Höstdag, en vacker
sådan denna lördag. Den gångna veckan har inneburit 2 dagar med konfererande
med SPF ledning i vårt land. Det finns många fora att föra frågan om framtiden
för ung som gammal. Det är dags för ännu ett avsnitt i serien om vem som styr
och i vems intresse.
2013.10.12
Jarl Strömbäck
Håller
rättspraxis på att spåra ur för tillämpningen av Föräldrabalken mot de gamla?
Den frågan är inte alldeles enkel
att besvara då skillnaderna m a p tillämpningen runt om i landet förefaller
vara mycket stora.
Någon samlad statistik finns inte
tillgänglig. Något som också Riksrevisionen påpekat i sina tidigare rapporter
2006 och 2009.
Lars Höglund och Lisa Magnuson har
gjort vissa punktvisa kontroller och kommit fram till att läget kanske inte är
så illa som man kan befara.
Läget är tyvärr ännu värre!!
Det mycket enkla förhållandet att
det finns lokala och regionala skillnader i tillämpningen av den befintliga
lagstiftningen gör ju att det är synnerligen viktigt att bo på rätt ställe i
Sverige.
Rättsosäkerheten är därmed ett
jätteproblem och medför att den gamle och dennes anhöriga på allvar måste
överväga flytt till annan kommun för att slippa riskera den behandling som
t.ex. Mariana Norberg utsattes för.
Så svaret på den fråga som ställs
i rubriken måste nog inledningsvis sägas bli att Föräldrabalken tyvärr
missbrukas i en ganska omfattande utsträckning för att sätta svaga, sjuka och gamla
under förvaltarskap med tvångsmedel.
9 SKL:s betydelse för att frågan öht behöver
väckas är givetvis mycket stor men även tingsrätternas alldeles för
slentrianmässiga hantering då kommunernas ÖFN skickar in sina olika ärenden
till TR för avgörande har fått praxisbildningen att hamna rejält i diket.
Domstolsverket interna kontroll över TR behöver på allvar skärpas så att TR gör
erforderlig laglighetsprövning i samtliga fall på det sätt som man kan förvänta
sig. Där underlagen från ÖFN innehåller minsta tecken på tveksamheter så skall
ärendet avslås eller återförvisas till ÖFN.
Hur
återställer vi rättsäkerheten för de gamla i behov av stöd?
Det är 10.000 kronorsfrågan som
idag förmodligen ingen kan svara på. Den mest naturliga vägen vore väl om
lagstiftningen ändrades så att man från myndighetsutövares håll, via
självpåtaget tolkningsföreträde, inte ges möjligheten att missbruka
lagstiftningen på det sätt som frekvent förekommer idag. Mer om detta längre
ned i texten.
Vad
gör vi åt den enorma regionala skillnaden i samhällets tillämpning av
Föräldrabalken?
Om man med ”vi” också inkluderar
våra riksdagsledamöter så finner man att det över åren har motionerats en hel
del i frågor som berör Gode Män och Förvaltare.
Söker man på Riksdagens egen
hemsida och anger gode män och förvaltare som sökbegrepp så visar det sig att
man får 5413 träffar.
Detta måste, även om man torde
kunna rensa bort en del träffar, innebära att det på olika händer gjorts
åtskilliga försök att åtgärda skevheter inom detta område.
Men har det egentligen hänt så
mycket i praktiken?
Om man betänker att det sedan 1995
gått snart 20 år, då det senast gjordes en viss översyn av lagstiftningen på
detta område, så har inte mycket hänt.
När man läser alla motioner som
olika riksdagsmän satt sitt namn under och alla de debatter i Riksdagen som
förekommit så slås man ändå av hur lite som egentligen har hänt sedan 1995.
Under denna period har dock
antalet ärenden inom detta område ökat stadigt och har nu vuxit till ett
problem som vi inte längre kan blunda för.
Ett ärende i t.ex. Sundsvall måste
hanteras med exakt samma krav på rättsäkerhet som ett motsvarande ärende i
t.ex. Kalmar.
10 Tillämpningen av t.ex. förvaltarskapsärenden
får inte vara avhängig var någonstans man råkar bo i detta land. Därför måste
Riksrevisionen ges i uppdrag att en gång för alla på evidensbaserad grund
sammanställa den exakta omfattningen för hur olika kommunala
överförmyndarverksamheter och olika rättsvårdande instanser typ Tingsrätterna
hanterar detta område. Därefter kan särskilda granskningar av de TR som avviker
mest genomföras så att alla tveksamma och felaktigt handlagda ärende blir
föremål för omprövning. Inte minst fallet med Martin Granlund sätter ju fingret
på detta.
1 kommentar:
Varför framträder inte författaren till de tre senaste blogginläggen med namn?
Undrar lika anonym
Skicka en kommentar