Rasismens ansikte

En skola i Enskede, luciatid och advent, fredens och fridens tid innan jul. I en av skolans samlingssalar sitter en 17-åring och pluggar. Han är ambitiös, kommer från ett land där skolgång är en ynnest som långt ifrån alla får. Han förstår värdet av den möjlighet till nystart i livet som uppehållstillståndet han fått i vårt land innebär.

Bakom honom smyger en 16-årig elev fram. En elev som länge uppträtt aggressivt på skolan. Han är beväpnad med en stor kniv som han hugger den studerande pojken i ryggen med 7-8 gånger samtidigt som han säger sov gott, sov gott. En annan elev som försöker stoppa attentatet får skärskador i handen.

Skolans ledning var väl medveten om den angripande elevens aggressiva beteende, han hade uppträtt våldsamt mot elever tidigare. Och man får inte tala om etnicitet, som om den inte existerade. Så blundar ledarskapet alltmedan våldet eskalerar.

Nu talas om att “pojken” mått dåligt, som om det vore en förmildrande omständighet. Och med den sociala lagstiftning vi har blir “straffet” för mordet troligen mycket kort om ens något. Det talas vitt och ofta om sänkt rösträttsålder, det borde kanske talas än mer om brotts myndighetsåldern. När kriminaliteten kryper allt längre ner i åldrarna, måste också lagstiftningen följa med.

Föräldrar miste en son, vänner en kamrat och vårt land en person som kanske givet hans engagemang, kunde blivit en stor tillgång för vårt land. Och den förklädda rasismen skördade ännu ett i grunden helt oskyldigt offer.

 Något annat motiv kommer man inte finna.

2017.12.15

Jarl

                                          

Tid för eftertanke

Den gångna helgen har bjudit på ett möte av det mer ovanliga slaget. Vi var ett 40-tal vänner och anhöriga som slöt upp vid firandet av Gretas 100-ade födelsedag i den vackra sommarstaden och kulturstaden Helsingborg. Jubilaren själv fanns med under de dryga två timmar vi samlades, samtalade och mindes. Släktmöten av det slaget kan ibland bli alltför bakåtblickande, och även om det var så också i det här fallet, var stämningen positiv och god.

Och nog är det mycket som händer under ett 100-årigt liv. När hon föddes rasade 1-a värdskriget. Som vuxen fick hon del av 2-a världskrigets fasor. Som verksam i vården under hela sitt yrkesliv, har hon också sett mycket av livets skuggsidor. Men kanske också med hjälp av sin positiva övertygelse och tro, gett tröst och lindring åt många.

Nu har vitaliteten avtagit, den en gång urstarka kroppen lyder inte så lätt, men det var med intelligenta och nyfikna ögon hon hälsade oss alla, och tackade för uppmärksamheten. Och de tre barnen, varav två läkare i pensionsåldern har följt i det yrkesmässiga skrået.

I landet i norr har debatten om vart vi är på väg präglat de senaste veckorna. Det är en angelägen och viktig debatt. Inte minst är det viktigt att lyssna till de unga kvinnor med invandrarbakgrund som hörs i debatten. Där handlar det mycket om frihet eller förtryck. Skall vårt land dras in i en spiral där olika lagar och sedvänjor tillåts vrida utvecklingen i olika riktning beroende på etnicitet, ursprung och boendeort? Eller skall vi värna om den frihet från förtryck som präglat vårt land, och som är en av de drivkrafter som får så många att vilja komma hit?

Om samhällets rättsvårdande myndigheter inte förmår eller vill ta den utmaningen på allvar, då kommer vårt land att ställas inför stora prövningar. Vi behöver i vårt land lika lite som på 30-talet  ett parti för ”det renrasiga tänket", som ett parti som i grunden har sharia-synsätt som sin måttstock. Risken är uppenbar att det ena kommer at föda det andra. SD-s tillväxt kommer att föda motkrafter och motsättningar vi inte vill se i vårt samhälle.

2015.08.10

Jarl