Mors dag

Solig morgon och hopp om en riktigt fin dag. Det värmer denna mors dag när vi skall fira livets bärare mer än andra. De förtjänar verkligen sin egen dag.

Annars har den gångna veckan präglats av att vi nu fått den nya regering som skall ge landet en nystart. Få tror på den nystarten, och S-partiet tog inte tillfället att på allvar försöka regera i minoritet med stöd av olika partier i olika frågor. Det beroendet man nu bundit sig för till ett alltmer ifrågasatt och krympande miljöparti, gynnar inte politiken i landet, och inte heller en socialdemokrati som vill anser sig vara regeringspartiet framför andra.

Bukett till alla mödrar

Nu får vi fortsatt en energipolitik som är helgalen, som inte ser till industrins och därmed välfärdens behov. Hur det kan kallas ansvarsfullt ifrågasätts i synnerhet av de som kan problemområdet. Nu får vi fortsatt en politik som anser sig värna om miljön, men tillåter den största skövling av naturområden sedan vattenkraftens utbyggnad. Vindkraftsraseriet som pågår löser inga energiproblem, det försvårar och fördyrar dem.

Och på området flyktingar och invandrare är det dags att på allvar ta sig an uppgiften integration. Hur den skall se ut, och vad den skall omfatta är inte för alla givet. Skall de svenska värderingar som gjort vårt land till både jämlikt och ett välfärdssamhälle, stå emot de krafter som vill vrida den utvecklingen ur led och tillbaka?

Om det kommer framtidens strider stå i vår alltmer utspädda svenskhet. Må de progressiva krafter som också den stora majoriteten invandrade tillhör, bli en resurs för frihetens och toleransens samhälle.

2016.05.29

Jarl

Infiltrationens pris

Infiltration är ett känt begrepp tillämpligt på alla organisationer. Ett sätt att genom medlemskap skapa en plattform för påverkan på en viss given organisation, För att sedan gradvis ta över också ledarskapet, och förändra dess målsättningar. Den här utvecklingen kan ses i stort som smått. I stort handlar det om personer som likt Erdogan i dagens Turkiet, med rysk förebild nu är på väg att genom ny lagstiftning kväva all opposition och därmed förvandla landet till en enpartistat. I smått kan det handla om att infiltrera ett mindre politiskt parti, för att sedan gradvis ta över, och ändra dess målsättningar.

Miljöpartiets nuvarande kris i vårt land skall ses i den kontexten. Sedan länge har man låtit sig infiltreras av de muslimska fundamentalister som strävar efter att öka sitt inflytande. Det är av media att döma, organisationer och personer som i grunden inte accepterar de jämlikhetssträvanden som är grunden för svensk lagstiftning. Det är personer som ser kvinnor underordnade män, och vill tydliggöra det på olika sätt, både i handling och klädsel.

Och det är män som vill se parallella samhällen växa fram, med värderingar som är främmande för svensk lagstiftning och värdegrund.

Snällhetens och naivitetens parti, miljöpartiet i det här avseendet, betalar nu ett högt pris för sin godtrogenhet och jakt på röster.. Dess trovärdighet som parti rasar, liksom förtroendet för partiet bland väljarna. Det finns ett pris att betala för jakten på nya väljare. Att släppa den kontrollen, och låta i grunden destruktiva och odemokratiska krafter få ett avgörande inflytande på partiet, riskerar att helt marginalisera det. Man kunde gjort en nystart, så som man påstod sig vilja göra. Men den störste ideologen bakom debaclet, Gustav Fridolin får fortsätta sitt ledarskap. På det sättet löser man inte problemet. Med Per Bolund som det manliga språkröret hade man fått en trovärdig ledare. Nu spelar partiet hasard med sin egen framtid.

Hur det kommer att utveckla sig kommer framtiden att utvisa. Viktigt för det land som Sverige är och vill vara, är att våra sekulära synsätt accepteras, och att de krafter som motarbetar de värdegrunder och den lagstiftning som bygger rättsäkerheten i vårt land, möter samhällets motstånd på ett tydligt och kompromisslöst sätt. Miljöpartiets existens är i det avseendet av försumbart värde.

2016.05.11

Jarl

Aprilväder

Aprilväder och morgonen börjar med att stora våta “lapphandskar” ramlar ner från himmelen. En sen påminnelse om att våren inte är sommar ännu. Värmen som kommer av solen lyser med sin frånvaro just nu, men är snart tillbaka igen. Resan upp genom det bohuslänska landskapet häromdagen var en ljuvlig upplevelse av vårgrönska och vita fält av vitsippor mellan träden. En riktig vårsymfoni.

Också i politiken har aprilvädret slagit om. Det parti som ofta mer än andra ansett sig vara det moraliska föredömet, Miljöpartiet, har nu visat sig ha sidor som är långt ifrån oproblematiska. Man har släppt in personer i sin innersta ledning som av medias granskning att döma har en dold agenda i sin verksamhet. Hur kan man annars förklara att man anser sig vara demokrat, men frotterar sig med männisikor som stödjer och öppet förespråkar “död” åt armenier och kurder. Miljöpartiet har mist sin eventuella oskuld, och förtjänar det reningsbad man nu rimligen kommer att genomgå.

Ifrågasatt ledarskap

Det positiva i detta är då att också säkerhetspolitiska krafter nu uppmärksammat att det finns krafter i samhället som vill driva en politik som har mer av rötter i mellanösterns konfliktsyn, än den politik av öppenhet, jämlikhet och demokrati som anses vara del av vårt lands grundläggande värderingar.

Och det Liberala partiet, det som tidigare kallade sig folkets parti, men tvingats inse att man givet resultaten i val inte var folkets parti. Det partiet använder aprils sista dagar till ett namnbyte, det Liberala Partiet. Bloggskribenten som följt 4 landsmöten i det partiets föregångare Folkpartiet, önskar lycka till.

Det behövs i vårt land ett parti som tydligt bär socialliberala värderingar. Om man väljer den vägen och är glasklar men den, borde partiet kunna växa.

Men då behövs nog andra synsätt i ledarskapet.

2016.04.24

Jarl

Den tredje statsmakten

Vår i luften och värmande sol. Vi är inne i den bästa av årstider, den mellan påsk och midsommar. Den när naturen vaknar igen efter sin vintersömn, och livet återvänder.

Och i media stormar det kring det lilla, och kanske godtrogna miljöpartiet. Där har man de senaste dagarna fått lära känna begreppet den tredje statsmakten.

Det finns skäl att kalla en fri press för den tredje statsmakten. I vårt land har den tesen bevisat sitt värde under det gångna året. Granskningen av invandringens följder och regeringens totala omvärdering av sina synsätt och handlingar är ett tydligt uttryck för det. Och nu de senaste dagarna avslöjandena runt miljöpartiets smygande islamisering med personer som Mehmet Kaplan och hans yngre kollega Khan. Personer som gradvis flyttat fram sina positioner i synen på inte minst kvinnor. Det är svårt att på annat sätt förstå de avslöjanden som nu kommit fram. I det feministiska miljöpartiet skulle jämlikhet och lika värde, utbytas mot olikhet och beröringsskräck. Partiet har en hel del att ta itu med, kanske vore ett namnbyte ett första steg, vilken är miljön egentligen i partiet. Och vilken miljö företräder man?

Det är inte konstigt att personer med diktatoriska drag likt Rysslands Putin och Turkiets Erdogan gjort som politiska mål att undanröja den fria och ifrågasättande pressen. I de länderna styrs ledande media helt av staten på olika sätt numera, demokratin är också mer ett bländverk än en realitet. Media förvandlas till medspelare, de delar platsen vid köttgrytorna istället för att kritiskt granska, rapportera och informera om verkligheten. Tendenser till motsvarande synsätt finns också i vårt land, i synnerhet i en lokalpress som dansar med starka lokala politiker, och undviker konflikter med makten.

Då känns det som ett renhetsbad när de stora mediala kanalerna tar språnget och vågar utmana..

2016.04.21

Jarl

På väg vart?

Regnet strilar ner över landets västra kust. Inget väder för promenader, om man inte vill bli våt. Men bra för all den växtlighet som hör våren till. Och den vill vi ju njuta av.

I media rasar stormarna fram och tillbaka. Just nu handlar det mycket i nationell mening om den minister med muslimska rötter, Mehmet Kaplan, som visat sig ha en helt annan agenda vid sidan av den hans parti anser sig företräda. På annat sätt kan man knappast tolka det stöd han tydligt ger våldsbejakande fascism med rötter i den mörkaste delen av Turkiets historia.

http://demokraterna.org/2015/03/23/mehmet-kaplan-tar-inte-avstand-fran-sharia/

På ministernivå kan man påverka på många sätt. Inte bara direkt i handling, utan långt mer i den informationsöverföring och de subtila stöd man ger extremisterna. Att sedan påstå att man inte känner till vilka man gör till sina vänner, är allt annat än trovärdigt. Dags för SÄPO och regeringen att ta ett allvarligt samtal om vilka krav som bör ställas på ledande företrädare för demokratin Sverige.

Och i det sammanhanget bör man också ha i åtanke att de nu visar sig att 2 av de ledande personerna i jihadistattackerna och blodbaden i Frankrike och Belgien, har vuxit upp i Sverige. Så långt den svenska oskulden, vi fostrar också i vårt land massmördare. Den verkligheten måste vi också förhålla oss till.

Och för mängder av de personer från olika länder som offrat tid och pengar, riskerat livet för att ta sig till landet i norr, har nu verkligheten visat sitt rätta ansikte. Landet av guld och honung visar sig bjuda på tak över huvudet och för gruppen konstig mat. Ofta förlagt i orter man inte valt själva långt från de stora centra, och med en oviss väntan på vad som skall ske.

I det läget vill nu många återvända till sina hemländer igen. En klok statsmakt borde stödja den längtan med biljett på lämpligt flyg och en rimlig näve dollar som plåster på såren. Så får vi alla på olika håll del av nya erfarenheter.

2016.04.17

Jarl

I budgettider

Budgettider för den nya regeringen, och då är inte vallöftena heliga längre. Då offras de villigt för att säkra den så eftertraktade makten. För Vänsterns del har redan den saken redovisats i tidigare blogg. Miljöpartiets hycklande företrädare Åsa Romson, har fått visa sitt rätta ansikte när det i media visats att hon utan betänkligheter målat sin båt med giftig färg, alltmedan hon och partiet så hårt anser sig värna om rena vatten. Att det partiet av många i glesbygderna anses vara riksdagens farligaste parti är inte så konstigt. Skatterna de driver drabbar i hög grad de som inte kan använda sig av kollektivtrafik, och skövlingen av våra naturområden genom den storskaliga vindkraften är också direkta hot mot livsmiljöerna för både människor och djurliv.

Med det sällskapet är det heller inte konstigt att den socialdemokratiska ledningen viker ner sig. Borta är löften om barnbidrag, hur många familjer hade inte den frågan som prioriterad i valet? Borta är den speciella skattebefrielse som gjort de mängder av senioruthyrningsföretag som nu finns möjliga. Sannolikheten att de skall överleva ökade kostnader är inte stor enligt företrädare för näringen. Och de ökande skatter som skulle gälla inkomster över sek 60 000/månad visar sig nu istället gälla alla med inkomster över 37 000/månaden.

Den linje allianspartierna följt, arbetslinjen, kommer nu att ersättas av sjukpensioneringar och förtidspensioneringar igen. Den kappsäcken kommer att bli tung att bära, och sannolikheten är då att ”bromsen” i pensionssystemet kommer att slå till igen med fallande pensioner för de äldre. Den kommande resan kan bli minst sagt skakig. Men som i de flesta beslut finns vinnare och förlorare. De som lidit under fas-3 är att gratulera. Den lösningen var ingen lösning och troligen en stor anledning till alliansregeringens raserade trovärdighet. Hade man lyckat sköta den sidan bättre, då hade man också fått förnyat förtroende.

En rödgrön regering som släpper miljöfundamentalister och extremvänstern fri, den kommer att bli kostsam för oss medborgare. Ett nyval vore ingen dålig lösning i dagens politiska läge. Men vågar och vill man söka en för Sverige så ovanlig lösning?

2014.10.24

Jarl Strömbäck

Det som sägs?

Undertecknad lyssnade till samtliga partiledartal i Almedalen. Miljöpartiets var inte ett av de bättre, det är märkligt att det partiet kan favoriseras på det sett som sker, och som är belagt i vetenskapliga undersökningar. Miljöpartiet må rida på sin förmenta idealism, men den har avarter som är allvarliga i sin förlängning.

Nedanstående adress är värd en granskning. Ord och jämförelser blir tydliga, om man sätter in dem i sin alldeles egna kontext. Det gör författaren till bloggtexten.

http://stefanolsson.nu/2014/07/04/darfor-blir-det-fel-nar-asa-romson-angriper-mannen-som-grupp/

Nog om det, texten talar för sig själv.

Om man analyserar de olika talen så blir kontentan att inget kommer att göras åt pensionerna, vår tids största sociala nedskärning. Efter att ha avslutat läsningen av KG Schermans bok ”Pensioner på Villovägar”, är det bara att konstatera att med den politik som ligger, och tyvärr alla de etablerade partierna mer eller mindre stödjer, så går välfärdslandet Sverige in för allt större sprickor i det avseendet. En medveten strategi som också ger ett ökande beroende av ”fattigstöd”.

Ur den synpunkten är det viktigt att alla konstruktiva krafter nu mobiliserar, den samhällsomvandling mot ett alltmer individuellt samhälle som pågår, kommer att rasera mycket på sin väg.

2014.08.23

Jarl Strömbäck