Konflikt i vårtid

Mars månad har börjat med fint och soligt väder. Redan lyser vårblommorna i södersluttningar här på landets västra kust, krokus, snödroppar och enstaka tussilago. Samtidigt bjuder de svenska damerna från VM-tävlingarna i längdskidor på både glädje och dramatik. Och Vasaloppets olika program skall krönas med det stora loppet i Fädrens Spår för Framtids Segrar, för att citera devisen.

Och socialdemokratin i landets näst största stad skall när helgen är över ha beslutat om man skall avsätta sin trotjänare och gruppledare i kommunfullmäktige, Ann-Sofie Hermansson. En fråga som har haft stor prioritet i lokala media under den senaste månaden. Priset för att förlora ett val, och  sedan välja nya spår i politiken  kan bli högt. Ändå kanske det är en nödvändighet som S-distriktets ledning ännu inte kan ta till sig. Ett parti som inom loppet av drygt 10 år gått från att vara helt dominerande, till den nuvarande rollen som mer vanligt parti med sina 20% av rösterna i höstens val. Förflyttat till oppositions bänken. Det partiet söker nu syndabock istället för lösningar. Hur den striden utfaller kommer säkert också att påverka politiken på olika sätt framgent.

Utmaningarna för kommunens politiker är i grunden stora på många områden. De blir inte lättare att lösa med stora interna konflikter i systemen.

Och ute i den stora världen har den bredkäftade presidenten Trump än en gång gått omkring som elefanten i ett glashus. I mötet med ledaren för världens hårdaste diktatur, den i Nordkorea, har han offentligt prisat denna person och lyft honom till skyarna. Allt för att i nästa skede försöka få honom med på politiska överenskommelser som inte på något sätt varit förankrade på förhand. Resultatet blev fiasko, och en hemresa utan annat resultat än en massiv kritik på hemmaplan.

Hur kan ett ansvarstagande ledarskap så komplett misslyckas med sina uppdrag? Hur kan en amerikansk president sitta och lovorda ledaren för världens mest slutna och repressiva diktatur?

Och nu väntar omvärlden med otålighet på att få ta del av de undersökningar som i 2 år pågått om Trump-organisationens samverkan med främmande makt, främst Ryssland, i samband med valet 2016.

Ett val som Trump hävdade skulle göra “America Great again”, men som istället har inneburit en tidigare aldrig skådad splittring och konflikt mellan de demokratiska och de ultranationalistiska krafterna.

2019.03.02

Jarl S

Propagandakriget

Nytt år, nya förutsättningar brukar det heta. Det är sannerligen ett adekvat begrepp också detta år. För med det nya ledarskapet i världens ledande nation, den i USA, förpassas vetenskap och kunskap till utvisningsbåset, och de “alternativa fakta”, har utsetts till ledande begrepp av presidentens handgångna män och kvinnor. Sådan herre, sådan hund.

Åsiktsfriheten och yttrandefriheten har varit ledande begrepp i alla demokratier, och är också fundamentala för demokratin. När nu Trump utropar media i allmänhet och enskilda journalister i synnerhet till sina värsta fiender, så gör han det utifrån att han inte tål några motsägelser. Han agerar som diktatoriska personer alltid agerar. Nu skall enligt hans synsätt media kväsas.

I det syftet skall man också se det dekret som nu går ut från Vita Huset, och innebär att ingen i offentlig tjänst får twittra om sin verksamhet. Detta därför att anställda med miljöfrågorna på sin agenda, nu använt sig av twitter för att ifrågasätta Trumps beslut att stoppa inskränkningar av miljöskäl. I Trumps värld finns inga av människan skapade miljöproblem, i vart fall ingen klimatpåverkan??

Så fortsätter det nu dag för dag. Vi får se Trump omgiven av idel män, besluta om kvinnors framtid på det mest personliga plan, nämligen hur de sköter sex och samlevnad. Vi får se honom skriva under dokument avsedda att stoppa vitala delar av världshandeln, något som kommer att bli oerhört smärtsamt för USA självt. När importen från omvärlden beläggs med skyddstullar, vilket blir följden av ett handelskrig,då kommer priserna tryckas upp på ett sätt som knappast skrämmer miljardären, men kommer att slå hårt mot de gräsrötter som valde honom.

Hoppet står nu till att den kraft som finns i konstitutionen kommer att stå emot galenskaperna, och att media klär av “kejsaren Trump”, på ett sätt som inte skett sedan watergate skandalens år med Nixon.

2017.01.25

Jarl

Brittsommar

Det är verklig brittsommar när vi stiger av tåget i Kalmar den 9 september. Solen skiner och det är åter sommarklädda människor vart än man ser. Vi skall under ett par dygn tillsammans med gamla vänner köra simulatorträning av båtar och fartyg på sjöbefälsskolans fina utrustning. 35 knop i hamnområdet i Sidney, det är en häftig upplevelse på sitt sätt.

Vi skall se hur den svenska flottans stolthet “Kronan”, kapsejsade och sjönk utanför Öland på grund av felaktig manövrering. Och vi skall gå igenom det som en gång var Svea Rikes nyckel, Kalmar slott. Man glömmer så lätt att det danska riket började endast några mil söder om Kalmar under de 700 år som södra Sverige var danskt land.

Ute i stora världen försöker nu Ryssland och USA att få till en vapenvila i Syrien som håller. Hur det kommer att lyckas får framtiden utvisa, men nog borde den konflikten övertygat omvärlden, att det är inte mer våld som behövs. Var finns förnuftet och viljan till demokratiska reformer?

I USA glider initiativet alltmer över till den galnaste av alla de presidentkandidater som funnits i modern tid. Donald Trump manglar sakta men säkert ner Hillary Clinton. Hon kommer att behöva enormt mycket stöd av media och det politiska blocken, både demokrater och republikaner, om hon skall kunna vinna presidentvalet. Med Mussolini/Trump som president i USA, kommer den amerikanska konstitutionen snart att vara hotad. Och det faktum att kritisk granskning visar att Trump bygger hela sin retorik på falska föreställningar, påståenden och lögner, påverkar tydligen inte den stora grupp, vilka ser honom som någon sorts ny frälsare.

Så har diktatorer kommit fram tidigare och i många andra länder. Erdogan i Turkiet den senaste. Ett land som i och för sig ofta har balanserat på en skör tråd i demokratisk mening, har nu förvandlats till ett land där kritik mot regimen leder till fängelse, avskedanden och misär. 70 år efter den senaste stora stormen, hopar sig molnen igen. Glömskans gissel släpper fram galenskapen, och de vanliga människorna blir de första och största offren.

Mötet i Kalmar var så positivt och givande som möten med vänner skall vara. Prideparaden var en imponerande uppvisning av karnevalskaraktär i det strålande vackra vädret, och med något 1000-tal deltagare.

Tillbaka i vardagen väntar andra möten med annat innehåll. Också det med mening och innehåll.

2016.09.12

Jarl

Val med frågetecken

Dags att vända intresset för en stund till vårt östra grannland, Ryssland. Där skall idag 110 miljoner röstberättigade välja en ny duma, deras riksdag. Valet anses vara avgjort på förhand, och är nog så. Antalet tillåtna partier är begränsat och styrt av maktpartiet ”Eniga Ryssland”. Spärrgränsen för tillträde till duman är satt till minst 7% av rösterna, att jämföra med 4% i vårt land. Det innebär att få om ens något annat parti än maktpartiet lär få inflytande i duman. De ledande posterna i en kommande regering är redan fördelad mellan de två KGB-marionetterna Putin och Medvedev, och den oberoende grupp valobservatörer som försöker registrera valfusket förföljs av maktapparaten.

Putin, defacto diktator

Sovjetimperiets fall och därmed folkens frigörelse i många länder var den största triumfen för det fria samhället efter Nazitysklands fall. En rad länder kunde kasta av sig förtryckets ok under 90-talet. Utvecklingen i Ryssland var också mycket positiv under de första åren av 90-talet. Men frigörelsen stoppade med Tjetjenienkrigen. Tjetjenien, som i likhet med de baltiska staterna sökte sig bort från det rysk/kommunistiska oket. Boris Jeltsin orkade inte med bördan, han dränkte sina möjligheter i rysk vodka. Och fram kunde nemesis från det förgångna träda fram, KGB via sin utvalde torped Putin.

Under hans ledning har landet återgått till att bli en defakto enpartistat. Media är i allt väsentligt lagt under regeringens hand och kontroll. Alltför flitiga opponenter har likt Chodorkowski kastats i fängelse eller likviderats som i fallet med Anna Politkovskaya, eller Litvinenko. Och nu jagas de som har en avvikande syn på utvecklingen med hot om fängelse eller avsked från sina arbeten med argumentet att man ”förtalar landet och därmed vållar det skada”. Och de utländska organisationer som försöker stödja demokratirörelserna förbjuds att verka i landet.

Så har på de senaste 10 åren det stora landet i öster gått från hopp och tro, till maktmissbruk, förtryck och en förfärande korruption med förankring i Kremls högsta ledning. Och Putin antas av initierade experter via olika konton i utlandet ha blivit en av världens rikaste personer.
Det finns anledning att tycka synd om det plågade ryska folket.

2011.12.04
Jarl Strömbäck