Partiet som försvann

För ca 25 år sedan bildades ett parti som kom att heta Sveriges Pensionärers Intresseparti, dagligdags kallat SPI. Partiet blev till som en reaktion till den trend som då fått fäste i det politiska tänkandet, nämligen att också politiker skulle släppa sina uppdrag vid 65 års ålder. Tanken var kanske berättigad på sina håll, men givet att den blev norm, blev också nästan en tredjedel av väljarna utan åldersmässig representation i riksdagen. Naturligtvis fick det här synsätten också inflytande över utvecklingen i kommuner och landsting.

Partiet SPI fick en hel del uppmärksamhet i mitten på 90-talet, och under ledning av den tidigare utrikeskorren Arne Thoren drog man många röster. Som bäst i valet 1998 kom man upp i nära 2% i riksdagsvalet, och man var starka i kommunerna framför allt i landets södra och västra delar.

På den tiden var man också väsentligt större, och arga konkurrenter om rösterna med SD. Arvet från den striden är också att SD konsekvent under senare års val har lusläst SPI-s program, och satsat på äldrefrågorna med för dem gott resultat.

För SPI har utvecklingen sedan millennieskiftet varit tydligt negativ. Den målgrupp man sett som sin har i val efter val sökt sin tillflykt till andra partier. Höstens  val var bara ett ytterligare steg på ett sluttande plan.

Samtidigt som äldrefrågorna tillmäts stor betydelse på olika sätt, väljer de som berörs bort det enda parti som på ett tydligt sett har dessa frågor i centrum. Årets val bekräftar den bilden. Visst kan man skylla på en medial värld som ensidigt gynnar de etablerade partierna.

När såg vi en TV-debatt där också de mindre partier som satsat på riksdagslistor fick plats? Är rädslan för förnyelse i de politiska systemen så stark, att man kastar rimliga demokratiska synsätt på soptippen till förmån för de redan kända partierna?

Att det finns ett utrymme för nya partier visar inte minst SD-s framgångar. Det visar också erfarenheterna från EU-valen. Men när det gäller de nationella valen då har SPI under åren vägrats det utrymme i media som är en förutsättning för framgång.

Nu väntar en tid av självrannsakan för det lilla partiet. Finns fortfarande kraft och vilja att fortsätta kampen för de äldres rätt att inte bli marginaliserade i samhället. Om det får framtiden utvisa.

2014.10.29

Jarl Strömbäck

 

 

Vårdag

Vårdag, de första blåsipporna för året är fotograferade. Svanarna sågs för första gången för sommaren igår, och den sista havsisen blåste bort i gårdagens friska sw-vind.

Men nu skiner solen som aldrig förr. Det blir en strålande dag efter en fin morgon med gubbgympa och bastuprat. Gårdagen var också en speciell dag på det sättet att listorna i valen till riks- kommuner och landsting då skulle vara klara.

För SPI-Välfärden gäller att vi är ett växande parti med högt självförtroende. På riksnivå växer nu partiet snabbt, nya avdelningar bildas på nya orter, främst i de södra delarna av landet än så länge. Vi i Örnsköldsvik kan glädja oss åt en 25%-ig ökning av antalet medlemmar det sista året. Vilket annat parti matchar det?

En ökning som tagits med ett tydligt medialt motstånd som uttryckt i både skrivandet och osynliggörandet. Men även på det området ryms anpasslingar till makten.

Listorna inför valet kommer att presenteras på SPI-Välfärdens hemsida, spi-valfarden.se/ornskoldsvik. Sidan är under utveckling i sin nya layout, och administreras delvis från Örnsköldsvik. Där kommer ni fortsättningsvis kunna ta del av utvecklingen för partiet. Med det ledarskap vi fick efter förra sommarens stämma, har utvecklingen varit odelat positiv.

Välkommen till valåret och en trevlig helg önskar jag läsarna.

2014.04.11

Jarl Strömbäck