Trolöshet - oberoende granskning 5.

I de föregående avsnitten under ovanstående rubrik, har läsarna fått ta del av verkligheten sådan den uppfattas av en i processen verksam person, en person vars identitet jag känner. Läsarna har också i första avsnittet, den motion i ärendet med samma namn undertecknad skrev.

Att kommunstyrelsens ordförande, kanske tagen av överraskning över motionen, lovade en oberoende granskning uppfattades säkert av många som hederligt och positivt. Den granskningen har nu kommit, ca 15 månader senare och efter att kommunmedborgarna under hösten gett Övik Energi kapitaltillskott om drygt 1.1 miljarder kronor för att rädda bolaget från konkurs.

Har det då blivit en oberoende granskning? För de läsare som vill ta del av rapporten går det bra att få den av mig, kontakta mig på jarl.st@telia.com med begäran om granskningsrapporten, så skickar jag den.

För att en rapport av det här slaget skall kunna tas seriöst, måste först och främst jävs-förhållandet vara klart. Är utredaren på något sätt i beroendeställning till de som skall granskas, råder jäv. Slå gärna om detta på wikipedia.

En annan aspekt, väl så viktig är de direktiv som styr ett uppdrag. Man kan tycka att motionens text och att-satser borde styra direktiven. Här har man medvetet valt bort varje form av granskning av det affärsmässiga i hanteringen, man granskar bara den formella gången. Med det menas att om bara olika besluts tagits i olika församlingar, är allt korrekt oavsett vilka följderna blivit. Det synsättet har kostat kommunmedborgarna minst 1 100 miljoner kronor, men det behöver inte granskas?

Kommande måndag, den 25.3 skall rapporten delges fullmäktige för kännedom. Den är alltså ingen beslutspunkt, den anses inte behöva godkännas av kommunfullmäktige. Så smiter man ut bakvägen i en obekväm fråga när maktens arrogans får tala.

Naturligtvis tar jag gärna emot läsarnas kommentarer, antingen direkt eller via bloggen. När det gäller signaturen Whistleblower, så är det en för mig känd identitet.

Ha en trevlig helg, dra nytta av den fina vårvintern. För egen del väntar skidspår med Isa 4 år och Tova 8 år. Det är fin avkoppling mellan varven.

2013.03.22

Jarl Strömbäck/SPI

Vanstyrets politk 9.

Den här bloggen skall berätta den lilla sagan om modern och den vanartiga dottern. För så berättas den i kommunen norr om skogen och i dess lokaltidning.

I den, lokaltidningen alltså kunde man den 6 oktober nådens år 2012 läsa en artikel, av vilken framgick att den vanartiga dottern i den kommunala familjen, dess energibolag måste få mera pengar för att man var så skuldsatt.

Man hade tydligen spenderat massor av pengar på helt tokiga saker, hur tokiga som helst egentligen. Då klagade den vanartiges moder, ja urmoder kanske man skulle säga eftersom det var allmänt känt att hon var den som bestämde.

Hon lät i bladet skriva att ”jag brukar tänka på kommunkoncernen som en familj, där dottern har hamnat i en tuff situation. Hon har fått svårt att klara av sina lån, av olika anledningar. Då hjälper naturligtvis modern till, stöttar sin dotter med lånet och räntorna.”

 Så ömsint och omtänksamt sagt. Hon, urmodern beklagar sig vidare över att hon upplever svårigheter att pedagogiskt förklara det som nu sker. Tänk att de drygt 50 000 medlemmarna i den kommunala familj kommunen kan liknas vid har så svårt för att förstå pedagogiken. Hon har ju undervisat barn, vuxna borde väl inte vara svårare att pedagogisera? Och trots allt hade hon ju genom sin generösa attityd blivit hedrad med ledarskapet i familjeråden vid alla val sedan mer än 15 år.

Men nu handlade det om de problem som den vanartiga dottern, energibolaget ställt till med. Visserligen var det hon, urmodern som med hela handen ställt krav på att dottern skulle göra just det som nu vållat problemen. Men för den skull kan man ju inte lasta henne urmodern för att dottern gör just det som hon blir ålagd att göra, eller kan man det?

Så genom att skuldbelägga de anställda hos dottern, istället för sig själv, bekräftar hon den tes som i sensmoralens form kan sammanfattas med ”oförmågan, eller oviljan att se sin egen roll i dramat. Så mycket bekvämare då att flytta fokus på andra när välgång vänds till motgång.”

Och möjligheten ges att själv ikläda sig rollen som den räddande ängeln. Den ängel som med sin hjälpande hand generöst skyler över sina egna tillkortakommanden. Det sker så elegant, den vanartige dotterns skulder fördelas generöst och obekymrat ut över kommunens alla övriga medborgare.

·       725 miljoner i direkt kapitaltillskott

·       300 miljoner beviljade i våras

·       220 miljoner genom överföring av Domsjö Vatten till Miljö o Vatten (Miva)

Snipp, snapp, snorum, hej kackalorum och så var sagan slut.

2012.10.07

Jarl Strömbäck

 

Vanstyrets politik 6.

Midsommartid, det blommar så fint och luktar så gott när jag tidig morgon går min vanliga promenad. Vid båthamnen stör jag några kanadagäss med sina årsungar, gässlingar heter det väl.

Midsommarblomstring

Igår (18.6) var det dags för det som normalt är vårens sista fullmäktigesammanträde i staden norr om skogen. Det skulle tas en budget, men det var något i handlingarna som fattades. Nämligen det kanske viktigaste av allt, den ekonomiska situationen.

Innan jag alls går in på den, vill jag gärna delge läsarna en bild som bitit sig fast i mitt minne. Det var hösten 1944, Hitler var med några av sina generaler på väg till Berlin med det militära tåget från varglyan, den kommandocentral man hade haft i Ostpreussen sedan anfallet på Sovjet 1941.

Kanadagäss med ungar

De allierade hade gått iland i Frankrike i juni 1944, Tyskland hade förlorat de stora slaget vid Kursk mot ryssarna under sommaren, och ryssarna ryckte fram. Vägarna var fulla av flyende och rädda tyskar, och sårade soldater.

Då beordrar Hitler sina medpassagerare att dra för alla gardiner i tåget. Han ville inte se verkligheten, han säger enligt uppgift; ”Det tyska folket har svikit mig”.

Sensmoralen i det är oförmågan, eller oviljan att se sin egen roll i dramat. Att lasta över ansvaret på andra när välgång vänds till motgång.

Samma mekanismer vibrerade i luften under fullmäktigemötet i kommunen norr om skogen igår. Försöken att förtränga den dystra ekonomiska situation kommunen befinner sig i fortsatte, men dimmorna skingrades åtminstone delvis genom insatser från andra med insikt.

Nu har vi att se fram emot en påbyggnad av skuldbördan med i storleken 2000 miljoner, en enorm massa pengar som slösats bort i spekulationsekonomin de senaste 7-8 åren.

I hur hög grad kan en politisk person vara oberörbar? Den frågan är i högsta grad tillämplig på situationen i kommunen norr om skogen.  Hur långt kan ett politiskt parti få misslyckas, innan mekanismer mot miss-managment träder in? Svaret är dessvärre, nyval i kommuner hör inte till dagordningen.

Så medborgare, var god och svälj.

I midsommartid, några bilder från morgonens promenad lägger jag in innan det blir dags att koka havregrynsgröten.

19.06.2012

Jarl Strömbäck

Gruppledare SPI

Vanstyrets politik 4.

I föregående avsnitt under den här rubriken använde jag dansen som bild för utvecklingen. Det är nu dags att med grova penseldrag ta sig an de riktigt stora elefanternas dans runt guldkalven, det politiska lättsinnet representerat av kommunens kassa och kreditvärdighet.

Vi börjar med det nya SEKAB, men först något om det gamla. Jag väljer för enkelhetens skull här att enbart fokusera på kommunen norr om skogen när det gäller ägandet, väl medveten om att ägandet delades med också andra intressenter.

SEKAB var när det övertogs av kommunen via energibolaget ett väl trimmat och lönsamt företag. Vinsten låg på stadiga 50 miljoner per år, det var ett välskött företag, men det skulle snart bli ändring på det. In på arenan klev förföraren, låt oss kalla honom Etanol-Jesus. Under hans ledning skulle företagets lönsamhet totalt raderas ut, det skulle förvandlas till en enorm förlustkälla, omskrivet i riksmedia som landets troligen största politiska haveri när det gäller kommunal inblandning i näringslivet.

Ethanol-Jesus är den borne predikanten. Han bar på två agendor, dels den offentliga, dels den personliga. Den offentliga handlade om devisen ”bortom oljan”. Där predikade han etanolens välsignelse. Den skulle framställas ur skogsråvaran i norr. Stora fabriker skulle byggas här, och vår landsända på sikt bli ett Klondyke. Etanolens välsignade rikedomar skulle översvämma de norrländska kommunerna.

Den mer personliga agendan hade ett annat fokus. Där handlade det om att via ”landgrabbing”, mer eller mindre olagligt övertagande av stora markområden i Afrika, bygga upp enorma odlingar av sockerrör, för att den vägen ge råvara till etanolen. Och produktionen skulle ske i andra länder, Polen och Ungern initialt.

Samtidigt som den första agendan basunerades ut av etanol-Jesus och hans underhuggare till godtrogna kommunpolitiker i de norrländska kommunerna, planerade och genomförde han upprättandet och kapitaliseringen av bolag i olika afrikanska länder med pengar kommunmedborgarna trodde skulle gå till verksamhet därhemma.

 Hur många i de berörda bolagens styrelser som var informerade om dubbelspelet lär vi  aldrig få veta. Vad vi däremot vet är att det inte stannade med de afrikanska bolagen, Etanol-Jesus och hans vänner hann också med att etablera sig i Ungern och Polen med stora ekonomiska konsekvenser för kommunen norr om skogen.

Under resans gång framställdes via de kommunala bolag som officiellt var ägare till SEKAB återkommande krav på nytt kapital. Tillsammans har kommunen enligt den 2009, utgivna officiella skriften drygt 600 miljoner i lån och förbindelser till SEKAB.  Den afrikanska delen i Tanzania, Mozambiqe och Togo hann kosta 200 miljoner, innan kommunen norr om skogen kastade in handuken.  Etanol-jesus fick köpa den verksamheten för 400 kronor. Hur mycket av de 200 miljonerna som ingick i det köpet torde vara försett med högsta sekretess.

 Av satsningen på norrländska fabriker blev intet. Däremot kom man igång ordentligt i Polen och Ungern, satsningarna där har dragit mer än 300 miljoner, utan någon som helst avkastning.

Det nya SEKAB blev för kommunen norr om skogen ett totalt misslyckande. Dess skulder skulle bli en bärande del i det kapitaltillskott om ca 1000 miljoner som kommunen nu måste upp med för att rädda berörda kommunala bolag. Och kommunledningen har tvingats kapitulera när det gäller boskillnaden mellan den skattefinansierade kommunen, och de av aktiebolags lagstiftningen styrda bolagen. Någon utdelning från de kommunala bolagen de kommande åren är inte att räkna med, trots de enorma investeringarna.

Genom internbanken har alla lån, alla skulder placerats i kommunens knä. Där kommer de under många år framöver att stjäla resurser från omsorg, skola och andra kärnverksamheter.

Dansen om guldkalven, den kommunala kassan slutar inte där, mer skulle visa sig komma.

2012.06.11

Jarl S

Riskfritt

Det krävs mod, kunskap och övertygelse för att vända sig mot en handlingslinje som flertalet stödjer. Det är desto lättare att gå ut med kritik när facit redan föreligger. Sällan manifesteras det tydligare än i de inlägg SVT-Mittnytt  hade om Övik energi den snart gångna veckan (21-2012).

Medan rikstäckande media som Veckans Affärer, Affärsvärlden, Sv. Dagbladet, tidskriften Fokus, SVT riksnyheter för att nämna några under åren uppmärksammat Öviks förunderliga affärer, har undersökande reportage från den lokale bevakaren Mittnytt varit marginella.

När så facit kommer, energibolaget förvandlats från en kassako, till en enorm skuldkälla med behov av 900 miljoner för att inte gå i konkurs, då vaknar Mittnytt till liv. Men istället för en djupgående analys av orsakssamband, blir det ett ytligt reportage, med stänk av likgiltighet.

Ingen fördjupning i SEKAB-affären, ingen fördjupning i kommunens månghundramiljons rullning till Domsjö fabriker, och ingen fördjupning i varför man byggde ett kraftigt överdimensionerat kraftvärmeverk, när man kunde kommit undan med en ¼-del av kostnaden om man bara byggt för fjärrvärmens behov.

Och som bollplank i det politiska systemet väljer Mittnytt i reportaget ett par politiska personer, vilka företräder partier vilka var delar av det etablissemang som gick in i de affärer som nu resulterat i den ekonomiska baksmällan.

Nu är det riskfritt att vända kappan efter vinden, att kritisera utvecklingen när facit tydligt och klart föreligger. Så demonstreras det politiska hyckleriet med Mittnytt som budbärare. Tack för den lektionen.

2012.05.24

Jarl Strömbäck

Kejsarens nya kläder

HC Andersen var en skarp iakttagare, och en lysande skribent. Få om ens något som skrivits i koncentrerad form har en större relevans än just sagan om kejsarens nya kläder. Bedragaren som förmådde kejsaren att tro på drömmen om det utopiska. På vägen utmanövrerades tvivlarna den ene efter den andre, och på olika sätt.

Till sist gick kejsaren trotsigt stolt med sin krona på huvudet, naken inför folket men i tron att han bar den förnämsta av dräkter. Men folket såg verkligheten, den att kejsaren var ju naken.

I vår tid finns parallellen i högsta grad i kommunen norr om skogen. Där lät man sig förföras av bedragaren i en bilhandlares förklädnad. Ethanol-jesus hade landat, och nu skulle fabriker byggas, landet skulle bli rikt. De som hissade varningsflagg var bakåtsträvare, hade inte förmågan att se möjligheterna.

Men bedragaren såg möjligheterna, andra möjligheter. Sedan kommunen år 2005 väl fastnat på den utkastade kroken, tog han de för utbyggnaden i Norrland avsedda pengarna och åkte ner till Afrika för att bygga sockerfarmer. Talat om etanol ur träråvara, var inget han trodde på, framtiden fanns i andra delar av världen. Talet om den välsignelsebringande norrländska etanolen fick fortsätta ännu några år, innan bubblan sprack.

De hundratals miljoner som skulle använts för fabriker och arbetsplatser i de norrländska länen försvann i afrikanska, polska och andra projekt. Kommunen står nu med ett utarmat energibolag som behöver ca 1 miljard i nya pengar för att inte gå omkull. Och kommunalrådet, vår lokale kejsare gör sitt bästa för att skyla sin nakenhet.

Priset för godtrogenheten förklädd i det förföriska ordet möjligheter, får nu kommunens invånare, i synnerhet de äldre betala. Höjda avgifter, sparbeting på 2,5% i kommande budget i verksamheter som redan tidigare hyvlats hårt.

Hur stort är tålamodet egentligen, är uppgivenheten så stor att man inte förmår utkräva ansvar?

2012.04.11

Jarl Strömbäck

Vårvinter Nolaskogs

 Det är en härlig morgon när jag vid 7.30-tiden spänner på mig skidorna uppe vid Skyttis spårområde. Solen skiner, det är 0-gradigt och fortfarande hårda, snabba spår. Luften är fin att andas, och det är en fröjd att vara ute.

 Föregående kväll avslutade MoDo-hockey årets spel efter förlust mot guldstaden Skellefteås grabbar. ”Well done” skulle man kunna säga, nu får ett under vintern ofta hårt ansatt gäng äntligen lite vila, en möjlighet till återhämtning. Det behöver nog också hockeyns gladiatorer. För övrigt är det ett märkligt förhållande, att så många behöver så få för att få utlevelse för egna känslor och frustrationer. Och väl understödd av lokalmedia hålles ballongen av förväntningar pumpad till bristningsgränsen nästan jämnt.

 Det finns ett pris också för den euforin. Ett är att den check som skrivs ut till spelare och ledare blir allt högre. Man vill ha de allra bästa, och nästan till vilket pris som helst. Och när ekonomin svajar så är vägen till kommunalrådet kort och självklar. Laget betyder ju så mycket för bygden.

 Nog om det, men mönstret går igen i kommunen norr om skogen. Satsningarna på Domsjö Fabriker följer i mycket samma mönster. Det stödet har hittills kostat kommunen mer än ½ miljard, utan att ge någon direkt utdelning. Samma kan sägas om SEKAB, ett engagemang i samma storleksordning som kommunens ledning nu helst vill tiga ihjäl. När energibolaget nu kräver 900 miljoner för att inte gå överstyr på grund av de satsningar man påtvingats av den styrande majoriteten (S), då vill politikerna inte tala om annat än fjärrvärmen. Falskheten har många ansikten.

 Avslutar med några rader från en vän med god insyn i Övik Energis affärer, han gör följande reflektion vilken jag gärna delar:

Jag tror du kan vara lugn för att Övik Energi och alla vi som jobbar här idag, gör allt vi kan för att lösa den uppkommna situationen och bringa dels bättre ordning och reda i ekonomin och dessutom ett så bra ekonomiskt resultat som möjligt i slutändan.
De förutsättningar vi nu sitter i kan vi dock inte trolla bort. Man har investerat helt orimligt mycket utan att ha en paritet i ökad årsomsättning. Grekland sägs/sas stå på randen till katastrof därför att man har en skuld motsvarande 120% av BNP - vi har en skuld motsvarande ca 350% av årsomsättningen.
Att tro att företaget självt, utan en stor intjänad börs i bagaget, ska kunna ta sådana investeringsvolymer utan att tillföras nytt kapital är enligt min mening industristrategiskt naivt bortom all sans. Den överlägset mest produktiva delen av dessa investeringar som faktiskt ändå är Hörneborgsverket, står för ca 1,2 MdSEK av investeringarna - men vilka högproduktiva anläggningar eller nya stora intäktsvolymer har man fått för övriga nästan 2 MdSEK?
2012.03.21
jarl Strömbäck

Vem rattar kommunen

Har just avslutat en första genomgång av handlingarna inför kommunfullmäktige i kommunen norr om skogen. Det är en intressant läsning, men kanske ur ett mindre smickrande perspektiv. Kommunens energibolag (de brukar vara präktiga kassakor) har behov av 900 miljoner i stöd för att inte gå överstyr.

Hittills har man särat på kommunens ekonomi och bolagens. Samtidigt har energibolaget använts som en plattform för upplåning som i dagsläget uppgår till 3000 miljoner på en omsättning av ca 850 miljoner. Det är egentligen förfärande siffror.

Frågan om ansvar för utvecklingen är heller inte solklar, eftersom en överväldigande majoritet i fullmäktige, och i beredande organ gav klartecken till upplåningen när den startade för 6-7 år sedan.

En annan fråga gäller den om vem som egentligen styr i kommunen, är det tjänstemän och lobbyister som håller i Rodret (namn på det kommunala bolagsparaplyet), och förmår mindre kunniga politiker att ta urdåliga beslut. I Bolagen liksom i förvaltningarna sitter experterna. De är de som har har problemformulerings privilegiet för att uttrycka sig så. Med sina skruvade prognoser och bildpresentationer övertygar de lätt en politisk nämnd utan egentlig faktagrund att stå på. Den problematiken är också i stor utsträckning relevant också i nämnderna.

Så för att återgå till energibolaget, det är klokt att också läsa det ”finstilta” i det 23 sidor omfattande underlaget. Där gör nämligen energibolagets ledning nedanstående gardering giltigt även om man får begärda 900 miljoner.

Man skall dock vara medveten om att detta (att 900 miljoner räcker) bygger på att alla antaganden om intäktsökningar och effektiviseringar fullt ut är möjliga att nå, utan att kostnaderna ökar mer än marginellt. Kalkylen bygger också på antaganden om elpriser och elcertifikatpriser som bedömts i budget 2012 och på att inga nedskrivningar framgent kommer att bli ektuella. Många av faktorerna är opåverkbara för bolaget.

2012.02.18
Jarl Strömbäck

Run the rabbit away

Häromdagen (31.1) var det så dags för debatt om energibolagets prekära situation i kommunen norr om skogen. Jag har tidigare skrivit om just detta. Att dess energibolag, vanligtvis är de en kassako för sina ägare, i kommunen norr om skogen blivit till ett konkursbo.

Nu behövs 900 millisar för att det skall gå att få lite andrum, och mer kommer säkert att behövas. Än finns lik i garderoben i form av uppblåsta värden i andra engagemang.
Nog kan man förvånas och undra, hur det är möjligt att ett bolag som har en omsättning (2010) om 875 miljoner, kunnat dra på sig en låneskuld inklusive borgen på 3000 miljoner.

Omöjligt skulle marknadsexperten säga, inga banker skulle låna ut mer än 3 gånger företagets omsättning. Men nu handlar det inte om företaget i sig, det handlar om den skuldsättning av kommunens knappt 55000 medborgare man genom kommunal borgen lagt som pant i vågskålen.

Sällan eller aldrig har ett ekonomiskt haveri i kommunal regi tydliggjorts mer än i det här fallet. Det borde få stå som ett avskräckande exempel i kurslitteraturen på våra ekonomiska högskoleutbildningar i många år framåt. Så principiellt viktigt är det, så oerhört tydligt.

Nu startar det städjobb som krävs, och med det ansvarsfrågan. ”Run the rabbit away” är ett uttryck jag fick lära mig någon gång för länge sedan. Översatt till svenska något i stil med att ”springa undan ansvaret”. Så kan man också tolka debatten enligt ovan. Det handlade om vem som var mest ansvarig i en situation där 59 av 61 KF ledamöter när det begav sig, röstade för att gå in i de åtaganden som senare vuxit likt en cancersvulst.

Det är klart, har man suttit i krisbolagens styrelser utan att meddela avvikande uppfattning i protokoll, blir det svårt att hävda sin trovärdighet när frågorna blir offentliga. Det må vara luckrativt när styrelsearvodena kommer på det personlig kontot, men jobbigt att sitta på flera stolar med motstående intressen samtidigt.

2012.01.31
Jarl Strömbäck/SPI
En av två avvikande KF ledamöter när det begav sig.

Voffår gör di på dette viset?

Det är skönt att leva flott. Känna sig rik och kunna investera. Äta goda middagar med likasinnade, och småleende raljera över de som tittar på och undrar? Så en vacker dag kanske den flotta färden tar abrupt slut, man kör i all sin prakt över stupet.

Så kanske man på ett målande sett skulle kunna beskriva handlingen hos ledningen i kommunen norr om skogen. Kommunalrådet alltid glad och käck, inget är omöjligt och kommunen stämplar världsklass i sitt pass. Man satsar hårt, skall bli en föregångskommun och knyter sig hårt till ett par av ortens företag och dess mest vildsinta hjärnor. Det byggs drömmar om fabriker som växer fram i skogsland och vid kust. Men kanske hade man inte tänkt lika långt som vildhjärnan, han som påbörjade planteringen i Afrikas varma länder, liksom i mellaneuropa. Så påbörjade krackeleringen av den drömmen, men med många hundra miljoner försvunna, vart vet kanske bara vildhjärnan, han som var en sådan suverän förförare.

Men det var inte den enda resan i limousinen. Det nya konsortiet som tog över den 100-åriga fabriken istället för att den las ner, de behövde mycket hjälp. Investeringarna i form av borgensförbindelser haglade tätt. Miljonerna i hundratal likaså.

Det handlade om direktinvesteringar i fabriken, om ett kraftvärmeverk som sades byggas för fjärrvärmens skull. Men där fjärrvärmen bara utgjorde ett fåtal procent av den inbyggda kapaciteten. Det dimensionerades helt för att stödja det enskilda företagen. Och för att det skulle gå igenom fullmäktiges granskning, bantades kalkylen till att visa en kostnad på 700 miljoner, den skulle sluta på nära 1200 miljoner innan det var färdigt. Så blåstes beslutsfattarna, och tilläggskostnaderna duggade tätt.

Industrins hamn och infrastruktur för ytterligare SEK 220 miljoner köptes när det gick motigt för företaget 2008. Allt utan annan säkerhet eller affärsmässighet än den goda viljan. Så gick det till när slutligen ägarna till den gamla fabriken 2011 slutligen kunde kröna sin bana med att 2011 sälja den till nya indiska ägare för 2 miljarder kronor.

Från nedläggningshot till 2 miljarder kronor, bättre för ägarna än den största lottovinst. Och dess VD tog sig friheten att tacka kommunen för dess stöd, inte med del av försäljningsintäkten om nu någon trodde det. Nej ett enkelt verbalt tack för det ekonomiska stöd utan vilka fabriken inte kunnat överleva.

Det är nytt år, 2012, och någon gång skall räkningen betalas. Summan av ansvarsförbindelser kommunens ansvariga skrivit på för att möjliggöra limousinfärden har från 2003 till 2011 ökat från ca 2 miljarder till ca 6 miljarder. Det har kostat på och nu skall siffrorna omvandlas till reda pengar. Miljardkris med stora svarta bokstäver är rubriken i lokaltidningen den 24 november 2011.

Någon skall betala, och det högst sannolika är att de som får notan är i vart fall inte de som åkt i limousinen, det är de som med förundran tittat på och undrat som de små rumpnissarna i Ronja Rövardotter, voffor gör di på dette viset.

2012.01.09
Jarl Strömbäck

Får motionen ställas?

Vid kommunfullmäktiges möte den 19.12 anmäldes nedanstående motion för behandling. Under de 13 år undertecknad funnits i kommun-och landstingsfullmäktige har jag aldrig varit med om att någon ifrågasatt om en motion får ställas, men det skedde nu genom en av KD-s representanter.

Motionen är skriven mot bakgrund av tidigare inlägg i den här bloggen, dess text skall läsas mot bakgrund av en svidande kritik över kommunens inblandning i internationell affärsverksamhet under de senaste 6-7 åren. Engagemang som har kostat kommunmedborgarna i kommunen norr om skogen, i form av ökad skuldsättning i storleksordningen ca 2 miljarder SEK.
Naturligtvis finns mer material än det som är relaterat i bloggen, material som pekar i samma riktning. Beslut har tagits antingen med okunnighet och naivitet som ledstjärna, eller styrd av andra långt mer cyniska krafter.

citat

Motion till
Kommunstyrelsens ordförande

Trolöshet mot huvudman – oberoende granskning.

Övik Energis affärer har den senaste tiden tilldragit sig mycket intresse. Det politiska ledarskapet har ifrågasatts, dess trovärdighet är satt på spel.

Samtidigt tillhör undertecknad ett mindre antal personer som fått ta del av information som tyder på att de kalkyler och underlag från Övik Energi det politiska systemet haft att ta ställning till i avgörande investeringsbeslut, varit kraftig vinklade. Syftet skulle då vara att underlätta beslut vilka nu visat sig vara mindre lyckade.

Den bild som tecknas där är allt annat än smickrande. Det handlar om friserade ekonomiska kalkyler. Om vänskapskorruption mellan egentligen motstående parter, ledningen för Övik energi och ledningen för Domsjökombinatet. Allt med syftet att göra kommunen alltmer insyltad i Domsjökombinatets verksamhet och affärer.

I det avseendet borde frågan om trolöshet mot huvudman resas, för i hur hög grad kan man presentera friserade kalkyler, utan att det blir bedrägligt beteende?

Mot bakgrund av ovanstående yrkar SPI fullmäktigegrupp

-Att en oberoende granskning snarast görs över samtliga relevanta faser och kalkylunderlag i affärerna omfattande Övik energi och dess affärer med fokus på relationerna till Domsjökombinatet och SEKAB.
-att frågan om brottsligt förfarande prövas, liksom om bestickning eller trolöshet mot huvudman kan ha förekommit.
-att i sådant fall frågan lämnas till allmänt åtal.

2011.11.30
Jarl Strömbäck
Gruppledare SPI

slut på citat

Övik energi - kommentarer

Med anledning av min motion med begäran om en oberoende granskning av Övik energis affärer, har ett antal brev och kommentarer kommit undertecknad till del.
Nedanstående kan få utgöra exempel på det som där lyfts fram där, nu med fokus på Domsjö Fabriker.
Vem som är mest ansvarig i detta borde vara uppenbart, det är de politiskt ansvariga i kommunens ledning och bolagets styrelse.

Citat
Kommunen/Övik Energi AB "rånad och plundrad" av Domsjö Fabriker AB

Egentligen tycker jag inte om att vara anonym på detta vis men pga av min bakgrund
måste jag denna gång tillämpa "whistIe blower". Du medverkade för några dagar
sedan i ortstidningen om Övik Energis problem och kommunens affärer med Domsjö
Fabriker AB och jag tycker att de är få som hitintills har klivit fram och förklarat hur
detta har gått till. Du pekar på ett antal känsliga saker i artikeln och jag vill
komplettera till dig om hur jag uppfattar detta.

Under 2000-talet har kommunen/kommunala bolag gjort ett antal märkliga affärer
med Domsjö Fabriker. Förutom SEKAB-förvärvet har nedanstående uppgörelser inte
speciellt kommit fram till offentlighet. Likviden för det förvärvet gick inte till Domsjö
Fabriker utan direkt till ägarnas "fickor". Efter SEKAB-affären fortsatte följande;

-Förvärv av gamla pannor i fabriken.
-Förvärv av Hörneborgskajen.
-Förvärv av vattenförsörjningen till fabriken.
-Kraftvärmeverket har alldeles för stor kapacitet.
-Gemensamt bolag som försörjer både fabriken och kraftvärmeverket med råvara.

Dessa förvärv uppgår sammanlagt till 6-700 mrIjoner kronor. Det verkliga värdet av
förvärven är inte speciellt stora. De är helt relaterade till fabriken och jag uppfattar att
dessa köp var ett stort företagsstöd till bolaget. Uppgörelserna tillkom när fabriken
var i ekonomisk knipa och kommunen räddade sannolikt bolaget från konkurs.

Inga villkor om återbetalning avtalades utan likviderna utbetalades som "köp".
Det gemensamma råvarubolaget har Domsjö Fabriker konstruerat och Övik Energi är
genom detta beroende av den råvarukompetens som inte Övik Energi har. Vissa
personer i sammanhanget har även ställt frågan, betalar Öviks Energi rätt pris för
råvaran eller kan det ske sammanblandningar i prissättningen?

Nu har Domsjö Fabriker sålts till ett Indiskt bolag för en betydande summa.
Ledningen och ägarna har lämnat orten och är nu stormrika samtidigt som
Örnsköldsviks kommun med dess bolag har stora ekonomiska problem. Min fråga blir
"kan även andra företag i Ö-vik som går dåligt få sälja diverse övervärderat "skrot" till
kommunen?".

Jag hoppas att du kan använda ovanstående för att kunna granska affärerna med
Domsjö Fabriker. Min och många fler ställer frågan kan detta vara rimligt och
lagenligt?

Slut på citat

2011.12.14
Jarl Strömbäck

Högmod föregår fall

De senaste dagarna har Örnsköldsviks vidlyftiga affärer valsat runt i media, och varit ”talk of the town” bland gemene man. Och det med all rätt. På ett fåtal år har kommunens lån-och borgensskuld nästan 3-faldigats, och utgör nu snudd på 6 000 miljoner kronor. Och det på en befolkning som är mindre än 55000 i kommunen.

Översiktligt räknat bär alltså samtliga kommuninvånare, gammal som ung på en kommunal skuld om drygt 100 000 kronor. Och allt detta för att vi haft en politisk ledning i kommunen som klivit över alla rimliga gränser i sin strävan att ”ha en optimistisk inställning” för att bara använda ett av alla dessa undanflykternas låneord.

Nu är det nämligen inte så roligt längre, och då måste olika verbala undanflykter lyftas fram. Den opposition som förr gick i armkrok med den politiska majoriteten, blåser nu i varningspipan, och den politiska majoriteten söker med ljus och lykta efter en rimlig förklaring, naturligtvis en sådan som ligger utanför deras eget ansvar.

Och ändå borde det vara så uppenbart, en kommunal ledning utan egen erfarenhet av internationella affärer skall inte ge sig på sådana vilket är fallet med sorgebarnet SEKAB. Och lika sanslöst korkat är det att med motiveringen att satsa på fjärrvärme bygga ett kraftvärmeverk med en kapacitet 20-falt högre än den som behövs för fjärrvärmebehovet. Nu sitter man med en gravt överdimensionerad anläggning och måste bära dess kostnader. En anläggning som dessutom nästan fördubblades i pris mellan beslut och färdigställande, 700 miljoner blev till ca 1200 miljoner.

Högmod går före fall, vem som står för högmodet är inte svårt att fastställa, där återfinns den politiska ledningen i kommunen, inklusive en undfallande opposition. Vem som får stå för fallet är också dessvärre lätt att se, det blir medborgarna. Och i kommunen som också gjort sig känd för sina generösa politikerpensionerna, skärper man nu avgifterna inom omsorgen kraftigt. Nu skall de gamla och svaga, de med svaga röster bära bördan.

2011.11.28
Jarl Strömbäck

Luftslott som kostar

I Örnsköldsviks Allehanda den 25.11 tas omständigheterna runt Övik Energi, dess göranden och konsekvenserna av dessa upp. När undertecknad genom en interpellation i fullmäktige den 31.10 försökte skapa debatt i frågan fanns ingen som helst vilja till debatt. Oppositionen visade sig inte i talarstolen i frågan. Nu väljer man att gå ut i media istället.

Då bör läsarna ha klart för sig att samma opposition som nu riktar så stark kritik mot kommunens ledning, var dess trogna bundsförvanter när besluten om engagemangen i SEKAB och kraftvärmeverket togs. Alltmedan undertecknad, tämligen ensam argumenterade mot
engagemangen.

Nu, många år senare söker oppositionsföreträdare på olika sätt framställa sig som utvecklingens kritiker, men det haltar betydligt. Efterkloka kan vi alla vara, svårare och betydligt mer krävande är att våga stå på barrikaderna och argumentera mot att dåligt underbyggda luftslott beslutas så som var fallet med besluten att gå in i SEKAB och Kraftvärmeverket. Den rollen klarade inte oppositionspartierna med undantag för det parti jag den gången företrädde.

Nu, ett antal år senare och med ett antal miljarder ytterligare i kommunal skuld och borgen är de luftslotten inte mycket värda. Den ”grekiska” euforin finns på närmare håll än i landet vid medelhavet.

2011.11.25
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070 672 7669