söndag, april 17, 2016

På väg vart?



Regnet strilar ner över landets västra kust. Inget väder för promenader, om man inte vill bli våt. Men bra för all den växtlighet som hör våren till. Och den vill vi ju njuta av.

I media rasar stormarna fram och tillbaka. Just nu handlar det mycket i nationell mening om den minister med muslimska rötter, Mehmet Kaplan, som visat sig ha en helt annan agenda vid sidan av den hans parti anser sig företräda. På annat sätt kan man knappast tolka det stöd han tydligt ger våldsbejakande fascism med rötter i den mörkaste delen av Turkiets historia.

http://demokraterna.org/2015/03/23/mehmet-kaplan-tar-inte-avstand-fran-sharia/

På ministernivå kan man påverka på många sätt. Inte bara direkt i handling, utan långt mer i den informationsöverföring och de subtila stöd man ger extremisterna. Att sedan påstå att man inte känner till vilka man gör till sina vänner, är allt annat än trovärdigt. Dags för SÄPO och regeringen att ta ett allvarligt samtal om vilka krav som bör ställas på ledande företrädare för demokratin Sverige.

Och i det sammanhanget bör man också ha i åtanke att de nu visar sig att 2 av de ledande personerna i jihadistattackerna och blodbaden i Frankrike och Belgien, har vuxit upp i Sverige. Så långt den svenska oskulden, vi fostrar också i vårt land massmördare. Den verkligheten måste vi också förhålla oss till.

Och för mängder av de personer från olika länder som offrat tid och pengar, riskerat livet för att ta sig till landet i norr, har nu verkligheten visat sitt rätta ansikte. Landet av guld och honung visar sig bjuda på tak över huvudet och för gruppen konstig mat. Ofta förlagt i orter man inte valt själva långt från de stora centra, och med en oviss väntan på vad som skall ske.

I det läget vill nu många återvända till sina hemländer igen. En klok statsmakt borde stödja den längtan med biljett på lämpligt flyg och en rimlig näve dollar som plåster på såren. Så får vi alla på olika håll del av nya erfarenheter.

2016.04.17
Jarl

1 kommentar:

Harald Öberg sa...

Alla ser det, alla utom Stefan Löfven. Alla ser hur alla dessa uttalanden som Mehmet Kaplan droppar rinner över kanten på anständighetens bägare. Nu är Mehmet Kaplan ute igen, och jämför den enda fungerande demokratin i Mellanöstern med det Tredje Riket. Löfvens bostadsminister jämför den judiska statens behandling av palestinier i nutid med hur judarna behandlades av nazistregimen under 30-talets utstuderade terror…

Jag mer överraskad över att Mehmet Kaplan inte tar steget fullt ut, och börjar prata om likheter även mellan Förintelsen och det som pågår idag i Palestina än att han jämför Israel med Hitler-Tyskland. Mehmet Kaplan har ju en chef i Åsa Romson som jämförde flyktingbåtarnas öden i det Egeiska Havet med det som hände i Auschwitz. Mehmet Kaplan har ju en kollega som heter Margot som brukar spinna på alla tänkbara och otänkbara angreppsvinklar mot Israel, som ”utomrättsliga avrättningar”.

Men innerst inne spöar nog Mehmet Kaplan både Åsa och Margot. Mehmet Kaplan har ju alltid varit tydlig med vad han vill med Israel och Jerusalem.
”…De ockuperade territorierna kommer, om Gud vill, att befrias, och östra Jerusalem kommer att bli Palestinas huvudstad. Vi kommer att hjälpa till med detta som regering.” – Mehmet Kaplan i den turkiska tidningen Star Gazete 2014-10-12, översatt av Thomas Gür.

Mehmet Kaplans har droppat länge, och bägaren borde ha runnit över för länge sedan. Det hade den gjort om det var någon annan statsminister än Stefan Löfven som hade suttit och stirrat på den växande pölen runt bägaren med sin sedvanligt döda blick. Löfven förstår att det har runnit över, men Löfven gör inget mer än att säga något i stil med att det här är olämpligt...

Det stora problemet för Löfven är att hela Mehmet Kaplans politiska liv och gärning är ett helt oljefat av droppar som var och en borde få Löfvens bägare att rinna över. Förhoppningsvis kommer en dag, rätt snart, då en ännu större droppe får Löfven att se det vi andra har sett under lång tid. När Löfven upptäcker det, då sitter bilden ännu tydligare än nu, att vi har en makalöst inkompetent och synnerligen svag ledare utan förmåga att klara av att styra ens sin egen regering och ännu mindre landet Sverige…

Ja, vart är vi på väg...