Valrysare USA

 Solig och fin morgon denna novembers 4-e dag. Medias och också den politiskt intresserade världen följer med spänning räkningen efter det amerikanska presidentvalet. När detta skrivs är det kväll i USA, och elektorsrösterna är 238 för Biden och 213 för Trump. Det hindrar inte Trump för att utse sig till segrare i valet, och vill nu få högsta domstolen i USA att ogiltigförklara fortsatta rösträkningar. Så talar despoten som inte vill erkänna folkets poströster av rädsla för att de skall gå honom emot.

Fortsättning följer och den globala världen får vänta ytterligare något dygn innan det dramat stabiliseras. Förhoppningsvis utan våld på gatorna och utan otillbörlig manipulation av de miljontals poströster som återstår att räkna, och sannolikt har en stor demokratisk övervikt. Det är ju den övervikten som Trump fruktar.

Och i vårt eget Europa fortsätter terrorister att sprida skräck genom dödliga attentat på helt oskyddade medborgare. Efter dåden i Frankrike är det nu Österrike och Wien som fått sina dödskjutningar. Allt för att provocera fram ännu mer våld, och ställa befolkningsgrupper mot varandra. Dess bättre är de flesta europeiska ledarskap kloka nog att se skillnaden mellan de despoter som driver terrorns metoder, och den överväldigande majoritet som vill leva i fred och frihet oberoende av religiös hemvist. Det går inte att hävda liberala friheter utan att också acceptera det mångkulturella samhället.

Landets lagar skall gälla för alla dess medborgare utan diskriminering eller särskild anpassning. Tyvärr är det ändå så att många av de som kallas särskilt utsatta områden får utrymme att tillämpa egna lagar. Starka nätverk med ofta kriminella metoder söker att ta kontrollen över lag och ordning. Något som skadar oerhört där det tillåts att gro och växa.

Inte sällan hör man då från boende, inte minst de med utländsk bakgrund, att man känner sig svikna av landets polis och rättsväsende. Det är de som drabbas och tar skada när rättslösheten breder ut sig. Tankar väl värda att ha med sig i bedömningen av utvecklingen.

2020.11.04

Jarl S

I väntan på va-då?

Brittsommar över landet och vi skall få se solen ett antal fina dagar. Alltid välkommet när höstmörkret breder ut sig över allt fler av dygnets timmar. Och i båthamnarna är det nu höstrush. Båtarna skall tömmas lyftas upp på land och förberedas för sin vintersömn. Då kommer några fina soldagar väl till pass.

Och i den politiska världen väntar vi på va-då? Blir det Alliansen eller Vänsterkartellen som skall styra landet? Prestigelåsningen verkar vara total. Att socialdemokraterna som landets med marginal största parti, skulle avhända sig statsministerposten kan man nog glömma. Så Kristerssons möjligheter att bilda regering bygger på samarbete med de av alla parterna avskydda SD. Inte heller Löfven kan bilda regering utan stöd, vilket innebär att alliansen likt föregående mandatperiod gör sig till stödpartier för vänsterkartellen. En sådan utveckling kommer att ge SD ytterligare utrymme att växa. Det kan bli en lång växtvärk innan en ny och handlingskraftig regering är på plats i vårt land.

Och i rikets andra stad har skövlingen av stadens parker nu fått fart. Stadens lungor, parkerna raseras nu med fart för att ge plats för grävskoporna. Den gamla slagdängan 34-an har nu fått sin verklighet förlagd till Göteborg. Och tillståndsgivande myndigheter väljer att anpassa sina beslut efter vad exploatörerna önskar, hellre än att tillämpa den lagstiftning som reglerar buller, föroreningar och miljö. Makten går före lagen också i vårt land, det är i och för sig ingen nyhet för den som följt den här typen av skeenden under åren.

Dags nu för en annan uppmärksammad nyhet. USA-s företrädare i FN-s säkerhetsråd Nikki Haley lämnar efter mindre än 2 år uppdraget. Det är en klok och respekterad person som därmed lämnar Trumps stab av medarbetare. Avhoppen har varit återkommande i den Trumpska administrationen. Anledningen finns naturligt nog hos ledaren själv och hans sätt att agera.

Också det en påminnelse om att den självgodhet som präglar det Trumpska ledarskapet kanske funkar i ett företag, men passar illa i ett ledarskap byggt på demokratiska värderingar och synsätt.

2018.10.10

Jarl

I sommartid

Söndag morgon och en nära anhörig har sin födelsedag. Det finns alla skäl i världen att ta de chanser till en glädjestund, i vår annars så problemorienterade tid. Eller är det bara så att media rapporterar det som är omskakande, men mera sällan det som är upplyftande? Den frågan har väl sitt, för var och en givna svar beroende på vad man väljer att läsa. De stora rubrikerna styr oss i många avseenden.

När den har dagen går mot sitt slut vet vi om lilleputtlandet Islands fotbollslag, lyckats slå värdlandet Frankrikes i EM-s kvartsfinaler. Där kan man verkligen tala om Davids kamp mot Goliat, men så var ju fallet också i Englandsmatchen som islänningarna vann.

Sommarfest

I England går nu demonstrationerna fram och tillbaka som en protest mot Englands utträde ur EU. Och Brexit-generalen Boris Jonsson har valt att inte ställa upp som ledare för den regering som skall ta ansvar för landet efter Brexit. Så demonstreras populismen i sin nakenhet. Det går bra att driva opposition, en helt annan sak att ta ansvar för resultatet av kampanjandet. England går en skakig framtid tillmötes, samtidigt som börskurserna i vårt land indikerar att man inte oroar sig för vår del.

Vid halvårsskiftet träder en rad nya lagar i kraft, lagar som är inriktade på ingripandet mot gängvåld och klanstrider. Strider som gjort många av våra förorter mer eller mindre laglösa, och där polis och andra myndighetspersoner återkommande utsätts för stenkastning och andra hot under sin yrkesutövning. Den nya lagstftningen skall ge polis och myndigheter större möjligheter att slå och döma mot grupp i olika fall istället för den låsning till person som gjort att tidigare lagstiftning inte fungerade.

Den brist på konsekvenser för ex.vis sexuellt våld som förekommer, gör tillvaron allt svårare för i första hand flickor och unga kvinnor. Här krävs stora insatser och ökade straffsatser för att stävja utvecklingen. Den hederskultur och det klantänkande som präglar delar av vårt nya samhälle, kolliderar på många sätt mot traditionell västerländsk lagstiftning. Om de friheter vi skapat genom den lagstiftningen skall kunna försvaras, kan man inte blunda för det övervåld som tenderar att göra samhället till laglöst land.

2016.07.03

Jarl

Lika för alla

Den 21 januari för 10 år sedan mördades Fadime Sahindal för att hon markerat sitt oberoende mot sin familj. Hon var då 26 år gammal, och hade bland annat i riksdagen talat om den hederskultur som lägger en slavliknande börda på mängder av unga flickors axlar. De får inte välja sitt sällskap. Än mindre vem de vill ha som sin livskamrat.

Fadime var inte den förste som dödades av anhöriga, fallet PELA, där en ung flicka mördades efter att ha lockats ner till Kurdistan, har också varit en väckarklocka för många. Och än idag fortsätter det. Nu mer subtilt med balkongflickorna, de som av ”outgrundlig orsak” faller ner från balkonger och oftast antingen slår ihjäl sig eller skadas livshotande. Att fallen är arrangerade torde de flesta experter vara eniga om, men hur bevisar man att ett barn kastas ut från femte våningen i ett höghus??

I dagarna skall justitierådet Göran Lambertz lägga fram ett lagförslag mot barnäktenskap, och för rätten för de unga kvinnorna att göra sina egna livsval. Det är en angelägen synpunkt som förs fram. Dels därför att det handlar om många unga förtryckta flickor, enligt ungdomsstyrelsen 70.000 i vårt land. De stora flertalet från länder där kvinnor ”tillhört” männen och varit underordnad deras viljor.

Dels därför att ett samhälle som skapar olika synsätt på lag och ordning, också bygger upp spänningsfält i form av gråzoner där laglösheten får härja fritt. Den kulturrelativism som indirekt har rått i vårt land, och som har bejakat kvinnoförtrycket, har i princip inneburit att man offrat de unga flickorna i en absurd kohandel. Ni får göra vad ni vill med dem, om ni bara försöker bli snälla svenskar.

Lagen måste gälla lika för alla i vårt land, ny eller gammal svensk. Den synpunkten vill jag hoppas blir helt klar i Lambertz förslag.

På alla Hjärtans dag 2012

Jarl Strömbäck