Augustimörkrets
tid är här. Tänk ändå så fort sommaren går, och kanske i synnerhet ett år som
detta, när blåst och regn har varit mycket frekvent. Men skam den som ger sig,
låt oss hoppas att senhösten blir desto finare.
Ute i den
stora världen går utvecklingen tyvärr i vissa avseenden den glana vägen.
Konfliktsökande ledarskap parat med auktoritära synsätt håller på att helt
rasera den turkiska demokratin. Vart den utvecklingen tar vägen är skrivet i
stjärnorna. Vad som är tämligen säkert är att det kommer att leda till
kompetensflykt från landet, i första hand för de 100-tusentals personer som nu
berövas sina anställningar, och därmed livsförutsättningar.
Och i USA
har Donald (Duck) politiken fortsatt. Ständiga utspel av olika slag, sällan eller
aldrig förankrade hos någon annan än personen som twittrar. Och nu den
uppblåsta konflikten med lilleputtlandet (relativt USA) Nordkorea.
Allt
tydligen för att få rubrikerna och uppmärksamheten. Och i all tysthet så pågår
nu arbetet med att i lagstiftning och på annat sätt begränsa den Trumpska administrationens
makt. Aldrig sedan konstitutionen skapades har den utsatts för större
prövningar, och aldrig heller har väl det amerikanska folket utsatts för maken
till utflippat ledarskap.
Konfliktsökandet
är i det sammanhanget en ledstjärna i presidentens agerande. På sikt kommer det
att göra USA både fattigare och ett land med minskat inflytande. Det är nu bara
det politiska systemets inneboende tröghet som håller honom kvar vid makten.
För det politiska system som fört Trump till makten, har också behov av att
skydda sin egen integritet, även om det kostar på.
2017.08.10
Jarl
