söndag, juli 17, 2016

Turkiskt dilemma



Efter de senaste dagarnas dramatik i Turkiet, och de återkommande kommentarerna om det landets ledarskap, är det givet att landet får bli fokus för det här avsnittet i bloggen. Erdogan, en slipad politiker med mycket stort ego och en minst sagt diffus uppfattning om värdet av demokrati, har utsatts för ett försök till statskupp.

När detta skrivs ser allt ut att rinna ut i sanden, något hundratal människor har dödats i försöket, och många fler kommer att gå ett mycket ovisst öde tillmötes. Militära statskupper brukar aldrig vara långsiktiga lösningar på staters problem. Än viktigare i det här avseendet är orsaken till statskuppen, och vad som nu kommer att hända.

Erdogan och hans anhang har under de senaste åren tydligt tagit avstånd från normala demokratiska principer. Partier som hotat honom har förbjudits och ledande företrädare har fängslats. Delar av media som vågat kritisera utvecklingen har ockuperats av hans styrkor, försetts med strikta direktiv med innebörden att regeringen och Erdogan som person inte får kritiseras, hans politik inte ifrågasättas.

Mot den bakgrunden har tydligen missnöjet blivit så omfattande att försök till en statskupp av grupper av yngre militärer gjordes och misslyckades. Nu hotar dödsstraff för de som varit ledande i kuppförsöket. Och med säkerhet ytterligare restriktioner när det gäller vad som får sägas och göras i landet. Demokratin som redan är ett bländverk mer än realitet, kommer ytterligare att ersättas av envälde.

Turkiet går nu den ryska vägen, demokratin försvagas, låt vara med kulisser av styrt medbestämmande. Den utvecklingen kommer på sikt att ge än större återverkningar på utvecklingen i Mellanöstern. Kurdfrågan som funnits med som ett utomordentligt stort sår i landets historia det senaste århundradet, kommer att ytterligare försvåras. Erdogan söker inte efter lösningar, han kräver underkastelse. I den myllan växer inga vackra blommor, och Europa som demokratins vagga kommer att få tilltagande problem med landet och dess ledning.

Det är svårt att sympatisera med försöket till statskupp, men lätt att se orsakerna till det. Och utfallet blev dessvärre att Erdogans ställning stärks ytterligare.

2016.07.17
Jarl