På väg vart?

Regnet strilar ner över landets västra kust. Inget väder för promenader, om man inte vill bli våt. Men bra för all den växtlighet som hör våren till. Och den vill vi ju njuta av.

I media rasar stormarna fram och tillbaka. Just nu handlar det mycket i nationell mening om den minister med muslimska rötter, Mehmet Kaplan, som visat sig ha en helt annan agenda vid sidan av den hans parti anser sig företräda. På annat sätt kan man knappast tolka det stöd han tydligt ger våldsbejakande fascism med rötter i den mörkaste delen av Turkiets historia.

http://demokraterna.org/2015/03/23/mehmet-kaplan-tar-inte-avstand-fran-sharia/

På ministernivå kan man påverka på många sätt. Inte bara direkt i handling, utan långt mer i den informationsöverföring och de subtila stöd man ger extremisterna. Att sedan påstå att man inte känner till vilka man gör till sina vänner, är allt annat än trovärdigt. Dags för SÄPO och regeringen att ta ett allvarligt samtal om vilka krav som bör ställas på ledande företrädare för demokratin Sverige.

Och i det sammanhanget bör man också ha i åtanke att de nu visar sig att 2 av de ledande personerna i jihadistattackerna och blodbaden i Frankrike och Belgien, har vuxit upp i Sverige. Så långt den svenska oskulden, vi fostrar också i vårt land massmördare. Den verkligheten måste vi också förhålla oss till.

Och för mängder av de personer från olika länder som offrat tid och pengar, riskerat livet för att ta sig till landet i norr, har nu verkligheten visat sitt rätta ansikte. Landet av guld och honung visar sig bjuda på tak över huvudet och för gruppen konstig mat. Ofta förlagt i orter man inte valt själva långt från de stora centra, och med en oviss väntan på vad som skall ske.

I det läget vill nu många återvända till sina hemländer igen. En klok statsmakt borde stödja den längtan med biljett på lämpligt flyg och en rimlig näve dollar som plåster på såren. Så får vi alla på olika håll del av nya erfarenheter.

2016.04.17

Jarl