Tankar i tiden

 Ännu en av dessa fina vackra morgnar. Solen färgar himlen rödlila, senare gulaktig innan den bryter över horisonten och blir synlig. Stillheten bryts bara av måsarnas skri och stressade resenärer på väg till busshållplatsen och dagens jobb. En vacker dag med avslappnande massage på den fina anläggningen väntar, liksom en spännande timme med VM-tävlingar från Seefeldt. Men först några tankar kring tidens tecken.

I Kina har de senaste dagarna den amerikanske “Trumpne” presidenten hanterats av den kinesiska förhandlingskonsten. Borta är det tidigare så självklart deklarerade att “handelskrig är lätt att vinna”. Nu twittrar Trump om att tullarna som skulle införts, nu skall stoppas. En överenskommelse kommer att nås med kineserna. Så bekräftas också det faktum att det numera är Kina som är den globala stormakten på det ekonomiska området. Även den sturske besserwissern Donald Trump får krypa till korset.

Och i England plågas ledarskapet av en kris, större än något sedan krigsåren. Brexit får nu också de stora partierna att implodera, valda ledamöter i parlamentet går nu ut och bildar egna fraktioner. Sönderfallet är inget att glädja sig åt, det är i grunden tragiskt. Att nu Labour äntligen ser ut att agera för en ny folkomröstning kanske kan göra skillnad. Men politikens trovärdighet ställs på stora prov under tiden.

EU å sin sida har nu kommit till en punkt när man måste ta itu med det ungerska ledarskapet. Orban, landets motsvarighet till Putin i Ryssland, har avskaffat den fria pressen. Han styr med järnhand allt inom politik och rättsväsende, och följer till del det 30-tals mönster när det gäller rastänkandet, som hade renrasighet som motto. Naturligtvis är man måna om att få de bidrag, drygt 4 miljarder Euro/år som landet får, men delar inte de värdegrunder som är EU-s.

Vill EU bevara sin  trovärdighet måste det förhållande man har med Orban korrigeras. Tiden är mogen nu inför kommande EU-val. Att följa och respektera EU-stadgan måste bli ett krav för medlemskap, om Ungern inte vill leva upp till det, väljer man också att lämna EU.

2019.02.26

Jarl S

Demokratin under attack

Vi lever i en tid när det blir allt svårare att prognostisera de politiska vindarna. Den prisbelönte journalisten Maciej Zaremba har tagit upp detta i en artikelserie i DN med fokus på sitt gamla hemland Polen. Och nu försöker forskare också i USA förstå vilka krafter och motiv som ligger bakom utvecklingen i primärvalen i USA i allmänhet, och med avseende på republikaerna i synnerhet. Följande länk är i det sammanhanget mycket läsvärd, http://www.vox.com/2016/3/1/11127424/trump-authoritarianism

Det man då finner är ett politiskt landskap där de etablerade partierna tappat mycket av sitt förtroendekapital hos väljarna på grund av interna strider och en samhällsutveckling som väljarna är missnöjda med. Man söker då ett nytt ledarskap som inte är belastat av de gamla ledarstrukturerna, och i fallet USA är det helt tydligt Donald Trump.

Det som nu är på väg att ske om Donald Trump skulle gå hela vägen till Vita Huset, har redan skett i Ungern och Polen. Båda länder länder som efter årtionden av sovjetiskt förtryck fått tillgång till det västerland man såg som målet för sin frihetskamp. Båda länder som fått enorma EU-stöd, och därför haft en tillväxt de senaste 15 åren som varit långt högre än i de traditionella EU-ländernas.

Man kan tycka att det borde bädda för ett liberalt synsätt, att friheten skulle förbli en självklarhet men så är inte fallet. I båda de länderna har man nu återgått till ett starkt auktoritärt ledarskap, med kännetecken som tydligt handlar om förtryck av oliktänkande, kontroll av medias rapportering, lagstiftande förändringar med syftet att straffbelägga oliktänkande.

Den inlagda länken borde läsas och förstås av alla som värnar om det fria öppna samhället. Vi ser nu en utveckling mot allt mer polariserade samhällen, där invektiv och fientligheter ersätter den kloka debatten, det demokratiska samtalet. Där minoritetsgrupper görs till måltavla för förmenta oförrätter, och där forskarna i sak gör paralleller med det tyska 30-talet och dess judehat.

I vår tid ersatt av synen på invandrare och hbqt-personer. I fallen Polen och Ungern har man också gjort ingrepp i den konstitutionella lagstiftningen för att legitimera sitt agerande, det demokratiska samhällets respekt för olikheter urholkas och därmed rättsäkerheten.

Den utvecklingen borde mobilisera alla demokratiska krafter om vi skall undgå en upprepning av de katastrofer som avslutades 1945. Det påstås att vi lär av erfarenheten, men det påståendet är långt ifrån någon självklarhet. Likgiltigheten och egennyttan spelar falska demagoger skickligt på, och historielösheten är hos en blek allmänhet lika stor som den upplevda egennyttan.

Att nu det amerikanska samhällets ledarskap och forskare börjar förstå mekanismerna bakom demagogen Donald Trumps framfart är att likna vid att vakna 5 minuter i 12. Mycket står på spel i ett amerikanskt presidentval. Också för oss som värnar om demokratin som samlevnadsform och de liberala frihetsvärdena som ledstjärna.

2016.03.05

Jarl

Kampen om regelverket

Nu prövas regelverket, så kan man med fog beskriva utvecklingen i EU med anledning av den ström av flyktingar från främst Syrien som nu söker sin frihet och trygghet i de demokratiska EU.

Betecknande i det sammanhanget är att så ytterst få vänder sig mot det ryska ”paradisen” i sitt sökande, kan det möjligen bero på att man inte tilltror dem?

Flyktingbåt

Men nu tillbaka till EU. I dess regelverk är de mänskliga rättigheterna inskrivna. Dit hör också rätten att söka skydd i form av asyl i verkliga krissituationer. Ingen stat i EU har heller ifrågasatt att den syriska situationen är att jämföra med krigstillstånd. Och dessutom den grymmaste av alla krigstillstånd, inbördeskrigets.

När så den rännil av alla flyktingar som har initiativkraften och ekonomin att söka sig mot Europa knackar på de nationella dörrarna, sluts dessa alltmer av delar av EU-länderna. Därmed ifrågasätter man också dess regelverk. Betecknande är också att det i sammanhanget är de före detta öststaterna som nu agerar poliser vid de egna gränserna. Länder vilka borde förstå värde av frihet och demokratiska rättigheter, men väljer att stänga de vägar till demokrati och ett värdigt liv, man själva för alls inte många år sedan var i skriande behov av själva.

Har halvfascistiska regimer någon hemvist i EU? Den frågan kanske ställs på sin spets och borde prövas i fallet Ungern som ett prejudikat. Om det nationella synsätten så renodlat blir vägledande i EU-s politik, kommer unionen att falla samman som ett korthus.

Troligen är det den vetskapen som nu fått de ledande i Tyskland och Frankrike att enas om de grundläggande synsätten. Flyktingarna skall tas emot på ett värdigt sätt. EU skall visa att regelverket inte bara är ord, utan också bas för handling. Sverige finns med på den sidan i högsta grad.

Och risken att de oftast välutbildade syrianer som söker sig till EU, skulle starta en väpnad revolution liknande den man flytt från i sitt gamla hemland, strider mot allt förnuftigt tänkande. Därför förblir alarmisternas skrän och cynismer alltför motbjudande för att tas på allvar.

Men kampen om regelverket och dess legitimitet, den har nog bara börjat, och den blir avgörande för EU-s överlevnad som politisk kraft.

2015.09.15

Jarl