Tillbakablick

Av och till är det viktigt med också tillbakablicker, det ger perspektiv på framtiden Den gångna helgen har präglats av just det. Så låt oss gå tillbaka till en tid som var skrämmande på sitt sätt.

Då, i början på 1960-talet hade kommunismen byggt en mur som sträckte sig genom Europa i syftet att förhindra människor från öst att komma till länderna i väst. De som ändå försökte göra det, riskerade livet i minerade gränsland bevakade av beväpnad vakter. Militären stod redo för ett nytt stort krig på ömse sidor av muren, människor som bara 20 år tidigare upplevt 2-a världskrigets fasor, fruktade nu ett nytt storkrig.

Vid den tiden ryckte ett antal unga män med erfarenheter från hav och andra länder in för att göra sin militära skolning på sjökrigsskolan i Näsby Park. När höstens löv började falla i sen september 1965 examinerades vi som officerare i Flottan, och vår lilla del av insatsen i landets försvar påbörjades. När vi som återstår efter fallna vänner, med respektive samlades till 50-årigt firande i vackra Helsingborg den gångna helgen, fanns mycket att tala om. Dels naturligtvis våra vägar genom livet, men också samhällets utveckling i stort.

Utsikt över Öresund

Istället för det stora kriget fick vi gradvis en alltmer fredsökande utveckling i Europa. En utveckling som kulminerade med murens fall för 25 år sedan. Människor som tidigare riskerade livet för att nå friheten i väst, kunde nu jublande korsa de gränser som under 30 år varit stängda. Och i euforin växte också den europeiska unionen sig allt starkare, fredssymbolen framför andra som kännetecknas av de öppna gränserna mellan våra länder.

Nu har istället ofreden och ofriheten bytt arenor, de härskar med sin destruktiva våldsmentalitet i mellanöstern och delar av Afrika. Och Europas fredliga länder har blivit den frihetens hamn nu människor från de områdena söker sig till.

Var tid har sina utmaningar, liksom vi i väst drog nytta av de som med initiativkraft och erfarenheter av förtryck kom till vårt land under kalla krigets år, har vi nu möjlighet att visa samma öppenhet mot de som nu söker sin fristad i våra länder. Återigen finns anledning att påpeka att de som sett våldets galenskap i sin närhet och kastat alla band överbord för att rädda sitt liv, de förstår värdet av fred och frihet mer än andra.

Just därför kan de bli en stor tillgång för vårt land, precis som tidigare invandrare från en rad länder som under årtiondena plågats av diktatoriska synsätt.

I den fina kulturstaden Helsingborg umgås kamratkretsen, turar över sundet, äter en fin jubileumsmiddag på Sofiero slott. Vädret är det bästa och mångkulturen blommar varhelst man ser människor röra sig. Vi har ett arv att förvalta som tjänat vårt land, vårt näringsliv och vår kultur.

2015.09.21

Jarl S

Weissensee

Weissensee

 

Havet är spegelblankt, bara en lätt dyning rör det när vi lämnar ön med namn efter de tre sunden. Vi går genom det trånga sundet som sällan används av gäster från annat håll. En handfull årsungar av måsar lyfter när vi blir för närgångna, de känns så väl igen genom att de ännu bär sin gråbruna skyddsfärg, till skillnad från de äldre fåglarnas vita vingar.

Jag kommer att tänka på en annan sommar för länge sedan. Året var 1961, jag hade fått mitt livs första befälsjobb som styrman på Broströmskoncernens fartyg Tento. Jag hade vakten den här fina sommarmorgonen och lyssnade som så ofta på radion, när helt plötsligt rapporteringen fick en mycket dramatisk ton. Något väldigt avgörande höll på att hända, skulle vi få ett nytt krig mellan öst och väst. Östtyskarna hade börjat bygga en mur mellan östra och västra zonerna i det delade Tyskland. Hela dagen malde analyserna på. Så småningom visade det sig att västmakterna inte ville ta steget att stoppa bygget av muren, die Mauer.

Muren skulle bli ett effektivt hinder för de som ville lämna DDR under 30 år. Mängder av människor skulle plikta med sina liv för sin önskan att söka en framtid utanför det östtyska ”fängelset”. Men många skulle också som företrädare för partiet och dess politiska polis Stasi, kunna lev ett liv i förhållandevis stort välstånd.

Under alla år med resor i öst och väst har det funnits gott om tid att göra jämförelser, och att föra samtal med människor i de stängda länderna. För oss med vår, åtminstone enligt lagen självklara rätt till självständighet och medborgerliga rättigheter, är en tv-serie som den tyska prisbelönade Weissensee, en mycket nyttig påminnelse om en verklighet som fortfarande lever i vår närhet, i Vitryssland.

Klassamhället är inte något förbehållet endast kapitalliststater, det var och är oerhört starkt i de kommunistiska diktaturerna. Att ha avvikande uppfattningar var, och är än idag i vissa länder och miljöer förenat med stora risker.

Av de skälen är tv-serien Weissensee mycket sevärd. Den speglar en verklighet som inte ligger långt borta, och som alltid ligger runt hörnet givet att fel krafter får för stort utrymme i samhället. Se gärna TV-serien, den finns på SVT-play för den som missat de första 4 avsnitten. När det här skrivs återstår 2 avsnitt att visas i svt-1.

2013.08.13

Jarl Strömbäck/SPI Välfärden