Så är då julafton detta år avklarad. En fin och minnesvärd dag, med tre generationer runt bordet, och mängden av god mat enligt tradition sedan många år. Och när den delen avklarats, så väntade den klassiska timmen med Kalle och hans vänner, innan det blev dags att angripa högen med klappar under granen. En tidskrävande process, eftersom samtliga paket skall få sin välförtjänta uppmärksamhet.
När
gästerna så småningom åkt hem till sitt, var det så dags att återse filmen
“Änglagård” från 1992, Svt-s kvällsbio denna julaftonskväll. Det är verkligen
en film med aktualitet också i vår tid. Temat är i korthet mänskliga fördomar
mot människor som upplevs som främmande i det egna närområdet. Filmen är på så
sätt lika aktuell idag som den dag den gjordes. För så är det nog, att fördomar
gärna odlas i kulturellt statiska miljöer. I fallet Änglagård fanns mycket
humor, och ett lyckligt slut, något som inte alltid är fallet i vår nutida
verklighet.
En
krass övertygelse är att de flesta människor oavsett härkomst, vill skapa sig
en rimlig framtid. En framtid med ett jobb och utan uppslitande konflikter. Så
är också situationen i vår tid. Att de fredliga och framgångsrika länderna i
det avseendet för många runt om i världen, blir något man är beredda att offra
mycket för att komma till, och bli del av, är egentligen inte så konstigt. För
svensk del är det otänkbart att förstå hur landet skulle se ut om vi inte hade
de ca 2 miljoner medborgare, som räknat invandrare och deras avkommor kommit
till Sverige sedan början av 70-talet,
och nu utgör en väsentlig del av det svenska samhället.
Att
vi också har en kriminalitet som relateras till invandringen, får inte bli
stigmatiserande för all invandring. Betecknande är också att det som nu ses som
gängrelaterad kriminalitet, till helt övervägande del bärs upp av unga personer
som är födda i Sverige, och med svenskt medborgarskap.
Den
stora flyktingvåg som startade år 2015, skall ses mot bakgrunden av att Putins
Ryssland påbörjade sina terrorbombningar av Syriens största stad, miljonstaden
Aleppo liksom andra av de demokratiska krafterna hållna områden. Bombningar som i stor utsträckning också
koncentrerades mot offentliga byggnader som skolor och sjukhus. Människor kände
sig med stort fog svikna av FN och de demokratiska stater som givet ett mer
kraftfullt agerande kunnat stoppa den utvecklingen, och lämnade för att söka en
ny framtid i de europeiska länderna.
2018.12.25
Jarl
S