Tillbaka till EU-perspektiven. Vem vill inte fred och
trygghet. De fyra friheterna som var budskapet som skulle säljas in i EU-valen,
minns ni dom? Fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Visst
var det rätt för ett exportberoende land som Sverige? Eller var det inte det,
hur blev tillämpningen? Kapitalet som rusade ur landet och gav oss 90-talets
finanskris. Nya gränser, är Schengen en vacker tillämpning av de fyra
friheterna?
För några dagar sedan kom regeringens Framtidskommission ut
med sitt slutdokument. En välskriven bok som just nu ligger vid min säng som
avslutare på dagen. Där kan man läsa följande med avseende på EU-s påverkan på
svensk verklighet;
CA
30 procent av nya svenska lagar och förordningar hänvisar till EU-s
lagstiftning. Därtill kommer att ca 70 procent av EU-s lagstiftning genomförs
på kommunal eller regional nivå, och enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)
påverkas ca 60 procent respektive 50 procent av de punkter som tas upp i
kommunfullmäktige respektive landstingsfullmäktige av EU. (sid.187)
Så vad blir svaret, blev friheterna
så mycket större, eller ersattes bara det ena med något kanske ännu mer
betungande? En lagstiftningsmaskin som från Bryssel nu fjärrstyr besluten i de
svenska kommunerna, stora som små??
I det ljuset skall också
energipolitiken ses. Landet Sverige, med den renaste och finaste
energipolitiken på planeten skulle dras in i, och göras ansvarig för också
smutsig kolkraft i Tyskland och Polen. För en holländsk energipolitik som
blivit en enorm förlustkälla. Och verktyget det av folket ägda, men politiskt
styrda Vattenfall. Hur skall en sådan galenskap kunna försvaras och förklaras?
Den utvecklingen hade inte kunnat ske utan politisk styrning via bolagets
styrelse.
Och i samma tankes anda skapades den
subventionskedja som kallas el-certifikat. Vi som kunder i landet med
utsläppsfri elektrisk energi, får betala via el-certifikaten för enorma
vindkraftsparker vilka aldrig skulle komma till stånd utan dessa subventioner.
Var tog de fyra friheterna vägen?
Var de villkorade att den som är störst och starkast bestämmer tolkningen. ”Alla är vi jämlika, men vissa är mer jämlika
än andra, känner ni igen orden ur boken Grisfarmen, George Orwells klassiker”.
Är det då konstigt att vinden har
vänt, den majoritet för EU som förelåg i valet 1994, har vänt till en klar
minoritet. Så förlorar en god tanke sin legitimitet på den politiska
byråkratins altare. Inte konstigt då att britterna med sin urgamla känsla för integritet,
nu börjar värna om sin självständighet och halvt om halvt vända EU ryggen.
Vart är vårt land på väg??
2013.05.08
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar