Sveket mot de mest sårbara

De senaste dagarna har SVT i sina nyhetsprogem redovisat delar av den laglöshet som råder i den värld som styrs av förvaltare och gode män. En värld där hänsynslösa personer som utsetts till gode män och förvaltare plundrar sina offer på deras tillgångar. Det här är ingen ny företeelse, den har figurerat återkommande i de kretsar, där man har insyn i verksamheten. Det handlar heller inte om små belopp.Sammantaget handlar det sannolikt om 100-tals miljoner per år som personer vilka omyndigförklarats, satts under förvaltarskap eller tilldelats gode män, bestulits på utan att lagstiftningen ingriper.

I två rapporter 2006 resp. 2009 lyfte också riksrevisionen den här problematiken, men riksdagen och partierna har hittills valt att negligera problemet.

I vår lagstiftning och tillämpningen av denna, lägger vi också en värdering av det vi lagstiftar om. En rimligt stark lagstiftning bygger på juridiska kontrollmekanismer och att övergrepp beivras och drabbar de skyldiga. Ett samhälle som låter korruptiva beteenden växa, undergräver sin egen legitimitet.

Ur de synsätten skall också de övergrepp ses, som riksrevisionen kritiserade, och som nu verifieras i SVT-s redovisning. När människor som berövats sin egen handlingsfrihet, bedras och ruineras av de som skulle hjälpa och stödja, då handlar det om grov trolöshet mot huvudman, och borde bestraffas hårt.

Istället får vi som följt utvecklingen uppleva en politisk elit som inte vill ta i frågan trots påpekanden av också riksrevisionen. Vi ser politiska företrädare i form av överförmyndare, som försvarar beteendet trots vetskap om probelmet. Och vi ser en korruption vars omfattning är förskräckande.

Det finns exempel i andra länder på hur man på ett rättsäkert sätt löser problemet med de som i olika situationer behöver samhällets stöd. Sätt som garanterar rättsäkerheten och den juridiska kompetens som borde krävas av den, som skall ta ansvar för andra människors väl och ve.

Det svenska lekmannasystemet med gode män och förvaltare är inte rättsäkert och måste snarast få ett slut.

2016.04.26

Jarl

Makt i medial granskning

Den senaste tiden har media visat intresse för två fenomen, som undertecknad tidigare har redogjort för i bloggens form. Det handlar om de maktmissbruk, eller kanske man skulle händelser, som nu också radions redaktion för samhällsprogrammet Kaliber behandlar på ett mycket givande och bra sätt. Lyssna på programmen som nås via webben genom att googla på SR/Kaliber. När detta skrivs har två program sänts, och ett tredje sänds kommande söndag (16/3) kl.1200 i P1.

vägval

Den engelske författaren George Orwells romaner 1984 och Grisfarmen, har i någon mån sin moderna liknelse i en del av de fall som göms under sekretessens mantel av myndighetspersoner, vilka vant sig vid att behandla medborgare som undersåtar.

Det andra området som nu får alltmer av uppmärksamhet, är den rasande snabba utbyggnaden av vindkraften. En utbyggnad som är illa förankrad hos de som berörs mest, de närboende. Och en utbyggnad som sker helt på människans villkor, natur och djurliv är i sammanhanget av underordnad betydelse. Där har TV-programmen Mittnytt liksom riksnyheterna på ett förtjänstfullt sätt lyft anonymitetens täcke över en del av problematiken.

Än en gång är det den starkes rätt som gäller. Både i relationen till de som får sin livsmiljö förstörd, och det djurliv som kommer att drabbas. Att sedan mycket är legitimerat genom ett naturvårdsverk som gjort armkrok med exploatörerna, gör inte saken mer trovärdig. De ursprungliga naturfolkens respekt för sin omgivning, förefaller helt bortblåst av vår tids nya vandaler.

2014.03.14

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

Makten och bulvanerna 27

För ett och ett halvt år sedan, påbörjade undertecknad serien med ovanstående titel. Ingressen var som följer, och den är lika gångbar idag:

Makt korrumperar

Absolut makt korrumperar absolut

Någon som inte känner till begreppet? Myntat av Lord Acton, engelsk politiker och historiker för 150 år sedan, har begreppet giltighet även idag.

Den här bloggen och några ytterligare avsnitt kommer att ägnas åt makten och dess bulvaner. Makten, i det här sammanhanget den politiska makten, bulvanerna de med olika titlar, dess redskap och händer. I vårt land är vi lyckligt befriade från korruption? Vi är ett av de ”renaste” länderna i världen? Korruption kan emellertid också vara uttryck för maktmissbruk, för åsiktsförtryck och vänskapskorruption. Något som bl.a hela landets förre riksrevisor Inga-Britt Ahlenius vittnat om.

Igår, den 26.2 var samma företeelser föremål för Uppdrag Gransknings timslånga program i TV. Och när detta skrivs den 27.2, kommer delar av  riksdagens civil- och justitieutskott kl.1300 diskutera samma frågor med kritiker av systemet.

Det är hög tid att någonting börjar hända. I granskningar 2006 och 2009 har riksrevisionen hårt kritiserat den rättslöshet som ryms i det nuvarande systemet vad avser förvaltare och gode män. Samhällets svagaste medborgare, riskerar att plundras på olika sätt, och myndigheten som skall vara skyddet i det här avseendet gömmer sig bakom sekretessen. I UG-programmet kunde vi se hur ansvarig överförmyndare hela tiden hänvisade till sekretess för att slippa svara på frågor.

Är det här något som spelar roll? Utvecklingen visar att alltfler människor sätts under förvaltarskap eller tilldelas gode män. Det är ingen ödesbestämd utveckling, det finns en styrning i det avseendet från SKL och dess ansvarige person Eva von Scheele. Samme person som i UG-programmet så skickligt försökte dölja bockfoten genom att hänvisa till en gammal lagstiftning. Men samma lagstiftning tolkar hon i cirkulär och anvisningar till kommunernas ansvariga. På så sätt rattar hon och SKL den pågående utvecklingen.

Och i vissa kommuner, som den norr om skogen har man till ytterlighet avskaffat överförmyndarnämnden. Där är det nu en ensam politisk person som svarar för den politiska makten, och därmed bär ett ansvar som enligt undertecknad borde bäras av en kompetent och kritiskt tänkande nämnd?

För Er som inte såg programmet, gör det via SvtPlay.

2014.02.27

Jarl Strömbäck

 

Makten och bulvanerna 26

Det är dags att publicera de sista avsnitten i den långa, granskande serien avsedd att sprida kunskap på områden som är centrala för tryggheten och rättsäkerheten för oss alla. Alla kan vi bli i den situationen, i egen mening beroende, eller via anhörigrollen tvingas göra egna erfarenheter på området. Låt livets höst bli lika vacker som höstens färger.

Maktmissbruket ibland samhällets företrädare tilltar men ingen orkar protestera!!

Varför är förtroendet för offentliganställda och politiker så låg?

Sammanfattat beror nog det på att offentliganställda och politiker systematiskt verkar se till samhällets behov av skydd först, framför den enskildes rätt.

När samhällets företrädare därför kommer i konflikt med vanligt folks uppfattning om rätt eller fel så rubbas medborgarnas uppfattning om innehållet i det uppdrag offentligtanställda egentligen har.

Uppfattningen att politiker först ser till sitt eget och samhällets bästa före omsorgen om de gamlas situation har numera fått stor spridning.

Vad göra när samhällets företrädare med gemensam kraft missbrukar sin makt?

Talesättet att spotta på stenen räcker tyvärr inte då det visat sig att samhällets myndighetsföreträdare har visat upp en viss förmåga att tillsammans och på ett sällsynt raffinerat sätt kunna sätta rättssystemet ur spel då man samfällt missbrukar sin makt gentemot de sjuka, gamla och värnlösa.

Det behövs därför mycket engagerade anhöriga vilka ständigt och med oförtruten kraft fortsätter att protestera då maktmissbruket ibland myndighetsutövarna flyter upp till ytan.

Detta är dock mycket tidsödande och tar musten ur också de allra mest hängivna försvararna av den enskildes rätt i sitt umgänge med olika myndighetsutövare.

Därför är det synnerligen viktigt att lagstiftarna blir uppmärksammade på detta oskick med förvaltarskapsärenden så att en snar ändring kommer till stånd.

Timbros bidrag till att åstadkomma denna förändring är därför mycket välkommet.

Vad göra åt faktum att styrkeförhållandet mellan individ och samhälle är helt oproportionerligt i samhällets favör?

Vi har på eget sätt redovisat våra förslag längre fram i detta dokument. Dock behöver det påpekas att all lagstiftning alltid bör bygga på rimliga proportionaliteter mellan samhället och den enskilde.

Något som idag tyvärr inte är fallet.

Vad driver offentligt anställda att vilja sätta sig på gamla och sjuka?

Här finns det sannolikt en rad olika förklaringar. Men precis som Lisa Magnusson i sin rapport för Timbros räkning inleder med att säga i sin rapport så korrumperar makt.

Det går heller inte helt att befria sig från misstanken att offentliganställda ibland sig själva har utvecklat en något skev syn på de medborgare (läs främst de gamla) vilka de har blivit satta att tjäna.

Någonstans lyser det igenom att många myndighetsutövare verkar se på medborgarna som sina undersåtar vilka de tvångsmässigt ser som sin uppgift att tillrättavisa, uppfostra och frånta sina medborgerliga rättigheter.

Något som Mariana Norberg bistert fått erfara den hårda vägen.

Det går inte heller helt att befria sig ifrån tanken att det, ibland en del av de offentliganställda, har utvecklats en syn på sin egen roll som präglas av en viss revanschism som många gånger tar sig helt bisarra uttryck.

Maktmissbruket har i Marianas fall gått till sådana överdrifter att många människor häpnar när de får reda på hur hon har behandlats.

Detta är ett samhällsproblem under snabb uppsegling.

Varför gör inte politikerna något åt de offentliganställdas systematiska maktmissbruk?

Det finns ett kollegialt beroende mellan politiker och myndighetsföreträdare, något som olika opinionsbildare i många artiklar har belyst på ett utmärkt sätt.

Politiker ser sin roll som huvudman för olika delar av myndighets Sverige som ett sätt att visa sin egen maktställning dem emellan.

Beklämmande om någon frågar mig, men tyvärr visar detta förhållande upp sina konsekvenser alltför ofta för att det skall gå att helt ignorera.

Det är ju t.ex. de kommunala tjänstemännen vid överförmyndarverksamheten i Sundsvalls Kommun vilka i realiteten fattar besluten i förvaltarskapsärenden men rent formellt så är det politikerna i ÖFN vilka fattar besluten.

Politikerna litar helt enkelt blint på att tjänstemännen inom överförmyndarverksamheten kan sin sak och att de inte har någon dold agenda och de blir därför, som ansvariga politiker, ”nyttiga idioter”.

Men vem ibland dessa fritidspolitiker vill egentligen framstå som okunnig och inkompetent för att därmed löpa risk att schavottera offentligt om tjänstemännen, som i fallet med Mariana Norberg, byggde sin ansökan om förvaltarskap på helt rättsvidriga grunder?

Det uppstår därför ett osynligt beroendeförhållande mellan tjänstemän och politiker. Något som i Sundsvalls Kommun fått helt absurda konsekvenser.

Överförmyndarverksamhetens chefstjänsteman, Ewa Öhrn, kunde inte acceptera att Hovrätten gav Tingsrättens båda tidigare beslut bakläxa och hon gav därför uttryck för sitt personliga missnöje med Hovrättens dom (se Aftonbladets artikel).

För även om denna typ av uttalande från en chefstjänsteman, med myndighetsutövning som sin yrkesroll, har rätt att tycka om ett domstolsutslag så sätter hennes uttalande fingret på den maktfullkomlighet många av myndighetsutövande tjänstemän känner.

Ewa Öhrns uttalande kunde ha stannat vid den intervju hon gav då Aftonbladet 2012 02 09 frågade henne om hon var nöjd med sitt och ÖFN:s agerande i fallet med Mariana Norberg.

Men tyvärr så har hon tillsammans med ÖFN:s ordf Bertil Swenson gått vidare och fortsätter att bedriva häxjakt på andra gamla vilka man med tvångsmedel och på bristfälliga underlag vill få satta under förvaltare.

Fallet med Martin Granlund visar på den fullständiga avsaknad av respekt för de tidigare tillkortakommanden man från ÖFN i Sundsvall visar.

Likaså har hon och ÖFN:s ordf i diarieförda skrivelser gått till officiell attack mot kommunstyrelsens fd ordf Magnus Sjödin för att han personligen lyssnade på en av de anhöriga och tog till sig av den massiva kritik som förekom i media i samband med att fallet med Mariana Norberg.

Den tidigare kommunstyrelseordföranden tyckte att Mariana Norbergs fall, i och med den friande domen i Hovrätten, gav skäl till eftertanke vems ärende ÖFN skall värna.

Det som för allmänheten och denne lokale kommunpolitiker är självklart, d.v.s. att ÖFN:s ledamöter skall vara allmänhetens förlängda arm gentemot samhället, tycks inte vara den självklara uppfattningen inom Sundsvalls Kommun.

Vi har nog inte sett att sista ordet har sagts i fallet med Mariana Norberg då hennes son Jan Norberg nu ställt ett antal frågor till ÖFN i Sundsvalls Kommun samt hos åklagaren begärt att denne inleder en förundersökning mot den av ÖFN utsedde förvaltaren i Mariana Norbergs fall.

Den åklagarledda förundersökningen har nu påbörjats.

Makten och bulvanerna 21.

Dags för ännu ett avsnitt i serien om hur några av vårt samhälles allra mest utsatta hanteras. Det kom en kommentar ett tidigare inlägg, om varför inte namn på författarna till skriften finns angiven. Svaret är att sakfrågan är viktig, och erfarenheten visar att de är viktigt i det sammanhanget att undvika personangrepp. Givetvis har författarna godkänt publiceringen på bloggen. Skriften finns idag på de bord där ny lagstiftning på området skall beredas. De som eventuellt är intresserade av kontakt med upphovspersonerna, kan ge mig namn och e-mailadress, så skall jag förmedla kontakten.

2013.10.16

Jarl Strömbäck

Känslan av vanmakt ibland de gamla och deras anhöriga når nya höjder!!

I vilkens intresse ligger det att skydda de gamlas rättigheter?

Ja, förutom de gamlas eget intresse så är det nog främst allmänhetens tilltro till samhället självt som har det största intresset av att skydda sina egna och de gamlas intressen.

Man kan se detta som en ”hygienfaktor” för att vanmaktskänslan hos allmänheten inte skall slå över i en känsla att som gammal bli fullständigt alienerad.

Samhällsdebatten idag präglas allt som oftast av olika särintressen vars mål det är att se om sitt eget intresse. Frågan är väl om att bli gammal kan betraktas som ett typiskt särintresse.

Gamla blir vi ju alla en dag!!

Kan man aktivt driva rättighetsfrågor för alla möjliga utsatta grupper så bör man utan tvekan kunna kräva att gamla och deras anhöriga på ett likartat sätt driver sina rättighetsfrågor, d.v.s. på ett väsentligt mer tydligt och uppfordrande sätt.

Tilltron till lagstiftningen och tilltron till de rättsvårdande myndigheterna samt tingsrätten som lokal institution behöver stärkas på ett generellt plan.

Ett ökat fokus på äldrefrågor blir därför ett sätt för politiker, både på lokalplanet och på riksplanet, att värva viktiga röster ur ett stort väljarkollektiv (1,6 miljoner pensionärer).

Det ligger kort sagt i allas intresse att skydda våra gamla föräldrar på samma sätt som vi själva vill bli omhändertagna den dag vi vaknar upp och har trätt in i tillvaron som pensionärer.

Eller vill vi sluta våra dagar som Alice Babs vilken är det senaste exemplet i oändlig rad av rättsövergrepp på gamla vilka av olika orsaker inte kan värja sig när olika parter samlar sig och med samhällets hjälp och med tvångsmetoder kränker de gamla och värnlösa?

http://al-lodenius.com/2013/04/20/att-begrava-en-levande-sangerska/

Har lagstiftarna verkligen förstått konsekvenserna av dagens tillämpade rättspraxis för Föräldrabalken?

När man 1989 avvecklade själva begreppet om att omyndigförklara någon så får man på goda grunder anta att det bl.a. var de gamla man ville hjälpa.

Nu när ett antal år har gått så kan vi alla konstatera att denna ändring snarare har undergrävt de gamlas ställning, istället för tvärtom.

Föräldrabalken har i sin reviderade utformning givit ÖFN och tingsrätterna möjlighet att exekvera beslut om förvaltarskap som står i direkt strid med lagstiftarens intentioner, åtminstone om man läser förarbetena till den ändring av Föräldrabalken som skedde.

Frågan är väl om den lagstiftande församlingen verkligen på allvar har förstått hur SKL, kommunernas socialtjänster, hemtjänsten, ÖFN med dess tjänstemän samt tingsrätterna i all tysthet har utvecklat en helt ny praxis som aldrig varit lagstiftarens avsikt?

Det är nu man återigen tvingas ställa sig frågan om vi som medborgare tyst skall fortsätta se på när de gamlas medborgerliga rättigheter med samhälleliga tvångsmedel kränks på det allvarliga sättet som skedde i Mariana Norbergs fall?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14342327.ab

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.3868039-hemtjansten-vill-omyndigforklara-henne-som-skydd-mot-sin-ende-son

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.3880461--jag-behover-ingen-forvaltare-

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.3903247-tingsratten-mariana-behover-en-forvaltare

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.4280950-han-far-ta-hand-om-sin-mamma-igen

Vi behöver uppmärksamma ansvariga statsråd, d.v.s. idag främst barn och äldreomsorgsminister Maria Larsson, på vad hon avser att göra för att stänga samhällets möjlighet att fortsätta kränka de äldres rättigheter.

11 Vi måste, då vi gör en ordentlig översyn av dagens lagstiftning, se till att ordentligt utreda den praxis som har etablerats av samhällets olika institutioner då de i samverkan dagligen gör våld på den lagstiftning som, i alla fall till vissa delar, är avsedd att ge huvudmannen ett ordentligt rättsskydd i ställföreträdarskapsfrågor.

 

Makten och bulvanerna 20

Höstdag, en vacker sådan denna lördag. Den gångna veckan har inneburit 2 dagar med konfererande med SPF ledning i vårt land. Det finns många fora att föra frågan om framtiden för ung som gammal. Det är dags för ännu ett avsnitt i serien om vem som styr och i vems intresse.

2013.10.12

Jarl Strömbäck

Håller rättspraxis på att spåra ur för tillämpningen av Föräldrabalken mot de gamla?

Den frågan är inte alldeles enkel att besvara då skillnaderna m a p tillämpningen runt om i landet förefaller vara mycket stora.

Någon samlad statistik finns inte tillgänglig. Något som också Riksrevisionen påpekat i sina tidigare rapporter 2006 och 2009.

Lars Höglund och Lisa Magnuson har gjort vissa punktvisa kontroller och kommit fram till att läget kanske inte är så illa som man kan befara.

Läget är tyvärr ännu värre!!

Det mycket enkla förhållandet att det finns lokala och regionala skillnader i tillämpningen av den befintliga lagstiftningen gör ju att det är synnerligen viktigt att bo på rätt ställe i Sverige.

Rättsosäkerheten är därmed ett jätteproblem och medför att den gamle och dennes anhöriga på allvar måste överväga flytt till annan kommun för att slippa riskera den behandling som t.ex. Mariana Norberg utsattes för.

Så svaret på den fråga som ställs i rubriken måste nog inledningsvis sägas bli att Föräldrabalken tyvärr missbrukas i en ganska omfattande utsträckning för att sätta svaga, sjuka och gamla under förvaltarskap med tvångsmedel.

9 SKL:s betydelse för att frågan öht behöver väckas är givetvis mycket stor men även tingsrätternas alldeles för slentrianmässiga hantering då kommunernas ÖFN skickar in sina olika ärenden till TR för avgörande har fått praxisbildningen att hamna rejält i diket. Domstolsverket interna kontroll över TR behöver på allvar skärpas så att TR gör erforderlig laglighetsprövning i samtliga fall på det sätt som man kan förvänta sig. Där underlagen från ÖFN innehåller minsta tecken på tveksamheter så skall ärendet avslås eller återförvisas till ÖFN.

Hur återställer vi rättsäkerheten för de gamla i behov av stöd?

Det är 10.000 kronorsfrågan som idag förmodligen ingen kan svara på. Den mest naturliga vägen vore väl om lagstiftningen ändrades så att man från myndighetsutövares håll, via självpåtaget tolkningsföreträde, inte ges möjligheten att missbruka lagstiftningen på det sätt som frekvent förekommer idag. Mer om detta längre ned i texten.

Vad gör vi åt den enorma regionala skillnaden i samhällets tillämpning av Föräldrabalken?

Om man med ”vi” också inkluderar våra riksdagsledamöter så finner man att det över åren har motionerats en hel del i frågor som berör Gode Män och Förvaltare.

Söker man på Riksdagens egen hemsida och anger gode män och förvaltare som sökbegrepp så visar det sig att man får 5413 träffar.

Detta måste, även om man torde kunna rensa bort en del träffar, innebära att det på olika händer gjorts åtskilliga försök att åtgärda skevheter inom detta område.

Men har det egentligen hänt så mycket i praktiken?

Om man betänker att det sedan 1995 gått snart 20 år, då det senast gjordes en viss översyn av lagstiftningen på detta område, så har inte mycket hänt.

När man läser alla motioner som olika riksdagsmän satt sitt namn under och alla de debatter i Riksdagen som förekommit så slås man ändå av hur lite som egentligen har hänt sedan 1995.

Under denna period har dock antalet ärenden inom detta område ökat stadigt och har nu vuxit till ett problem som vi inte längre kan blunda för.

Ett ärende i t.ex. Sundsvall måste hanteras med exakt samma krav på rättsäkerhet som ett motsvarande ärende i t.ex. Kalmar.

 

10 Tillämpningen av t.ex. förvaltarskapsärenden får inte vara avhängig var någonstans man råkar bo i detta land. Därför måste Riksrevisionen ges i uppdrag att en gång för alla på evidensbaserad grund sammanställa den exakta omfattningen för hur olika kommunala överförmyndarverksamheter och olika rättsvårdande instanser typ Tingsrätterna hanterar detta område. Därefter kan särskilda granskningar av de TR som avviker mest genomföras så att alla tveksamma och felaktigt handlagda ärende blir föremål för omprövning. Inte minst fallet med Martin Granlund sätter ju fingret på detta.

http://st.nu/medelpad/ange/1.5498745-martin-bestals-pa-15-ars-sjalvstandighet

Makten och bulvanerna 19.

Makten och bulvanerna 19.

Bruk eller missbruk, så kunde också dagens avsnitt ur skriften som här ges offentlighet rubriceras. Att utvecklingen i hög grad centralstyrs från SKL, kan ifrågasättas.

2013.10.08

Jarl Strömbäck

Överförmyndarverksamheten, ett skydd eller ett hot för de gamla?

Överförmyndarverksamheten i Sverige har som sin huvudsakliga uppgift att försöka tillämpa Föräldrabalkens lagstiftning då de utövar sin myndighet.

Lagstiftningens intentioner är det huvudsakligen inget problem med även om den i vissa stycken är av gammalt datum.

Det är när överförmyndarförvaltningarnas tjänstemän själva inte förstår att tolka lagstiftningen på det sätt som avsetts som rättssäkerheten, för bl.a. de gamla, plötsligt befinner sig på ett sluttande plan.

När väl den politiskt tillsatta överförmyndarnämnden (i de kommuner där denna nämnd faktiskt finns och inte enbart består av en enda person) fattar de formella besluten på underlag som beretts av tjänstemännen så har lagstiftaren förutsatt att ÖFN:s ledamöter själva är så kompetenta och pålästa i varje enskilt ärende att rättssäkerheten blir fullt ut tillgodosedd.

Innan ett förvaltarskapsärende, genom ÖFN:s beslut, därefter skickas till tingsrätten som en ansökan om förvaltarskap så skall alla inblandade ha förstått konsekvenserna av sitt beslut. Även den det berör och/eller dennes närstående.

Då ÖFN ytterst sällan upplever att ett förvaltarskapsärende på allvar blir ifrågasatt så har det utvecklats en praxis för hur ÖFN och överförmyndarförvaltningens tjänstemän skall tolka lagstiftningen.

Vid minsta tvekan och för att ”ha ryggen fri” så begagnar sig tjänstemännen vid ÖFN:s förvaltningar av möjligheten att konsultera Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

SKL är dessutom den organisation som arrangerar kurser och utbildningar för tjänstemän inom överförmyndarverksamhetens olika förvaltningsdelar. SKL:s ansvarige jurist Eva von Schéele bär därför ett mycket tungt ansvar för hur Sveriges alla överförmyndarförvaltningar tillämpar sin syn och sina tolkningar av styrande lagstiftning.

Det finns egentligen bara ett problem med detta förhållande. SKL har ingen jurisdiktion för detta område, d.v.s. de behöver inte ikläda sig något som helst ansvar för sin rådgivningsverksamhet.

Överförmyndarpersonal hade lika gärna kunnat stanna någon flanör på stadens gator och snabbt frågat om råd då det är tjänstemännen själva vilka alltid undantagslöst är personligt ansvariga för att laglighetspröva och tolka lagstiftningen i varje enskilt fall.

Något som Mariana Norberg verkligen på nära håll och för personlig del fått se konsekvenserna av.

7 SKL:s roll i den kommunala hanteringen av överförmyndarverksamheter måste stoppas för att garantera rättssäkerheten och återge ÖFN runtom i landets alla kommuner det egna ansvar som man i många fall i praktiken skjutit över på SKL att bli talesman för.

8 Återinför det personliga ämbetsmanna ansvaret som Palmeregeringen tog bort i mitten av 70-talet.

 

Makten och bulvanerna 12.

 

Början på den gångna veckan tillbringades i vår huvudstad. Där möttes 100-talet delegater för den riksomfattande organisationen. Där fanns dess ledning och förbundsstyrelse, liksom distriktsordföranden från de olika länen.

Vi konstaterade att vi med råge har fler medlemmar än samtliga politiska partier tillsammans. Och vi talade om samhällsutveckling och det kommande valet.

Så mycket borde ändras, om vi på allvar menar med att hela Sverige skall leva? Om vi menar att alla människor har lika värde, att diskriminering på grund av ålder eller annan grund inte skall accepteras? Att vi skall ha en skola och vård på lika förutsättningar?

Under mötet når mig ett budskap via länken

http://al-lodenius.com/2013/04/20/att-begrava-en-levande-sangerska/

Läs den och kommentarsfältet, begrunda och ta till Er, är det en spegling av ett samhälle vi vill ha? Var finns skyddet för den som är utsatt?

När lagstiftningen om förmyndarskapen instiftades, lades den under föräldrabalken, det var logiskt, det skulle ju handla om barn som behövde skydd i något, oftast tidigt skede i livet.

Nu handlar det i allt högre grad om att ta kontrollen över äldre personer deras rätt och deras tillgångar. Den utvecklingen har fått svidande kritik av riksrevisionen i två rapporter 2006 och 2009, de går att finna och läsa på nätet.

Inte heller hovsångerskan, lärkan i den svenskaste av sommarhagar har skyddats. Nu har hon tystats och isolerats. Det är en lång resa från Swing it magistern. Var finns humaniteten i det handlandet?

2013.04.27

Jarl Strömbäck

Bokslut 2012

Nyår präglas ju av olika typer av tillbakablickar, så varför inte göra en sådan i bloggen också. Här kommer alltså några reflektioner över det gångna året ur ett politiskt perspektiv.

Olika former av handlande får konsekvenser av olika slag, Inget konstigt i det egentligen. Går man in i verksamheter för vilka man saknar kompetens och erfarenhet, då ger man sig ut på djupt vatten utan att kunna simma, bildlikt talat. När kommunledningen i kommunen norr om skogen, för ca 10 år sedan påbörjade en resa bort från de lagstadgade verksamheternas invanda trygghet, till spekulation i affärsverksamhet man inte hade kompetens för, då bäddade man för den utveckling som blivit ett avskräckande exempel på galen kommunalpolitik i hela landet.

Skeendena har under året behandlats i bloggserien med titeln Vanstyrets politik. Långt mycket mer finns naturligtvis att skriva i så stora processer, men som en allmän beskrivning gäller den gott. Kostnaden för den spekulationen kan i dagsläget summeras som ca 2000 miljoner kronor, av vilka nu 1000 miljoner under året har tillförts energibolaget för att undvika konkurs.

Ett annat skeende som pågår, men då i det tysta är den utveckling där alltfler människor, inte minst äldre, fråntas sina medborgerliga rättigheter till egendom, rätt och/eller person på ett sätt som inte borde höra hemma i ett demokratiskt samhälle. Den verksamheten ökar kraftigt i landet, och nästan dubbelt så snabbt i kommunen norr om skogen, som vad avser rikssnittet. Med hjälp av sekretess i olika avseenden, har den utvecklingen tillåtits fortgå och växa. För den som önskar insyn kommer i allmänhet svaret att vi diskuterar inte enskilda fall. Dörren till demokratisk öppenhet på området är stängd. Sekretessen blir långt mer ett skydd från insyn för myndigheten, än ett skydd för individen. Bloggserien med titeln Makten och bulvanerna har syftat till att åskådliggöra de skeendena, och bevakningen kommer att fortsätta.

Landstinget i länet vid höga kusten fick i valet 2010 för första gången på årtionden en borgerlig ledning. Många var vi säkert som såg fram emot en nystart med nya synsätt och mindre av återkommande kriser. Dessvärre ser det efter 2 år nu ut som att allt upprepar sig. En krisande ekonomi, revisorskritik för mörkande av Lex-Maria anmälningar. En kollektivtrafik som inte fungerar och brister i patientsäkerhet är några exempel på saker som borde blivit bättre. De frågorna har under året avhandlats i bloggserien med titeln Landsting i gungning. Också här kommer bevakningen att fortsätta.

Det opportunistiska och dåliga ledarskapet ställer sig gärna främst i ledet när det gäller beslut som kan beskrivas i rosenrött skimmer, men gömmer sig bakom andra när det rosenröda visar sig vara ett nattsvart mörker.

 För närvarande har undertecknad 2 kommunala ärenden för prövning i förvaltningsrätten respektive kammarrätten,  jag vill inte trötta läsarna mer nu. Däremot önskar jag Er mina läsare, alla medborgare i länet, i landet och den stora vida världen ett Gott Nytt År 2013.

2012.12.30

Jarl Strömbäck