tisdag, december 25, 2018

I juletid 2018


Så är då julafton detta år avklarad. En fin och minnesvärd dag, med tre generationer runt bordet, och mängden av god mat enligt tradition sedan många år. Och när den delen avklarats, så väntade den klassiska timmen med Kalle och hans vänner, innan det blev dags att angripa högen med klappar under granen. En tidskrävande process, eftersom samtliga paket skall få sin välförtjänta uppmärksamhet.

När gästerna så småningom åkt hem till sitt, var det så dags att återse filmen “Änglagård” från 1992, Svt-s kvällsbio denna julaftonskväll. Det är verkligen en film med aktualitet också i vår tid. Temat är i korthet mänskliga fördomar mot människor som upplevs som främmande i det egna närområdet. Filmen är på så sätt lika aktuell idag som den dag den gjordes. För så är det nog, att fördomar gärna odlas i kulturellt statiska miljöer. I fallet Änglagård fanns mycket humor, och ett lyckligt slut, något som inte alltid är fallet i vår nutida verklighet.

En krass övertygelse är att de flesta människor oavsett härkomst, vill skapa sig en rimlig framtid. En framtid med ett jobb och utan uppslitande konflikter. Så är också situationen i vår tid. Att de fredliga och framgångsrika länderna i det avseendet för många runt om i världen, blir något man är beredda att offra mycket för att komma till, och bli del av, är egentligen inte så konstigt. För svensk del är det otänkbart att förstå hur landet skulle se ut om vi inte hade de ca 2 miljoner medborgare, som räknat invandrare och deras avkommor kommit till Sverige sedan  början av 70-talet, och nu utgör en väsentlig del av det svenska samhället.

Att vi också har en kriminalitet som relateras till invandringen, får inte bli stigmatiserande för all invandring. Betecknande är också att det som nu ses som gängrelaterad kriminalitet, till helt övervägande del bärs upp av unga personer som är födda i Sverige, och med svenskt medborgarskap.

Den stora flyktingvåg som startade år 2015, skall ses mot bakgrunden av att Putins Ryssland påbörjade sina terrorbombningar av Syriens största stad, miljonstaden Aleppo liksom andra av de demokratiska krafterna hållna områden.  Bombningar som i stor utsträckning också koncentrerades mot offentliga byggnader som skolor och sjukhus. Människor kände sig med stort fog svikna av FN och de demokratiska stater som givet ett mer kraftfullt agerande kunnat stoppa den utvecklingen, och lämnade för att söka en ny framtid i de europeiska länderna.



2018.12.25

Jarl S