Makten och bulvanerna 27

För ett och ett halvt år sedan, påbörjade undertecknad serien med ovanstående titel. Ingressen var som följer, och den är lika gångbar idag:

Makt korrumperar

Absolut makt korrumperar absolut

Någon som inte känner till begreppet? Myntat av Lord Acton, engelsk politiker och historiker för 150 år sedan, har begreppet giltighet även idag.

Den här bloggen och några ytterligare avsnitt kommer att ägnas åt makten och dess bulvaner. Makten, i det här sammanhanget den politiska makten, bulvanerna de med olika titlar, dess redskap och händer. I vårt land är vi lyckligt befriade från korruption? Vi är ett av de ”renaste” länderna i världen? Korruption kan emellertid också vara uttryck för maktmissbruk, för åsiktsförtryck och vänskapskorruption. Något som bl.a hela landets förre riksrevisor Inga-Britt Ahlenius vittnat om.

Igår, den 26.2 var samma företeelser föremål för Uppdrag Gransknings timslånga program i TV. Och när detta skrivs den 27.2, kommer delar av  riksdagens civil- och justitieutskott kl.1300 diskutera samma frågor med kritiker av systemet.

Det är hög tid att någonting börjar hända. I granskningar 2006 och 2009 har riksrevisionen hårt kritiserat den rättslöshet som ryms i det nuvarande systemet vad avser förvaltare och gode män. Samhällets svagaste medborgare, riskerar att plundras på olika sätt, och myndigheten som skall vara skyddet i det här avseendet gömmer sig bakom sekretessen. I UG-programmet kunde vi se hur ansvarig överförmyndare hela tiden hänvisade till sekretess för att slippa svara på frågor.

Är det här något som spelar roll? Utvecklingen visar att alltfler människor sätts under förvaltarskap eller tilldelas gode män. Det är ingen ödesbestämd utveckling, det finns en styrning i det avseendet från SKL och dess ansvarige person Eva von Scheele. Samme person som i UG-programmet så skickligt försökte dölja bockfoten genom att hänvisa till en gammal lagstiftning. Men samma lagstiftning tolkar hon i cirkulär och anvisningar till kommunernas ansvariga. På så sätt rattar hon och SKL den pågående utvecklingen.

Och i vissa kommuner, som den norr om skogen har man till ytterlighet avskaffat överförmyndarnämnden. Där är det nu en ensam politisk person som svarar för den politiska makten, och därmed bär ett ansvar som enligt undertecknad borde bäras av en kompetent och kritiskt tänkande nämnd?

För Er som inte såg programmet, gör det via SvtPlay.

2014.02.27

Jarl Strömbäck

 

Makten och bulvanerna 24

Dagens avsnitt tar upp hanteringen av läkarintyg, en hantering som långt ifrån är rättsäker. Mycket finns att anmärka på, något som också riksrevisionen har gjort styora rapporter om såväl 2006 som 2009.

2013.10.27

Jarl S

Varför ser missbruket i hanteringen av läkarintyg ut som det gör?

Om vi börjar med att fråga oss hur missbruket med läkarintyg ser ut i den vardagliga hanteringen så kan vi konstatera att det är för att uppfylla ett lagkrav i Föräldrabalken som samhällets företrädare behöver läkarutlåtanden.

För att skapa ett bekvämt sätt att hantera detta i processen då man ansöker om förvaltarskap så har samhället återigen samordnat sitt tillvägagångssätt.

Det är ÖFN vilka på tingsrättens uppdrag ofta har på sin lott att kräva in ett aktuellt läkarintyg men ofta är det socialtjänsten som till sin utredning även bilägger ett läkarintyg.

För att på något sätt ändå försöka få praktiska riktlinjer att gå efter vid utfärdandet av dessa läkarintyg så har man tagit Socialstyrelsen till hjälp.

Socialstyrelsen har därför tagit fram en blankett som man vill att läkare använder vid sina omdömen om ett förvaltarskap skall vitsordas eller ej.

Problemet med denna blankett är bara att den inte ger läkaren något som helst utrymme att inte vitsorda ett förvaltarskap för den gamle. Raffinerat!!

Frågan som då dyker upp är vilka riktlinjer som allmänt sett skall gälla vid olika läkarutlåtanden i olika sammanhang?

Här finns det ett av Socialstyrelsen utfärdat dekret hur detta skall gå till. Den i dag av Socialstyrelsen utfärdade blanketten uppfyller inte på något sätt Socialstyrelsens egna krav.

Märkligt kan tyckas men det som i verklig mening är mest besvärande med denna blankett är att den inte ger läkaren någon som helst möjlighet att ha en avvikande uppfattning, d.v.s. att inte vitsorda ett förvaltarskap.

Detta innebär att rättssäkerheten för den enskilde återigen helt sätts ur spel.

Hanteringen av läkarutlåtande i samband med förvaltarskapsärenden är ännu ett exempel på hur illa det kan gå när olika myndighetsutövare inom stat, kommun och rättsväsendet koordinerar sig för att kunna åsidosätta den enskildes möjligheter att hävda sin egen rätt.

16 Förbjud omedelbart användningen av Socialstyrelsens blankett för läkarintyg betr vidimering för behovet av förvaltare.

Varför låter vi Socialstyrelsen fortsätta i sin roll som utfärdare av blanketter för läkarintyg betr behov av förvaltare?

Man måste ju fråga sig på vems uppdrag Socialstyrelsen har utformat denna blankett?

Det känns ju inte helt naturligt att en myndighet som Socialstyrelsen, utan övrig jurisdiktion på området för förvaltarskap, utses som ansvariga för att ta fram en blankett på ett område där de i sak inte har en aning om hur laglighetsprövningen formellt skall gå till för att möta kraven i Föräldrabalken.

Man skulle ju kunna misstänka att utformandet av denna blankett är ett rent beställningsjobb från SKL i vars intresse det verkar ligga att beskära den enskildes rätt gentemot ÖFN.

Läkarnas utlåtande bygger rent generellt alltför ofta på en rent slentrianmässig hantering där tillfrågade läkare endast ser detta med att utfärda ett läkarutlåtande som en rent administrativ åtgärd på uppdrag samhällets myndighetsutövare.

NAP, d.v.s. Någon Annans Problem tycks vara ett allmänt sätt från olika myndighetsutövare, inkl läkarkåren, att betrakta sin roll i en ganska komplex och omfattande process, som den för förvaltarskapsärenden.

Den läkare vilken öppet trotsade Socialstyrelsens blankett i fallet med Mariana Norberg ignorerades helt av tingsrättens ordf då denne skulle redovisa sina domskäl (se rådmannens kommentar i Aftonbladets artikel bifogad som länk i detta dokument).

Kan detta möjligen ha berott på att denna läkare, vilken tillika var hennes husläkare och kände henne väl sedan många år, skrev ett omfattande utlåtande där han redovisade historik och löpande utveckling för att slutligen komma med ett samlat omdöme som inte vitsordade ett förvaltarskap??

Vi måste säkerställa att läkarna från misstanken att gå någon myndighetsrepresentants ärenden och kräva att ett ordentligt och väl övervägt läkarutlåtande från någon sakkunnig läkareutfärdar ett läkarintyg med en icke förutbestämd utgång. Dvs inte utfärdat på ”beställning” och av slentrian.

Sannolikt skulle då läkarutlåtanden rejält kunna påverka utgången vid många förvaltarskapsärenden.

17 Frågan om läkarutlåtande måste på allvar tas in i Föräldrabalken och då samtidigt reformeras grundligt så att lagstiftarens ursprungliga tankar om att någon med fabricerade läkarintyg inte felaktigt blir satt under förvaltare.

 

Makten och bulvanerna 21.

Dags för ännu ett avsnitt i serien om hur några av vårt samhälles allra mest utsatta hanteras. Det kom en kommentar ett tidigare inlägg, om varför inte namn på författarna till skriften finns angiven. Svaret är att sakfrågan är viktig, och erfarenheten visar att de är viktigt i det sammanhanget att undvika personangrepp. Givetvis har författarna godkänt publiceringen på bloggen. Skriften finns idag på de bord där ny lagstiftning på området skall beredas. De som eventuellt är intresserade av kontakt med upphovspersonerna, kan ge mig namn och e-mailadress, så skall jag förmedla kontakten.

2013.10.16

Jarl Strömbäck

Känslan av vanmakt ibland de gamla och deras anhöriga når nya höjder!!

I vilkens intresse ligger det att skydda de gamlas rättigheter?

Ja, förutom de gamlas eget intresse så är det nog främst allmänhetens tilltro till samhället självt som har det största intresset av att skydda sina egna och de gamlas intressen.

Man kan se detta som en ”hygienfaktor” för att vanmaktskänslan hos allmänheten inte skall slå över i en känsla att som gammal bli fullständigt alienerad.

Samhällsdebatten idag präglas allt som oftast av olika särintressen vars mål det är att se om sitt eget intresse. Frågan är väl om att bli gammal kan betraktas som ett typiskt särintresse.

Gamla blir vi ju alla en dag!!

Kan man aktivt driva rättighetsfrågor för alla möjliga utsatta grupper så bör man utan tvekan kunna kräva att gamla och deras anhöriga på ett likartat sätt driver sina rättighetsfrågor, d.v.s. på ett väsentligt mer tydligt och uppfordrande sätt.

Tilltron till lagstiftningen och tilltron till de rättsvårdande myndigheterna samt tingsrätten som lokal institution behöver stärkas på ett generellt plan.

Ett ökat fokus på äldrefrågor blir därför ett sätt för politiker, både på lokalplanet och på riksplanet, att värva viktiga röster ur ett stort väljarkollektiv (1,6 miljoner pensionärer).

Det ligger kort sagt i allas intresse att skydda våra gamla föräldrar på samma sätt som vi själva vill bli omhändertagna den dag vi vaknar upp och har trätt in i tillvaron som pensionärer.

Eller vill vi sluta våra dagar som Alice Babs vilken är det senaste exemplet i oändlig rad av rättsövergrepp på gamla vilka av olika orsaker inte kan värja sig när olika parter samlar sig och med samhällets hjälp och med tvångsmetoder kränker de gamla och värnlösa?

http://al-lodenius.com/2013/04/20/att-begrava-en-levande-sangerska/

Har lagstiftarna verkligen förstått konsekvenserna av dagens tillämpade rättspraxis för Föräldrabalken?

När man 1989 avvecklade själva begreppet om att omyndigförklara någon så får man på goda grunder anta att det bl.a. var de gamla man ville hjälpa.

Nu när ett antal år har gått så kan vi alla konstatera att denna ändring snarare har undergrävt de gamlas ställning, istället för tvärtom.

Föräldrabalken har i sin reviderade utformning givit ÖFN och tingsrätterna möjlighet att exekvera beslut om förvaltarskap som står i direkt strid med lagstiftarens intentioner, åtminstone om man läser förarbetena till den ändring av Föräldrabalken som skedde.

Frågan är väl om den lagstiftande församlingen verkligen på allvar har förstått hur SKL, kommunernas socialtjänster, hemtjänsten, ÖFN med dess tjänstemän samt tingsrätterna i all tysthet har utvecklat en helt ny praxis som aldrig varit lagstiftarens avsikt?

Det är nu man återigen tvingas ställa sig frågan om vi som medborgare tyst skall fortsätta se på när de gamlas medborgerliga rättigheter med samhälleliga tvångsmedel kränks på det allvarliga sättet som skedde i Mariana Norbergs fall?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14342327.ab

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.3868039-hemtjansten-vill-omyndigforklara-henne-som-skydd-mot-sin-ende-son

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.3880461--jag-behover-ingen-forvaltare-

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.3903247-tingsratten-mariana-behover-en-forvaltare

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.4280950-han-far-ta-hand-om-sin-mamma-igen

Vi behöver uppmärksamma ansvariga statsråd, d.v.s. idag främst barn och äldreomsorgsminister Maria Larsson, på vad hon avser att göra för att stänga samhällets möjlighet att fortsätta kränka de äldres rättigheter.

11 Vi måste, då vi gör en ordentlig översyn av dagens lagstiftning, se till att ordentligt utreda den praxis som har etablerats av samhällets olika institutioner då de i samverkan dagligen gör våld på den lagstiftning som, i alla fall till vissa delar, är avsedd att ge huvudmannen ett ordentligt rättsskydd i ställföreträdarskapsfrågor.

 

Makten och bulvanerna 19.

Makten och bulvanerna 19.

Bruk eller missbruk, så kunde också dagens avsnitt ur skriften som här ges offentlighet rubriceras. Att utvecklingen i hög grad centralstyrs från SKL, kan ifrågasättas.

2013.10.08

Jarl Strömbäck

Överförmyndarverksamheten, ett skydd eller ett hot för de gamla?

Överförmyndarverksamheten i Sverige har som sin huvudsakliga uppgift att försöka tillämpa Föräldrabalkens lagstiftning då de utövar sin myndighet.

Lagstiftningens intentioner är det huvudsakligen inget problem med även om den i vissa stycken är av gammalt datum.

Det är när överförmyndarförvaltningarnas tjänstemän själva inte förstår att tolka lagstiftningen på det sätt som avsetts som rättssäkerheten, för bl.a. de gamla, plötsligt befinner sig på ett sluttande plan.

När väl den politiskt tillsatta överförmyndarnämnden (i de kommuner där denna nämnd faktiskt finns och inte enbart består av en enda person) fattar de formella besluten på underlag som beretts av tjänstemännen så har lagstiftaren förutsatt att ÖFN:s ledamöter själva är så kompetenta och pålästa i varje enskilt ärende att rättssäkerheten blir fullt ut tillgodosedd.

Innan ett förvaltarskapsärende, genom ÖFN:s beslut, därefter skickas till tingsrätten som en ansökan om förvaltarskap så skall alla inblandade ha förstått konsekvenserna av sitt beslut. Även den det berör och/eller dennes närstående.

Då ÖFN ytterst sällan upplever att ett förvaltarskapsärende på allvar blir ifrågasatt så har det utvecklats en praxis för hur ÖFN och överförmyndarförvaltningens tjänstemän skall tolka lagstiftningen.

Vid minsta tvekan och för att ”ha ryggen fri” så begagnar sig tjänstemännen vid ÖFN:s förvaltningar av möjligheten att konsultera Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

SKL är dessutom den organisation som arrangerar kurser och utbildningar för tjänstemän inom överförmyndarverksamhetens olika förvaltningsdelar. SKL:s ansvarige jurist Eva von Schéele bär därför ett mycket tungt ansvar för hur Sveriges alla överförmyndarförvaltningar tillämpar sin syn och sina tolkningar av styrande lagstiftning.

Det finns egentligen bara ett problem med detta förhållande. SKL har ingen jurisdiktion för detta område, d.v.s. de behöver inte ikläda sig något som helst ansvar för sin rådgivningsverksamhet.

Överförmyndarpersonal hade lika gärna kunnat stanna någon flanör på stadens gator och snabbt frågat om råd då det är tjänstemännen själva vilka alltid undantagslöst är personligt ansvariga för att laglighetspröva och tolka lagstiftningen i varje enskilt fall.

Något som Mariana Norberg verkligen på nära håll och för personlig del fått se konsekvenserna av.

7 SKL:s roll i den kommunala hanteringen av överförmyndarverksamheter måste stoppas för att garantera rättssäkerheten och återge ÖFN runtom i landets alla kommuner det egna ansvar som man i många fall i praktiken skjutit över på SKL att bli talesman för.

8 Återinför det personliga ämbetsmanna ansvaret som Palmeregeringen tog bort i mitten av 70-talet.

 

I blåsippors tid

Det blåser vårvindar därute och våren är en månad tidigare än normalt i stora delar av landet. Skidorna har fått läggas undan i takt med en snabb snösmältning. Båtarna kan sjösättas redan i månadsskiftet mars/april för de på höga kusten som har bråttom ut till stugor och fiske.

Det är en härlig upplevelse att möta ljuset, och våren.

Alnebackens sippor mars 2012

Men i skuggan av de verkligheten brottas kommunen norr om skogen med allvarliga problem. Ekonomin är usel i de kommunala bolagen. För att i någon mån dölja det har man beslutat med den absoluta S-märkta majoritet man har, att inrätta en internbank där man kan omsätta lån och andra transaktioner, utan att behöva vända sig till kommunens fullmäktige för beslut.

Problemet är bara, att kommunallagen (KL) har mycket tydliga skrivningar på det området, och frågan om det lagstridiga ligger nu på förvaltningsrättens bord. Därifrån kan det dröja innan besked kommer, och under tiden mal andra kvarnar.

I tidningen Dagens Samhälle, för övrigt organ för huvudorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, kan man i veckans nummer (12-2012) läsa följande rubrik ”Borgs nya lag kan bli slutet för internbanker.”

Anders Borgs och regeringens reaktion på trixandet är berömvärd. Vi behöver mer av insyn och reda, mindre av fiffel och båg också i de kommunala verksamheterna.

2012.03.31

Jarl Strömbäck