Inför valet
för 3 veckor sedan, hade de 5 pensionärsorganisationerna samlat sig om
synpunkter i viktiga frågor. Pensionärsöverenskommelsen som nu ger återkommande
nerdragningar av pensionerna, måste göras om. Bromsen måste tas bort och
äldregruppen i riksdagen måste bli större för att kunna påverka.
I
slutdebatterna försvann pensionärernas frågor nästan helt. SD belönades rikligt
för sitt stöd till de äldre, låt vara att det knappast kommer att få några
genomslag i politiken framgent, givet den marginalisering det partiet är utsatt
för.
För att
skapa ett starkare äldrekollektiv i riksdagen uppmanade pesnionärsorganisationerna
sina nästan 1 miljon medlemmar, att kryssa för äldre personer på partiernas
listor. Den 14 september fick vi facit, en rekordung riksdag, 45 år i snitt och
2 år yngre än den som valdes 2010.
Antalet 65+
i riksdagen är försumbart, det kommer inte att påverka beslutsgången på något
avgörande sätt.
Och i den
regering Stefan Löfven presenterade igår återfinns också personer med en ålder
man i vart fall inte kan koppla till lång livserfarenhet. Är ålder så tydligt numera en belastning mer än en tillgång?.
Återstår att
följa utvecklingen, det blir intressant ur den synvinkeln också att rimligen
2018 blir ett ödesval igen i synnerhet för de små partier som lika i sina
synsätt blir ointressanta.
Och medias
roll som styrande växer för vart val. Mer om det i kommande blogg.
2014.10.04
Jarl S
