Juletid

Juletid, glädjetid och samvaro. Ljusglittrande fönster och balkonger, köpfest och matfest. Vid middagsbordet samlas vi tre generationer, den yngste 3 år, den äldste 73. Lek prat och positiv närvaro. Och under julgranen de många paket som skall fördelas efter julmaten.

Känns scenariot igen? Troligen är det likt i de flesta svenska hem, julen är ju tillsammans med midsommar de svenskaste av helger, sett till våra traditioner och vanor. Och den bär också ett påbud som vi kanske inte alltid tar till oss, men som de religiösa skrifter som är knutna till julen bär fram.

Det är skrifterna om barnet som föddes på enklaste sätt i ett stall. I en tid när alla gossebarn skulle dödas, därför att de sågs som ett hot mot den ledande regimen. Nog är det lite slående att vi skall se liknelser till det synsätten också i vår upplysta tid. Inte så att vi så uppenbart barbariska att vi dödar, men vi stänger våra dörrar i förment fruktan för de som kan tänkas knacka på. De kallas med vår tids språk id-kontroller, avvisning och gränskontroller.

Nog är det tänkvärt att mer än 2000 år av utveckling, har betytt så lite i så grundläggande avseenden när det gäller mänsklig samvaro. För en del år sedan hade man en spegel på ett av landets största naturhistoriska museer, med texten världens farligaste djur. En för mig mycket känd person stod förbryllad framför spegeln och förstod inte varför hon inte såg något djur där, tills poletten föll ner.

Världens farligaste djur går på två ben, och har inte blivit mindre farligt de senaste 2000 åren.

2015.12.26

Jarl

Vinter i EU

Snön lyser bländande vit över isen när jag i lugn takt låter skidorna ta mig milen runt vårt eget lilla ”Lidingö”, i kommunen norr om skogen. Det är befriande att åka skidor när förhållandena är de rätta. Och tankarna går till senare tiders debatt.

I England, ett land som gärna ser sig som demokratins högborg, har nu oron över det europeiska unionsbygget spridit sig också upp på högsta nivå. De friheter som EU skulle ge oss alla, har med några års erfarenheter fört med sig en baksmälla som nu hotar dess grundvalar. Den ekonomiska frisläppthet som kom med avregleringen av valutorna och införandet av euron, tolkades tydligen av vissa länder som en frihet att släppa konsumtionen fri, utan hänsynstagande till den nationella ekonomins begränsningar.

Någon annan får betala har tydligen blivit axiom i vissa länder, och köpfesten har rasat med fokus på de försigkomna. När nu den potemkinkulissen rasat, återstår vem som skall bygga upp verkligheten igen, och då finns profitörerna långt borta. Då handlar det om fattigt folk och någon annan. Denne någon annan som ständigt dyker upp där ansvarigheten lämnat ”walk over”.

Kaos och brinnande bilar är inget man förknippar med en god och levande demokrati. Det var knappast det som var målet med EU. Att man nu hamnat där i viss mån, har tyvärr också med friheten att göra. De alltför lösa tyglarna har öppnat för ”smash and grab”, de starka att ta för sig på de svagas bekostnad. Det är knappast det man i utvecklade demokratier menar med det liberala frihetsbegreppet.

 I det ligger istället att ”samhälle skall med lag och ordning byggas”. Ett trist synsätt kanske, men också den grund på vilken verklig frihet för det stora flertalet kan frodas.

I England vill man nu stoppa utvecklingen av EU mot en federation. Det finns alla skäl att ta en ”time out”, att reda ut de nuvarande problemen innan man går vidare med reformer man inte kan förutse följderna av.

I så måtto är Englands initiativ att bromsa en utveckling som blir alltmer komplex, säkert nyttig. 

Och också i landet i norr växer EU-skepticismen. Allt färre vill byta kronan mot Euron.

2013.02.03

Jarl Strömbäck