Sommar i Maj

Ännu en strålande vacker morgon, på vad som skall bli en varm sommardag. Inte dåligt för att vara i början av Maj. Gårdagens tripp upp till Ljungskile, med fin middag på laxrestaurangen och sedan plaskbad i strandkanten med solvarmt vatten på fin sandbotten, fick bli en försmak av den kommande sommaren.

I den nationella debatten kan vi läsa om Mona Sahlin, politikens alldeles specielle överlevare, som nu visat sig ha haft alldeles särskilda möjligheter att välja sitt sällskap i politiken. Inget fel i det, om det inte varit för att den relationen betalats med skattemedel, och haft en alldeles tydligt falsk yrkestitel. Livvakten som han presenterats, har inte varit någon livvakt enligt polisen. Den uppgiften har 6 avdelade poliser stått för. Så frågorna blev nu så känsliga att locket lagts på både från regering och direkt berörda. Och Mona Sahlin har än en gång tagit klivet ut ur politiken med en rikligt tilltagen pension betalad av skattebetalarna.

En alltmer närgången granskning av pensionssystemet som media nu påbörjat visar att det försämrats dramatiskt med de förändringar som regeringen Göran Persson (S) genomförde för drygt 15 år sedan. En förändring som kostade pensionssystemet 256 miljarder av besparade medel. Den granskningen har nu föranlett honom att i media gå ut och plädera för en förstärkning av pensionerna för någon futtig extra miljard, som om det skulle bota det elände Göran Persson med nyttigt bistånd av personer som Bo Könberg, orsakat.

Välfärdsstaten är i gungning sådan vi traditionellt har sett den. Platserna på äldreboenden plockas bort i rask takt. Sjukvård i hemmet har blivit legitimt även i mycket svåra sjukdomsfall. Och de som direkt berörs klagar medan den stora massan hoppas på ett bättre eget öde.

Slutligen ett varmt tack till mina ryska läsare. De som intresserar sig så för min blogg, trots mitt val att skriva på svenska. Jag hoppas att kritiken går fram.
Dags att gå ut i solen igen, njuta av sommaren återkomst. Hav och skärgård lockar med sin sin speciella charm och närvaro. Och i staden på landets västra kust, bogserades häromdagen den sista stora flytdockan bort ur hamnen och stadsbilden. Så avslutades definitivt stadens en gång så blomstrande varvsepok.

2016.05.08

Jarl S

Politisk cynism

Det är en stilla morgon när jag tar min morgonpromenad. Nere på strandpromenaden doftar häggen, den blommar redan. Och i småbåtshamnen stör jag ett par kanadagäss, som flyr ut på vattnet och trumpetar högljutt, kanske i protest över att bli störda.

Häromdagen avslutades Socialdemokraternas kongress, som vanligt bevakad minut för minut av media. En i sanning otrolig reklam för det ”bolaget”. I avslutningen sjöng man som vanligt internationalen, hur missvisande är inte den texten mot bakgrund av partiets handlande i vår tid.

Och förre statsministern Göran Persson var heller inte sen att utdela sina nålstick till efterträdaren Stefan Löfven. ”Med Mp i regeringen hade jag inte velat regera” tyckte Persson, och likaså att ”Löfven måste göra något åt invandringen”. Vad fick vi inte veta av löpsedlarna att döma.

Göran Persson gör sig stor på vanligt vis, och stor är han också i så måtto att han får se sig som den som genomfört den utan tvekan största ekonomiska kuppen i vårt land, när pensionsfonderna plundrades 258 miljarder för att stärka statskassan. Den kuppen och den ”broms” man samtidigt införde i pensionssystemet tillsammans med 1,6% avdraget varje år, gör att den ekonomiska snaran dras åt sakta med säkert för de äldre, ju äldre man blir. En mer cynisk ”reform” riktad mot en definierad åldersgrupp är svår att tänka sig.

Och nu väljer efterföljaren Löfven att följa samma spår, pensionsfonderna skall användas för att bygga ut och om järnvägarna. Naturligtvis skall det inte drabba utbetalningarna till pensionärerna? Lika lite som den tidigare av Persson sjösatta ”reformen”? Trovärdigheten i det påståendet borde rimligen vara mycket lågt.

Det finns professionella institut som klarar att ge lån till statens utgifter om man inte har klirr i kassan. Det vet naturligtvis regeringen, men man tar hellre de besparingar ur den kassa som i framtiden och nutid skall trygga de äldres villkor.

Det är stor skillnad nu mellan de 80% av tidigare lön som ATP-systemet skulle garantera när man gick i pension, och de cirka 55% löntagaren får idag. Och inte lär det bli bättre enligt expertisens uttalanden att döma. Det sluttande planet är en realitet när det gäller ekonomisk trygghet på äldre dar. Något som också visar sig i antalet fattigpensionärer, vilka ökar i antal för vart år.

Och huvudansvaret för den utvecklingen finns hos rosornas parti, det parti som anser sig företräda folket, men inte tvekar att rasera tryggheten för de grupper man anser sig företräda.

2015.06.03

Jarl

Först en rejäl pension

 På förekommen anledning har nedanstående skickats till ÖA som svar på ett inlägg, i vilket dimridåerna ännu en gång läggs ut av en av landets makthavare.

I ÖA den 3 maj kan man läsa ett inlägg från Susanne Eberstein angående den överföring av drygt 250 miljarder ur ATP-fonderna som gjordes under den socialdemokratiska regeringsperioden åren 2000-2001. Hon borde i sin egenskap av vice talman i riksdagen ha ett särskilt ansvar att förhålla sig rätt till fakta och sanning.

”Gärna en medalj, men först en rejäl pension”. Så var valspråket när ATP-systemet klubbades igenom med liten marginal 1957. ATP-systemet var en ålderspension och har aldrig i sina statuter haft att det skulle användas för kostnader i det sociala systemet, förtidspensioneringar på grund av sjukdom, eller arbetslöshet exempelvis.

I de skrivningar som finns i bland annat böckerna av experterna  KG Scherman och Joel Dahlberg, beskrivs förhållandena i detalj. Genom att presentera orealistiska tillväxtsiffror på återstående pengar i ATP-fonderna, kunde man visa på att pensionerna inte skulle drabbas. Man valde också att inte genomföra normalt remissarbete för förslagen, möjligen av rädsla för att det skulle ge alltför stort motstånd.

Resultatet har vi sett och ser med förfärande tydlighet nu. Pensioner som på inget sett är relaterade till rimliga levnadsomkostnader. Ökat armod hos en växande och stor det av äldrekollektivet. Och en berättigad och växande oro hos de som en dag själva blir pensionärer. Och riksdagens egna ledamöter, har valt att inte ansluta sig till det pensionssystem man påtvingat medborgarna. Man har skapat sin egen gräddfil på området.

Den rejäla pension socialdemokratin arbetade för 1957, har man genom plundringen av fonderna kraftigt eroderat, det borde man också ha modet och ärligheten att erkänna.

Jarl Strömbäck

Distriktsordförande SPF Västernorrland

Makten och bulvanerna 27

För ett och ett halvt år sedan, påbörjade undertecknad serien med ovanstående titel. Ingressen var som följer, och den är lika gångbar idag:

Makt korrumperar

Absolut makt korrumperar absolut

Någon som inte känner till begreppet? Myntat av Lord Acton, engelsk politiker och historiker för 150 år sedan, har begreppet giltighet även idag.

Den här bloggen och några ytterligare avsnitt kommer att ägnas åt makten och dess bulvaner. Makten, i det här sammanhanget den politiska makten, bulvanerna de med olika titlar, dess redskap och händer. I vårt land är vi lyckligt befriade från korruption? Vi är ett av de ”renaste” länderna i världen? Korruption kan emellertid också vara uttryck för maktmissbruk, för åsiktsförtryck och vänskapskorruption. Något som bl.a hela landets förre riksrevisor Inga-Britt Ahlenius vittnat om.

Igår, den 26.2 var samma företeelser föremål för Uppdrag Gransknings timslånga program i TV. Och när detta skrivs den 27.2, kommer delar av  riksdagens civil- och justitieutskott kl.1300 diskutera samma frågor med kritiker av systemet.

Det är hög tid att någonting börjar hända. I granskningar 2006 och 2009 har riksrevisionen hårt kritiserat den rättslöshet som ryms i det nuvarande systemet vad avser förvaltare och gode män. Samhällets svagaste medborgare, riskerar att plundras på olika sätt, och myndigheten som skall vara skyddet i det här avseendet gömmer sig bakom sekretessen. I UG-programmet kunde vi se hur ansvarig överförmyndare hela tiden hänvisade till sekretess för att slippa svara på frågor.

Är det här något som spelar roll? Utvecklingen visar att alltfler människor sätts under förvaltarskap eller tilldelas gode män. Det är ingen ödesbestämd utveckling, det finns en styrning i det avseendet från SKL och dess ansvarige person Eva von Scheele. Samme person som i UG-programmet så skickligt försökte dölja bockfoten genom att hänvisa till en gammal lagstiftning. Men samma lagstiftning tolkar hon i cirkulär och anvisningar till kommunernas ansvariga. På så sätt rattar hon och SKL den pågående utvecklingen.

Och i vissa kommuner, som den norr om skogen har man till ytterlighet avskaffat överförmyndarnämnden. Där är det nu en ensam politisk person som svarar för den politiska makten, och därmed bär ett ansvar som enligt undertecknad borde bäras av en kompetent och kritiskt tänkande nämnd?

För Er som inte såg programmet, gör det via SvtPlay.

2014.02.27

Jarl Strömbäck

 

Att ge och ta.

I början av december 2012 ställde undertecknad i ett kort debattinlägg en fråga till kommunalrådet ansvarigt för omsorgsnämnden i kommunen norr om skogen, med följande lydelse: 

Kommer (den felaktigt debiterade) omkostnadstaxan återbetalas i sin helhet, från införandet 2011, till de som felaktigt debiterats kostnaden, och i de fall vederbörande inte längre finns i livet, till efterlevande?

Svaret kom i form av ett grovt personangrepp publicerat i webb- och papperstidningen, med rubriken ”Strömbäck far med lögner”.

Nedanstående får tjäna som exempel på mailkontakter undertecknad fått den senaste tiden. Det är talande nog om hur prioriteringarna slår i kommunen norr om skogen.

Citat

Hej!

Den här kommunen är verkligen förslagen vad gäller att konfiskera äldres pengar. Hyran för 30 kvm har höjts med 111 kr/mån från 1 jan. 2013 för min mor. Istället för omkostnadstaxa kan man anta. 

Jag riktigt kan se framför mig hur ansvariga gnuggar händerna över hur de kan pungslå gamla och sjuka när anhöriga och oppositionspolitiker trilskas.

 Pengar ska tas från gruppen äldre.

Nu har socialdemokrater och hyresgästförening gjort gemensam sak, att tillsammans roffa åt sig gamlas pengar.

Ska man göra kommunalt bolag av äldreomsorgen också eller? Annars förstår jag inte hur välfärdsförvaltningen vågar bete sig som de gör. Skattefinansierad verksamhet får inte gå med vinst enligt lag!

Just nu kokar jag av ilska. Min mor ligger till sängs dygnet runt, hon får även sin mat i sängen numera. Hon ser ut som en fågelunge i sitt “rede.” Henne tar de betalt för 238 mån/för el, 255 kr servicepaket och nu 111 kr påslag på hyran 4234 kr/mån. 4345 i månaden för 30 kvm. Plus måltider 2938/mån. 

Min mammas omfång på mat numera är att likna vid en bebis, om ens det. En bebis har bättre aptit och sväljer som den ska.

Slut på citat

2013.1.13

Jarl Strömbäck

Makten och bulvanerna 6.

Vi har i en serie bloggar kunnat följa ett fall där en enskild person satts under förvaltare, utan samlat samtycke från närmast anhöriga, de tre barnen, och följderna av det. Är detta en skröna eller verklighet?

Överförmyndaren

Berättelsen bygger på information från berörda, dels muntlig men också skriftligt verifierad. Den väcker ett antal frågor, frågor som blir till farhågor för alla de som åldras i kommunen och rättsäkerheten för dessa.

·       Är det rimligt att kommunen, i form av överförmyndaren, tar sig rätten att begära förvaltarskap över person, rätt och egendom över äldre, i strid mot anhörigas uttalade vilja?

·       Är det rimligt att kommunen, representerad av överförmyndaren, tar sig rätten att sälja äldres egendom utan anhörigas samtycke?

·       Görs det i syfte att öka de ekonomiska tillgångar vilka sedan finns med i avgiftssättningen? Om inte, vad är syftet med den sortens handlande? I kommunens regelverk tar man sig friheten att avyttra den förvaltades egendom om den har ett värde större än 2 basbelopp(88.400 kronor).

·       Finns ett planerat och nu också systematiserat sätt att agera i de här frågorna?

Följande vet vi, vetskap som kan ses som ledtrådar i förståelsen av utvecklingen.

·       För några år sedan avskaffades överförmyndarnämnden. Inga nämndsprotokoll skrivs längre. Besluten tas i slutna möten, och beläggs i allmänhet med sekretess. En sekretess som inte sällan skyddar myndigheten, mer än den drabbade personen.

·       Makten över de viktigaste beslut som gäller den enskilde överhuvudtaget nämligen självbestämmandet, styrs efter beslut om förvaltarskap av överförmyndaren Jan-Olov Häggström och hans medarbetare.

·       Förvaltarskapen ökar i antal, vissa av förvaltarna har inte fått formell utbildning på många år. De blir lätt maktens redskap och uppträder på det sättet. Värdering och tvångsförsäljning av äldres fastigheter, utan hänsyn och samtycke från de anhöriga borde rimligen lagprövas i högre rätt.

·       Kommunen är en tung instans i samhället, rättsystemet likaså. Det är uppenbart att en nära samverkan mellan de två myndigheterna förekommer, en samverkan som åsidosätter den oväld som borde vara ”justitias” adelsmärke.

·       Drygt 2000 personer omfattas av omsorgens taxor, av dem bor ca 800 på särskilda boenden. Alltfler får ta på sig den kommunala tvångströja som förvaltarskapen innebär, inte sällan i konflikt med de mest berörda. I kommunen Örnsköldsvik har när detta skrivs 99 personer fråntagits sina medborgerliga rättigheter genom förvaltarskap. Gode män har drygt 500 personer.

·       En sista fråga värd ett seriöst svar, är vi på väg mot ett samhälle, där konfiskatoriska synsätt på de äldre och deras livsbetingelser, alltmer tränger tillbaka rättsäkerheten?

2012.10.02

Jarl Strömbäck

 

Makten och bulvanerna 4.

I vår strävan att förstå Mor Karins dilemma, har vi nu kommit till de kommunala mekanismer som gör det möjligt att plundra de äldre. Låt oss först krasst konstatera att kreativ bokföring är en högt utvecklad konst hos de personer som sysslar med just detta.

När maxtaxan inom äldreomsorgen infördes 2002, var det en socialdemokratisk regering under Göran Persson som den vägen ”köpte” röster. Nu pågår i rask takt nedmonteringen av densamma. I en nyss publicerad statlig utredning (SOU 2012:2) görs en jämförelse mellan socialtjänstlagens skrivningar om maxtaxan för äldre, och hur vissa kommuner valt att kringgå dessa. Den långa jämförelsen slutar med följande konstaterande.

”Detta (vissa kommuners handlande) innebär att kommunerna vid avgiftssättning enligt självkostnadsprincipen inte behöver följa socialtjänstlagens bestämmelser om inkomstberäkning och eller högkostnadsskydd.”

Lagstiftningen sätter vissa begränsningar över hur mycket man får ta betalt för omsorgens tjänster, vilka man nu kringgår på olika sätt. I gällande lagstiftning (socialtjänstlagen) är angivet att man inte får ta ut mer än en viss summa pengar av en boende på kommunalt boende, såvitt det inte är ett hyresboende. Vilket inneburit att helt plötsligt har det minsta rum i de kommunala boendena blivit ”hyreslägenheter”, och man kan ta ut hyror för några få trånga kvadratmeter, som är i nivån med fullt utrustade två rum och kök i ute i samhället.

Enligt samma lag får man inte ta ut mer i avgifter av en person, än att vederbörande har ett ”förbehållsbelopp” kvar för personliga utgifter. Men den passusen klarar man galant av genom att avgiftsbelägga i stort sett allt den boende önskar och behöver, och se till att så mycket som möjligt av det förbehålls kommunala tjänster.

Om det skulle bli så att den boendes pension inte räcker, men vederbörande har ett sparande i en eller annan form, förbehåller sig kommunen rätten att avyttra det sparandet. Och har en boende lägenhet eller fastighet, tar sig kommunen rätten att efter 3 månader på boendet försälja den boendes egendom.

Så säkerställer man att tillräckligt kapital flyter in i den kommunala kassan för att täcka så stor del av kostnaderna för omsorgen som möjligt. Och naturligtvis som en konsekvens av detta, att eventuellt arv till barn och barnbarn, den boendes yttersta vilja, förskingras.

Det är dags att titta på hur det har kommit att drabba mor Karin, men det får vänta till nästa blogg.

2012.09.26

Jarl Strömbäck

Makten och bulvanerna 4.

I vår strävan att förstå Mor Karins dilemma, har vi nu kommit till de kommunala mekanismer som gör det möjligt att plundra de äldre. Låt oss först krasst konstatera att kreativ bokföring är en högt utvecklad konst hos de personer som sysslar med just detta.

När maxtaxan inom äldreomsorgen infördes 2002, var det en socialdemokratisk regering under Göran Persson som den vägen ”köpte” röster. Nu pågår i rask takt nedmonteringen av densamma. I en nyss publicerad statlig utredning (SOU 2012:2) görs en jämförelse mellan socialtjänstlagens skrivningar om maxtaxan för äldre, och hur vissa kommuner valt att kringgå dessa. Den långa jämförelsen slutar med följande konstaterande.

”Detta (vissa kommuners handlande) innebär att kommunerna vid avgiftssättning enligt självkostnadsprincipen inte behöver följa socialtjänstlagens bestämmelser om inkomstberäkning och eller högkostnadsskydd.”

Lagstiftningen sätter vissa begränsningar över hur mycket man får ta betalt för omsorgens tjänster, vilka man nu kringgår på olika sätt. I gällande lagstiftning (socialtjänstlagen) är angivet att man inte får ta ut mer än en viss summa pengar av en boende på kommunalt boende, såvitt det inte är ett hyresboende. Vilket inneburit att helt plötsligt har det minsta rum i de kommunala boendena blivit ”hyreslägenheter”, och man kan ta ut hyror för några få trånga kvadratmeter, som är i nivån med fullt utrustade två rum och kök i ute i samhället.

Enligt samma lag får man inte ta ut mer i avgifter av en person, än att vederbörande har ett ”förbehållsbelopp” kvar för personliga utgifter. Men den passusen klarar man galant av genom att avgiftsbelägga i stort sett allt den boende önskar och behöver, och se till att så mycket som möjligt av det förbehålls kommunala tjänster.

Om det skulle bli så att den boendes pension inte räcker, men vederbörande har ett sparande i en eller annan form, förbehåller sig kommunen rätten att avyttra det sparandet. Och har en boende lägenhet eller fastighet, tar sig kommunen rätten att efter 3 månader på boendet försälja den boendes egendom.

Så säkerställer man att tillräckligt kapital flyter in i den kommunala kassan för att täcka så stor del av kostnaderna för omsorgen som möjligt. Och naturligtvis som en konsekvens av detta, att eventuellt arv till barn och barnbarn, den boendes yttersta vilja, förskingras.

Det är dags att titta på hur det har kommit att drabba mor Karin, men det får vänta till nästa blogg.

2012.09.26

Jarl Strömbäck

Makt och bulvaner 1.

Makt korrumperar

Absolut makt korrumperar absolut

Någon som inte känner till begreppet? Myntat av Lord Acton, engelsk politiker och historiker för 150 år sedan, har begreppet giltighet även idag.

Den här bloggen och några ytterligare avsnitt kommer att ägnas åt makten och dess bulvaner. Makten, i det här sammanhanget den politiska makten, bulvanerna de med olika titlar, dess redskap och händer. I vårt land är vi lyckligt befriade från korruption? Vi är ett av de ”renaste” länderna i världen? Korruption kan emellertid också vara uttryck för maktmissbruk, för åsiktsförtryck och vänskapskorruption. Något som bl.a hela landets förre riksrevisor Inga-Britt Ahlenius vittnat om.

Här skall inledningsvis göras en fallstudie, en fallstudie som kan drabba de flesta av oss om vi får leva tillräckligt länge, och givet vissa yttre omständigheter. Men för att vårt fall skall kunna ges rätt inriktning och förståelse finns det anledning att ge några viktiga basfakta.

Den generation som nu är på väg in i sista fasen av sitt liv, har ofta utpekats som en lycklig generation. Man har gjort klassresan, kanske byggt upp en liten förmögenhet, i många fall representerat av en fastighet man strävat efter att göra fri från lån. Man har kanske en sparad slant på banken.

För en kommun med ekonomiska problem kan det bli lockande, att få ta del av så mycket som möjligt av det sparkapitalet, innan det fördelas ut till arvtagarna.

Över tid har samhället i övrigt byråkratiserats alltmer. Löne-och andra kostnader relaterade till omsorg och vård har ökat, samtidigt som lagliga hinder begränsar möjligheten att ta ut avgifter över vissa nivåer. Men som så ofta innehåller också lagstiftning gråzoner, vilka kan utnyttjas för den som har kreativitet nog, vilket skall visas av kommande fallstudie. Det finns anledning att fundera över etik och moral även i vårt land.

Nog för idag, välkommen åter.

2012.09.15

Jarl Strömbäck/SPI

 

 

 

Politiska bluffmakare

Politiska bluffmakare

Lögner blir inte bättre för att de upprepas. På senare tid har Moderaternas talesman i pensionsfrågorna, riksdagsmannen Staxäng varit ute i media runt om i landet med budskapet att pension inte skall få kallas uppskjuten lön. Han försvarar det nuvarande pensionssystemet, men har inte ord att säga om plundringen av pensionsfonderna hans parti liksom samtliga övriga allianspartier och S gjorde sig skyldiga till för drygt 10 år sedan. 

Politiker utan pensionsproblem?

Då var Sverige i den situationen vissa krisländer i Sydeuropa är i nu. Men den stora skillnaden är att i det svenska fallet, fick de äldres besparingar ta smällen.

Vi är många som är födda i början på 40-talet, och kom ut som tonåringar i arbetslivet sent 50-tal. Samtidigt som AP-fonderna kom efter ATP-striden i riksdagen.

Under ett långt arbetsliv har vi betalat in till pensionerna, för att få en rimligt säkrad tid i slutet på livsvandringen, och den tryggheten har nu de politiskt ansvariga bestulit de äldre på.

Politiska bluffmakare likt Staxäng och hans gelikar i olika partier borde skämmas över att söka vältra skuldbördan över de äldre. Vi är inte ute efter att göra livet surt för barn- och barnbarn. Tvärtom, vi skulle gärna vilja dela med oss av det vi har.

Men med den politik som nu befästs alltmer, och som de traditionella partierna står för, ökar misären bland de äldre, vilket även kronofogdemyndigheten noterat.

Så manifesteras myndighetsmissbruk i politisk tappning.

2012.06.13

Jarl Strömbäck

Gruppledare SPI/Övik

Att gräva där man står

Igår meddelade regeringen sjösättningen av sin framtidskommission. Dess uppdrag är av allt att döma att tydliggöra kommande utmaningar, för att politiken sedan skall kunna anpassas till dem.
När vår nuvarande statsminister på 90-talet skrev sin framtidsbok, gav han den titeln ”Det sovande folket”. Måhända kan man nu travestera den titeln genom att kalla vår nuvarande regering för den sovande regeringen?

Någonstans har man nämligen gått bort sig ordentligt i frågan om hanteringen av äldre, och privatiseringsmanin. Det är inte självklart att vinstdrivande företag är lämpliga utförare av vård, omsorg och utbildning, i varje fall måste man räkna med att det bland dem finns mindre seriösa aktörer.

En företagsledning som beordrar vägning av nerkissade blöjor i syfte att minimera antalet byten borde genom sin brist på empati ha diskvalificerat sig som utförare av vård och omsorg. Men inom ramen för offentlig upphandling kan det vara omöjligt att förhindra anbud från sådana aktörer. De båda största koncernerna på den svenska omsorgsmarknaden, riskkapitalbolagen Attendo Care och Carema Care, har tillåtits ta över ytterligare verksamheter trots avslöjanden om vanvård.

Om man nu vill rehabilitera sig i väljarnas ögon, måste man nog snabbt sluta upp med att mata girighetens bukar med de pengar som är avsedda för de allra mest värnlösa i vårt samhälle, nämligen de gamla och beroende på våra äldreboenden. Det är skamligt att utnyttjandet av kryphål i lagstiftning och tillämpning tillåts fortsätta och sprida sig.

Framtidskommission i all ära, men glöm inte att gräva där ni står kära regering. Det är er regeringsduglighet som skall vägas i valet 2014, mer än fiktiva synpunkter på framtiden.

2011.11.17
Jarl Strömbäck