Brinnande bilar etc.

Augusti, den sista sommarmånaden är redan halvvägs när detta skrivs. Höstmörkret har dragit in över nejden igen, och den extrema värmen har bytts mot mer av svensk sommar. Det innebär också att de stora skogsbränderna ser ut att ha släckts. Återstår att slicka såren, räkna på skadorna och vem som skall betala vad?

Knappt har den ekvationen startats så drabbas en mängd oskyldiga människor av den plåga som urbana ligister står för. 150 bilar uppbrända mer eller mindre vid samma tidpunkt i en samordnad aktion från ett antal ligistgäng på olika orter på landets västra kust. Fred- och frid förvandlas under några timmar till närmast krigslika förhållanden. Det urbana livets unga och slumrande gerilla har slagit till i sin strävan skada det bestående samhället. Också det en utmaning som heter duga i valtider. Den aktionen kommer med stor sannolikhet att påverka valutgången, i vart fall på drabbade orter.

Och i den stora världen har nu kampen intensifierats mellan två av dess alfahannar, Trump och Erdoğan. Nu slåss de två NATO-medlemmarna intensivt med hittills ekonomiska vapen, i en strävan att få den andre att böja sig. Och som en oskyldig men nyttig gisslan sitter en medelålders amerikansk pastor i turkiskt fängelse, och där lär han nog bli sittande bra länge ännu av retoriken att döma.

Härskandet när det är som sämst, har verkligen fått två ledande företrädare i Trump och

Erdoğan. Och i smyg måste Putin och den kinesiska ledningen mysa åt eländet. NATO-s flank i Orienten håller på att falla sönder, kommer det att accepteras, eller blir lösningen en militärkupp igen i Turkiet?

Sannolikheten är inte stor den här gången, alltför många meningsmotståndare sitter redan i Erdoğans fängelser, övriga håller masken oavsett vad man egentligen tycker och tänker. Och de stora massorna matas med Erdoğans propaganda, samtidigt som Liran rasar och priserna på människors dagligvaror stiger.
Årets höst ser ut att bli het på mer än ett sätt, intressant, men kanske också skrämmande.

2018.08.16

Jarl

På resade fot

Sommartid är resetid. Så också i år, om än med mörka molns sällskap. Sverige är ett vackert land med alla sina olikheter i miljö och omgivningar. Under några dagar fick landet allra längst ner i sydost besök. Landet där den danske kungen härskade i 700 år innan den krigiske svensken under upprepade överfallskrig med tvång gjorde landet svenskt.

Nu står vi, ett antal personer i tre generationer på den kulle som finns kvar som en rest av den forna danska kungaborgen, och ser ut över landskapet och mot den månghundraåriga kyrkan. Vallgraven finns kvar och några rester av husgrunderna, det är allt.

Och i bebyggelsen lever fortfarande kvar korsvirkeshusen och stockrosor och kungsblommor regerar. Det är vackert på sitt alldeles egna sätt.

I samma region bara några mil borta i Malmö,  leker vår tids speciella vandaler Rambo på nätterna. Nu handlar det om handgranater som man lyckats smuggla in i landet. Var tid har sina galenskaper, och krav på ett fungerande samhälle där medborgare och myndigheter samverkar för att stoppa buset.

Och i Turkiet upprepas än en gång tragedin runt det kurdiska folket. Ett folk som givet sin särprägel, sin storlek och sin egen kultur borde ha samma rätt till självbestämmande som andra folk med liknande bakgrund. Men som svikits grymt av såväl västmakterna som lokala härskare. Otaliga är de artiklar och böcker som beskrivit hur de engelska och franska kolonialmakterna efter 1-a världskriget ritade om kartan och fördelade makten i mellanöstern. De besluten hade föga av demokrati och folkförankring. Och den stora förloraren blev den kurdiska befolkningen som styckades över länderna Turkiet, Iran, Irak och Syrien.

Och nu sätter sig Nato med den Turkiska regimen och befäster orättvisan än en gång. Och än en gång skall bomberna falla över de som i verklig mening söker försvara sin identitet, sina livsvillkor.

Så rullar den komplicerade och alltid närvarande verkligheten vidare, med de möjligheter och svårigheter vi har att påverka den. Och Obama-eran i världens mäktigaste land närmar sig sitt slut, tyvärr utan att han fått tillräckligt genomslag för den politik som fick folken att jubla 2008.

2015.07.28

Jarl