Den liberala rösten är viktig i
samhällsdebatten. När den är som viktigast vågar den också vara kritisk och
ifrågasättande. Carl-Johan Hiertas kamp för Aftonbladets frihet och oberoende
vid dess födelse är i det avseendet klassisk. Likaså Torgny Segerstedts kamp
mot nazismen i Göteborgs Handels-och Sjöfartstidning under krigiska ofredsår.
När undertecknad för 6,5 år sedan som,
vad jag vet, förste politiker i området startade min blogg med namnet Liberala
Vindar, så var dess uppgift att vara ett forum för andra synpunkter än maktens,
som var drivande.
Med ca 2 inlägg i veckan har det
blivit många inlägg under åren, och bloggen läses dagligen av ett varierande
antal personer. Den är lätt tillgänglig eftersom den blir första träff för den
som googlar på namnet.
Den
liberala friheten är inte längre knuten till något enskilt parti, den återfinns
i vår lagstiftning och den bärs fram av många. Men den prövas också ständigt.
Lagstiftningens syften kringgås genom vantolkningar. Rädslan för makten och
dess redskap är återkommande, inte minst hos de som på ena eller andra sättet
är beroende av makten och dess redskap.
Just därför är de arenor där ordet
skall vara fritt så viktiga. Där föds nya tankar, alternativa synsätt. Där kan
de ges spridning och form, liksom ifrågasättas. Och i sann liberal anda föra
det öppna samhället vidare.
Just därför oroar det när tendenser
registreras som syftar till att kväva det nya, att utestänga från de mediala
arenorna. När personer som vill förmedla sina synsätt meddelar att det går inte
att få in inlägg i de förmodat liberala tidningarna, om man undertecknar med namn
och partibeteckning, däremot går det bra om man undertecknar med enbart namn.
Visst är det möjligt att de etablerade
partierna tycker illa om uppstickare och gärna ser att media inte medverkar
till att förmedla alternativa synsätt. Men för de media som inte sällan kallar
sig oberoende liberala, ligger utmaningen i att inte göra sig till redskap för
de etablerade maktstrukturerna genom att stänga den mediala arenan för
alternativa synsätt och rörelser.
2012.09.07
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar