I Corona tider

Vacker vårmorgon denna aprildag i Corona-tider. Den mediala verkligheten, liksom mycket av det officiella präglas helt av det osynliga viruset, och dess påverkan på oss som samhälle och individer. Finns möjligen trots all vår kunskap en yttre makt som ser till att det ”naturliga urvalet” gör sig gällande med sin kraft att avgöra i frågan om liv eller död? Den frågan tillhör möjligen den teologiska sfären, och jag lämnar den där.

Men väl värt att kommentera och reflektera över är i vart fall det förhållandet att de som skall vårda de sjuka, nu också börjar frukta för sina liv, sin existens. Då ökar sjukskrivningar och frånvaro bland vårdpersonalen, och lockbetet nu blir mer än fördubblade löner.

Sjukvårdspersonal

Det kommer att räcka för en del, men inte för alla de som värderar sin egen hälsa viktigare än en högre lön. Därför vill nu regeringen ha rätt att tillgripa extra ordinära åtgärder. Man vill kunna reglera trafikflöden i landet i stort. Man vill kunna styra resurserna i regionerna, underförstått att ta resurser från landet i stort, för att stärka sjukvården ytterligare i Stockholm, alternativt utlokalisera svårt sjuka patienter från Stockholm till sjukhus i andra regioner. Så visar det sig än en gång att Stockholm är viktigast och skall värnas, även om det kommer att ske på bekostnad av hittills skonade regioner.

Och i Kina har man genom ett 3 minuter långt stopp i hela det stora landet, hållit en minnesstund för offren för farsoten i det land där smittan uppkom. Hedrat alla de som hittills fallit offer för den. Man anser sig ha besegrat smittan, återstår att se om det kommer att stämma.

Och samtidigt som USA nu är på väg att bli hela världens centrum för covid-19 smittan, kommer den att överglänsa det presidentval som också står på agendan för kommande höst? Och Donald Trump som trampat i klaveret så många gånger också i den här frågan, gör nu allt för att framstå som landsfader.

Det lyckas kanske för den del av USA som väljer honom före någon annan och oberoende av utvecklingen. Men det bäddar dåligt för USA som den demokratiska stormakt man en gång var.

2020.04.04

Jarl S

Verkligheter

Fredag kväll den 20 maj, någon miljon TV-tittare ser finalen av Let´s Dance. En finaltävling mellan två ytterligt skickliga danspar. Finalen på en utdragen tävling där motståndarna fallit från en efter en. Nu återstår att kora vinnaren. För första gången på många år är det två kvinnor som gör upp om titeln efter tre enastående fina dansnummer. Vinnaren utses slutligen av tittarna genom deras röster. Så demonstreras jämlikhet och frihet i vårt sekulära och jämlika Sverige. En självklarhet kan tyckas, men en omöjlighet i en värld där förtryck tillåts breda ut sig.

Den världen beskriver författarinnan Samar Yasbek på ett både gripande och mycket påträngande vis i sin reportagebok Resa in i Tomheten. En beskrivning som bygger på hennes erfarenheter och samtal med mängder av människor i ett Syrien som nu slits sönder i ett oerhört grymt inbördeskrig. Längtan efter en fredlig revolution av egyptisk och tunisisk förebild 2011, möttes av massakrer på obeväpnade civila från säkerhetstjänsternas och militärens sida.

2012-2013 började kriget att alltmer förvandlas från en strävan efter ett nytt ledarskap i en sekulär syrisk stat, till att bli ett religionskrig mellan olika religiösa fraktioner. In på krigets scen kom utländska krigare med svarta flaggor och starkt religiös agenda. Jihadismen hade med namn som Islamiska Staten och Nusrafronten etablerat sig. Idag ser vi ett utrotningskrig som rivit samhällen och institutioner sönder och samman. Men också ett krig som styrs av krafter utanför det egentliga Syrien.

Syrien har idag förvandlats till en offerplats för våld på oliktänkande. Ett land där regimen i åratal bombat sönder sina städer och byar. Ett land där regimen offrar sitt land och sitt folk för att skydda sina privilegier. Och nu också en plats där främmande stater som Ryssland, Saudi Arabien, Iran m.fl utöver ett avgörande inflytande över utvecklingen. Ingen av de staterna stödjer en demokratisk statsbildning av europeiskt snitt. Vissa stödjer regimen, andra drömmer om ett kalifat, en starkt religiöst bunden stat där gränserna för vad som är tillåtet, och för lagstiftningen söks i religiösa texter. I den verkligheten är kvinnan mannens underställde slav. I det samhället tiger kvinnan i församlingen.

Cynismen har triumferat i det syriska kriget. Bevisen hopar sig i boken som bör läsas av alla de som intresserar sig för konflikten. Bevisen utgörs också av regimens sönderbombade städer. Nu också förstärkt av ryssarnas bombningar. Och alla de miljoner som vill leva i fred och frihet, i sekulära samhällen där allas lika rätt respekteras, de flyr nu sedan år tillbaka. De söker en ny hemvist men möts av stängda gränser.

Omvärldens ovilja att stödja de demokratiska krafterna redan 2011, har nu eskalerat i en våldsutveckling och en förstörelse som inte kan begränsas till landet Syrien. Dess följder politiskt och genom spridningseffekter har vi sett i Paris och Bryssel, och det kanske bara är början.

Noterbart i det sammanhanget är att det är i våra samhällen uppväxta personer, som leder den terroristiska utvecklingen i Europa och till dels också i Syrien.

Som man sår får man skörda.

2016.05.21

Jarl

Turkiet och EU

Vårvindar friska växlande med regn i staden i väster. Det snökaos som lamslog staden och stoppade all kollektivtrafiken tisdagen den 19/1, och gav några fina vinterdagar med temperaturer ner till -13, har nu klingat av. Nu råder vårens vindar och all snö är bortspolad av återkommande regn.. Kollektivtrafiken flyter fram som om det lilla vinterbesöket aldrig fanns. Kaos i trafiken blev ett tillfälligt problem, det finns andra kaos som är långt svårare att tackla.

I media kan vi läsa och förstå att flyktingfrågan bara blir svårare att tackla. Mellan 30-40 gummibåtar i uselt skick lämnar överlastade turkisk kust varje natt för att ta sig över till Grekland. Innan januari månad är slut noteras officiellt fler dödsoffer pga drunkning, än någon tidigare månad. 141 döda redan i mitten på månaden. Och ett valhänt EU sätter sin tillit till förmågan att köpa det turkiska ledarskapet.

Drunknad flykting, minst 200 bara i januari.

3 miljarder Euro, en ofantlig summa pengar satsar man för att få turkiskt ledarskap att stoppa flyktvägen över havet. Ett ofantligt slöseri med pengar, varför skulle Erdogan och hans gäng, redan rikligt avlönade av maffian bakom flyktvågen, avstå från den inkomsten för att EU kommer med en ytterligare check. Naturligtvis kommer båterna att fortsätta att gå, och Erdogan kommer att två sina händer samtidigt som han äter goda middagar med flyktmaffians ledarskap. Så fungerar det i den världen.

Om EU verkligen skulle vilja ta tag i detta, så skulle man kräva att få placera kommisarier i flyktinglägren, kräva utrymme i den press Erdogan och hans gäng nu försöker strypa enligt ryskt mönster. Och via upplysning i stor skala tydliggöra att flyktvägen över havet inte är ett alternativ. Den löser inte flyktproblemet, och sannolikheten för att dränkas är överhängande.

Turkiet har alla de medel som behövs för att kontrollera den här utvecklingen om man vill. Men likväl som man tjänar stora pengar på att sälja olja för IS räkning, likväl tjänar man nu stora pengar på människors hopp om en bättre framtid i en annan värld. Alltmedan offren i den cyniska hanteringen blir fler och fler.

Om EU verkligen vill hjälpa Syriens plågade folk, borde man veta bättre än att slösa de resurserna på gangsterregeringen i Ankara.

2016.01.28

Jarl