Uppbrott

Det är en vacker morgon denna sena junidag. ”Fjärden ligger blank som ett nybonad golv”, för att citera den stora poeten Evert Taube. likt vita prickar simmar sakta några svanar. Om några timmar kommer regnet om SMHI får rätt. Sedan skall det regna mer eller mindre i ett dygn. Sådant är vädret denna kyliga start på sommaren.

Annars är mycket sig likt, maskrosorna har blommat ut, och så mycket annat växer och frodas. Mår kanske bra av det våta vädret. Så gynnas det ena av det andra, och livet går vidare.

Annars är det en tid av uppbrott. Fler än någonsin sedan andra världskrigets slut, orsakade av vapnens och intoleransens krafter. Där ges inte mycket till valfrihet, ofta handlar det om att ta de begränsade tillgångar man har och ge sig iväg. De uppbrotten sprider sig ut över hav och kontinenter. De som flyr är naturligt nog också de som inte vill delta i striden. De som söker friden, freden och friheten.

För dem hägrar ett liv med just de värdena i demoratiska länder. De söker sig inte till väst för att skapa de auktoritära kalifat som de flyr från. Ändå förföljs de av misstänksamhet på just de områdena. En misstänksamhet som göds av en grumlig sörja av åsikter vilka speglar synsätt som går i strid med de mänskliga rättigheter vi som nation anser oss företräda.

Sedan det senaste stora kriget har vårt land tagit emot massor av invandrare. I det avseendet har vi varit ett exempel på de länder som byggt sitt välstånd på en utveckling där mångfalden har tillåtits blomma och berika samhället. Andra stora invandrarländer som USA och Kanada, liksom flertalet västeuropeiska länder har utvecklats på samma sätt. Mot den bakgrunden är den generella misstänksamheten mot de som kommer till vårt land svår att förstå.

Men medaljen har alltid en baksida, en kamp att föra. På 50-60 talen var det ”finndjävlarna”som fick bära missunnsamhetens och främlingsfientlighetens kors. Över tid har nya grupper kommit att få göra detsamma, just nu de som kommer från mellanöstern och afrikanska länder. Men innebär det då att vi inte skall ha några spärrar, och hur skall de i så fall se ut?

Den omfattning på invandringen vi ser just nu är en stor börda att bära, och den måste kunna diskuteras. Just det samtalet måste kunna föras om inte rasismen skall bli ett verkligt och stort problem. De konfliktungar som uppstått i förorterna måste mötas med dialog och ett fast grepp om de svenska värden vi ser som grund för landets utveckling och demokrati. De krafter som arbetar för att bygga parallella samhällen med olika kulturer och lagar i vårt land måste mötas med ett fast motstånd.

Också den attityden är viktig i värnet av framtiden.

2015.06.24

Jarl