Fred i sönderfall

Några dagar av högsommarväder lockar med havets vindar och svalka. Barn och barnbarn i båten, och västerhavets kust får prioritet. Bad med +24 grader i vattnet är underbart, och barnets upptäckarglädje likaså.

Men utanför den trånga och goda kretsen går utvecklingen, eller skall vi kalla det avvecklingen vidare. Den goda anda och strävan efter samverkan, fred och frihet som följde efter de stora krigen på 1900-talet, börjar alltmer att ersättas av andra stämningar. I USA rapporterar Washington Post om oron över utvecklingen i det land som i generationer varit förebilden för så många i olika länder. Valet av Trump som presidentkandidat oroar alltfler. Hans kandidatur har genom hela processen präglats av angrepp på det existerande samhället, och populistiska slagord utan egentligt innehåll. Med Trump som president blir framtiden oförutsägbar, och den amerikanska konstitutionen uppenbart hotad.

Trump toppar ligan av politiska lögnare.

I Europa har Brexit slagit upp ett stort hål i det europeiska fredsbygget. Och gränslandet Turkiet är ett land i Kaos beroende av en numera maktgalen ledare i Erdogan. På gatorna har hatkampanjerna mot oliktänkande och det godtyckliga fängslandet av 10-tusentals människor, stora likheter med Hitlers och Stalins utrensningar¨på 30-talet.

Så vart är vi på väg, och vad händer med fred, frihet och välfärdsutveckling i en tid när alltfler tvingas till underkastelse och tystnad. När osäkerhetens gift smygs in som en draksådd i alltfler samtal, i det offentliga samtalet, och i medias sätt att rapportera.

Hoppet måste nu gå till att EU visar styrka och beslutsamhet i hanteringen av sina kriser, och bevarandet av sina grundläggande värderingar. Att USA väljer en amerikansk president som respekterar författningen, och som inte fjärrstyrs med hjälp av Putins agenter. Här har amerikanska medier och säkerhetstjänsten ett jobb att göra som Washington Post nu tagit upp.

Och i fallet Erdogan har såväl EU, USA och Nato en grannlaga uppgift att stoppa den utveckling som nu leder landet helt bort från demokratins grundläggande värderingar.

2016.07.26

Jarl

Fred i sönderfall

Några dagar av högsommarväder lockar med havets vindar och svalka. Barn och barnbarn i båten, och västerhavets kust får prioritet. Bad med +24 grader i vattnet är underbart, och barnets upptäckarglädje likaså.

Men utanför den trånga och goda kretsen går utvecklingen, eller skall vi kalla det avvecklingen vidare. Den goda anda och strävan efter samverkan, fred och frihet som följde efter de stora krigen på 1900-talet, börjar alltmer att ersättas av andra stämningar. I USA rapporterar Washington Post om oron över utvecklingen i det land som i generationer varit förebilden för så många i olika länder. Valet av Trump som presidentkandidat oroar alltfler. Hans kandidatur har genom hela processen präglats av angrepp på det existerande samhället, och populistiska slagord utan egentligt innehåll. Med Trump som president blir framtiden oförutsägbar, och den amerikanska konstitutionen uppenbart hotad.

Trump toppar ligan av politiska lögnare.

I Europa har Brexit slagit upp ett stort hål i det europeiska fredsbygget. Och gränslandet Turkiet är ett land i Kaos beroende av en numera maktgalen ledare i Erdogan. På gatorna har hatkampanjerna mot oliktänkande och det godtyckliga fängslandet av 10-tusentals människor, stora likheter med Hitlers och Stalins utrensningar¨på 30-talet.

Så vart är vi på väg, och vad händer med fred, frihet och välfärdsutveckling i en tid när alltfler tvingas till underkastelse och tystnad. När osäkerhetens gift smygs in som en draksådd i alltfler samtal, i det offentliga samtalet, och i medias sätt att rapportera.

Hoppet måste nu gå till att EU visar styrka och beslutsamhet i hanteringen av sina kriser, och bevarandet av sina grundläggande värderingar. Att USA väljer en amerikansk president som respekterar författningen, och som inte fjärrstyrs med hjälp av Putins agenter. Här har amerikanska medier och säkerhetstjänsten ett jobb att göra som Washington Post nu tagit upp.

Och i fallet Erdogan har såväl EU, USA och Nato en grannlaga uppgift att stoppa den utveckling som nu leder landet helt bort från demokratins grundläggande värderingar.

2016.07.26

Jarl

Var inte rädd...

Den sista fredagen i februari 2014 är en grå och dimmig dag i kommunen norr om skogen. Morgongympan med gubbgänget är avklarad, liksom ett par timmar med datorarbete. Det är dags att ta på sig de ceremoniella kläderna.

På vägen köps en handblomma, en röd ros som symbol för en god tanke och många minnen. Bilen får rulla ännu en några kilometer till lokalen. Där möter värdfolket, vi skakar hand och byter ord av värde och omsorg. Min blick letar efter vänner från förr och nu, och finner dem på en bänkrad där plats finns också för mig.

I lokalen råder ett tyst lugn, värdigt stunden. Vi har alla på olika sätt relationer att fundera över.

Snart slår klockorna sina tunga slag, och evighetens ceremonimästare, klädd i sin vita dräkt kliver fram. Hon talar varmt över den för vars skull vi kommit. Näsdukarna kommer fram över våta kinder. Vi sjunger tryggare kan ingen vara, Bred dina vida vingar. Vi lyssnar på skönsång med budskapet, var inte rädd…

Vi defilerar och lägger våra handblommor på den beigefärgade trälåda som rymmer slutet på ett långt och händelserikt liv. Ett liv vi som på något sätt berördes av, nu vill hedra en sista gång. Visst finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd, för att citera Karin Boye.

Han var en positiv och levnadsglad person Harry. Vi defilerar en sista gång på vägen ut. För 30 år sedan anställde han undertecknad, utan CV men med ett handslag av förtroende efter några timmars samtal och en lunch. Ett förtroende som blev till en bestående vänskap.

Rest in piece, Harry.

2014.03.01

Jarl Strömbäck