Makten och bulvanerna 16

Här kommer så avsnitt 2 i serie som också skulle kunna rubriceras ”Vem styr egentligen”. Och naturligtvis hur och med vilken verkan. Läs gärna och begrunda.

2013.09.25

Jarl Strömbäck

Är vi som individer rättslösa mot samhällets företrädare?

Dagens generationer gamla kan måhända av inneboende respekt för auktoriteter ge uttryck för sin tacksamhet att ö h t få sin uppskjutna lön utbetald i form av pension, om än med mycket sämre utfall jämfört med de förväntningar man haft.

Men kommer morgondagens generationer pensionärer att finna sig i den enorma standardsänkning som dagens pensionssystem ger dem då det är deras tur att bli pensionärer?

Om dessutom detta dåliga ekonomiska pensionsutfall kombineras med en alltmer sinande statskassa, varur t.ex. äldreomsorgen skall hämta sin finansiering för att ge alltfler gamla den samhällsservice vi tar för given, så finns en uppenbar risk för en snart förestående pensionärsrevolt.

Det är mot den bakgrundsbilden frågan om individens rättslöshet mot samhället skall ställas.

Är det början på samhällets ofrånkomliga och successiva nedmontering av välfärdssystemen som vi har sett inledningen på de senaste åren?

Vad kan då individen göra för att hävda sin rätt? 

Eller är det faktiskt som David Eberhardt säger i sin senaste bok, ”Ingen tar skit i de lättkränktas land”? D.v.s. att svensken är ett av världens mest tålmodiga folk då svensken står ut med i princip alla försämringar och all samhällsstyrd ”förnedring” så länge svensken känner sig helt förvissad om att ingen annan på minsta sätt har eller kan få det bättre.

Har vi ö h t funderat på individens möjligheter att ställa samhällets företrädare till svars för alla slags övergrepp som de är indirekt är delaktiga i och som de kan ses som ansvariga för?

Kan vi lita på att samhället alltid vill oss medborgare väl? Mycket tyder på att offentliganställda ser det som sin plikt att försvara välfärdssystemen men då tyvärr ur samhällets perspektiv.

Konfrontationen synes oundviklig så frågan är när har medborgarna fått nog?

2 Slaget om ”mittpålen” i svensk politik har nu börjat få smått bisarra konsekvenser då landets politiker i samfälld kör, likt HC Andersen i sagan, fortätter hävda att Kungen inte alls är naken. När spricker detta med att välfärdssystemen inte kommer att räcka till för att ge medborgarna den skattefinansierade välfärd de vant sig vid?

Är de svaga, gamla och sjuka till för samhället eller är det tvärtom?

Svaret kan tyckas givet men är det verkligen så i den vardag som alltfler gamla tvingas möta?

Nja, det finns verkligen lite evidensbaserad forskning som styrker tesen om att dagens, men framför allt morgondagens, samhälle kommer att se det som givet och självklart att samhället fullt ut är till för sina medborgare.

Man kan möjligen reflektera över om vi som gamla skall se den tidigare så självklara rätten som given att ställa krav på morgondagens samhälle.

Mycket tyder istället på att samhällsutvecklingen i realiteten är på väg åt ett helt annat håll.

Samhället håller snabbt på att abdikera från sin tidigare roll, d.v.s. att se sig själva som de svaga, sjuka och gamlas skyddsänglar.

Offentliganställda vars uppgift det är att verkligen tillgodose de gamlas behov försöker desperat parera en alltmer ohållbar ekonomisk utveckling.

Många kommunala företrädare inom de kommunala förvaltningarna har haft märkbart svårt att hantera den alltmer pressade ekonomiska situation de har att sköta i sitt umgänge med de svaga, sjuka och gamla.

Agerandet från många kommunala politiker och tjänstemän blir därför att gå i försvarsställning mot medborgarna (läs t.ex. de gamla) då de kräver sin självklara rätt av dessa samhällsföreträdare.

Samhällets företrädare har hittills klarat sig endast tack vare de gamlas inneboende respekt för auktoriteter samt rädslan för att hamna i onåd hos myndighetsföreträdare.

Men kommer morgondagens pensionärer att ha samma respekt för samhällets representanters självpåtagna auktoritet?

3 Riksdagspolitikernas sätt att abdikera från sitt ansvar för medborgarna har förskjutit mycket av ansvaret på de kommunala politikerna, vars möjligheter att höja skatterna är begränsade trots det kommunala skatteutjämningssystemet. Kommunala politiker vilka är bakbundna av de olika partiernas centrala kanslier, vilka tvingar kommunpolitiker att gå i ledband från resp partikansli i Stockholm.