De senaste dagarna har Örnsköldsviks vidlyftiga affärer valsat runt i media, och varit ”talk of the town” bland gemene man. Och det med all rätt. På ett fåtal år har kommunens lån-och borgensskuld nästan 3-faldigats, och utgör nu snudd på 6 000 miljoner kronor. Och det på en befolkning som är mindre än 55000 i kommunen.
Översiktligt räknat bär alltså samtliga kommuninvånare, gammal som ung på en kommunal skuld om drygt 100 000 kronor. Och allt detta för att vi haft en politisk ledning i kommunen som klivit över alla rimliga gränser i sin strävan att ”ha en optimistisk inställning” för att bara använda ett av alla dessa undanflykternas låneord.
Nu är det nämligen inte så roligt längre, och då måste olika verbala undanflykter lyftas fram. Den opposition som förr gick i armkrok med den politiska majoriteten, blåser nu i varningspipan, och den politiska majoriteten söker med ljus och lykta efter en rimlig förklaring, naturligtvis en sådan som ligger utanför deras eget ansvar.
Och ändå borde det vara så uppenbart, en kommunal ledning utan egen erfarenhet av internationella affärer skall inte ge sig på sådana vilket är fallet med sorgebarnet SEKAB. Och lika sanslöst korkat är det att med motiveringen att satsa på fjärrvärme bygga ett kraftvärmeverk med en kapacitet 20-falt högre än den som behövs för fjärrvärmebehovet. Nu sitter man med en gravt överdimensionerad anläggning och måste bära dess kostnader. En anläggning som dessutom nästan fördubblades i pris mellan beslut och färdigställande, 700 miljoner blev till ca 1200 miljoner.
Högmod går före fall, vem som står för högmodet är inte svårt att fastställa, där återfinns den politiska ledningen i kommunen, inklusive en undfallande opposition. Vem som får stå för fallet är också dessvärre lätt att se, det blir medborgarna. Och i kommunen som också gjort sig känd för sina generösa politikerpensionerna, skärper man nu avgifterna inom omsorgen kraftigt. Nu skall de gamla och svaga, de med svaga röster bära bördan.
2011.11.28
Jarl Strömbäck
