Kompetens och konsekvens

Sommarvärme redan i april i delar av vårt långa land. Om det bådar gott eller inte får framtiden utvisa. Att skogsbränderna redan tagit fart är i vart fall inget positivt. Vi behöver också det livgivande regnet, må det komma snart, och i lagom mängder. Nu till rubricerat, med anledning av valet av president i Ukraina.

Ukraina, den före detta sovjetiska delstat som plågades så hårt under Stalintiden, och sökt sin självständighet sedan dess. När den slutligen kom, blev den demokratiska processen svår att tillämpa. I och för sig inte konstigt i ett land utan egentlig tradition i det avseendet.

Ockupationen av Krim från rysk sida, och annekteringen av Donetsk området har stor påverkan på opinionerna i landet. Mot den bakgrunden skall valet av ny president i landet ses. Ett val som följer ett mönster från ett antal betydande val under senare år.

När Putin valdes till Rysslands president Efter Jeltsin, var han en okänd person både nationellt och internationellt. Men han hade sina rötter i de ryska säkerhetstjänsterna, och de var de krafterna som lyfte in honom i duman. Vad han ville åstadkomma visste inte väljarna, men de skulle snart bli varse det. Inom loppet av få år, förvandlades Rysslands prövande demokrati, till en potemkinkuliss bakom vilken enväldet råder. De som motsätter sig den ordningen, har ingen framtid att tala om. bevisen för det är många.

När Trump valdes till USA-s nye president, var det en skrävlande och arrogant despot som tog över. Utan någon som helst politisk erfarenhet, försöker han ännu efter 3 år vid makten, att styra landet via sitt Twitterkonto. Och det America han skulle göra Great, har splittrats totalt genom hans agerande. Att Trumps vinst i den valrörelsen var möjlig, har han ryska “trollfabriker” att tacka för. De drev en hårt polariserande propaganda med falska konton i sociala medier med syftet att stödja Trump, och misskreditera Clinton.

Och nu skall Ukraina ledas av en person, Volodmyr Zelenskij, utan någon politisk erfarenhet, och som lyft fram detta som någon form av merit i sin valrörelse. Bakom den personen finns också de som burit fram honom i valrörelsen, och vars stöd han är helt beroende av. Vilka de är, och vilka målsättningar de har finns inte redovisat. Sannolikheten att det valet kommer att ångras av väljarna är nog större, än motsatsen.

Nog är det märkligt att politisk kompetens och erfarenhet inte värderas mer, än att man accepterar ledande politiker utan egentlig agenda och kompetens på höga politiska befattningar. Vi kräver utbildning och erfarenhet i snart sagt alla yrken för att få utöva dessa, men var finns de formella krav som utgör grund för att få tillträde till landets ledande befattningar? Frågan kan ställas också i vårt land.

2019.04.25

Jarl S