkerheten i skogen? Är det ett rimligt ställningstagande? Under förra årets älgjakt sköts en 71-årig man ihjäl, han råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.

Enligt lokala ordningsstadgan har enskilda kommuner rätten att reglera frågor som denna om de bedöms viktiga för de inblandade. Hur många kommuner är beredda att ta de här frågorna under behandling under den korta tid som återstår innan intressekonflikten blir verklighet i skogen. 

Eller väljer man att blunda och lasta ansvaret på jägarna, och risken på bärplockarna?

2012.07.24

Jarl Strömbäck