I samma fotspår

En vecka utan dator kan tyckas mycket, men man klarar sig väl med en smartphone när det gäller surf och att läsa meddelanden. Däremot skriver man inte gärna långa bloggtexter på det sättet. Den gångna veckans resa har varit datorlös, och Liberala Vindar har blivit tyst den tiden.

Inget fel i det kanske, det ges tid till eftertanke vilket inte är helt fel. I kommunen norr om skogen har strid uppstått om kommunens vurm att med miljonernas mångfald återkommande stödja projekt vilka hör marknaden till. Sekab och Domsjö fabriker har kostat kommunmedborgarna miljardbelopp. MoDo- hockeys storhetsdrömmar göds på ett oerhört cyniskt sätt med kommunala pengar, alltmedan pengar saknas för kärnverksamheterna inom skola, omsorg och infrastruktur.

utsikt från kusthöjden

Den här gången handlar det om ett konkursat byggprojekt, en enskild och känd person, låt oss kalla honom herr B-s storhetsdröm att skapa ett kustalpint boende på en stenig bergsluttning som gått i kvav och konkurs. Nu går kommunen in och räddar projektet, marknadens bedömning är tydligen att det inte är värt att rädda. Hur mycket det kommer att kosta kommunmedborgarna innan den aktionen är slutförd om ett antal år, står än så länge skrivet i stjärnorna. Rimligen kommer den notan att växa med betydande belopp på den vägen. Man har ju det kommunala bostadsbolaget att använda sig av.

Och den lokale bostadsguru som under senare år gjort mycket för modernisering och utveckling av delar av bostadsbestånden i staden, känner nu hur snaran dras åt om den verksamheten. Den politiska cynism som ryms i begreppet att inga träd tillåts växa för högt känner han nu drabbat den egna personen. Det möte han kallade politikerna till bojkottades av den politiska ledningen liksom av verksamhetsledningarna. Kan signalen bli tydligare.

Nu sitter Herr N, om vi får kalla honom så med sina drömmar slagna i kras och de landområden han billigt fick köpa av kommunen på det fina folketsparks bekostnad, blir kanske inte den guldgruva han tänkt sig.

Så går utvecklingen vidare i den kommun, som utan tvivel skulle kunna platsa i någon riktigt långvarig dokusåpa. Och det nya kommunalrådet knallar på i samma fotspår som det gamla. Går det så går det, och sviktande befolkningssiffror kan man alltid justeran med att fylla tomma lägenheter med nya invånare. Låt vara att de ofta finns på orter där förutsättningarna för arbete och ett aktivt liv på det sättet har sina begränsningar.

2015.06.11

 

Jarl

Riskfritt

Det krävs mod, kunskap och övertygelse för att vända sig mot en handlingslinje som flertalet stödjer. Det är desto lättare att gå ut med kritik när facit redan föreligger. Sällan manifesteras det tydligare än i de inlägg SVT-Mittnytt  hade om Övik energi den snart gångna veckan (21-2012).

Medan rikstäckande media som Veckans Affärer, Affärsvärlden, Sv. Dagbladet, tidskriften Fokus, SVT riksnyheter för att nämna några under åren uppmärksammat Öviks förunderliga affärer, har undersökande reportage från den lokale bevakaren Mittnytt varit marginella.

När så facit kommer, energibolaget förvandlats från en kassako, till en enorm skuldkälla med behov av 900 miljoner för att inte gå i konkurs, då vaknar Mittnytt till liv. Men istället för en djupgående analys av orsakssamband, blir det ett ytligt reportage, med stänk av likgiltighet.

Ingen fördjupning i SEKAB-affären, ingen fördjupning i kommunens månghundramiljons rullning till Domsjö fabriker, och ingen fördjupning i varför man byggde ett kraftigt överdimensionerat kraftvärmeverk, när man kunde kommit undan med en ¼-del av kostnaden om man bara byggt för fjärrvärmens behov.

Och som bollplank i det politiska systemet väljer Mittnytt i reportaget ett par politiska personer, vilka företräder partier vilka var delar av det etablissemang som gick in i de affärer som nu resulterat i den ekonomiska baksmällan.

Nu är det riskfritt att vända kappan efter vinden, att kritisera utvecklingen när facit tydligt och klart föreligger. Så demonstreras det politiska hyckleriet med Mittnytt som budbärare. Tack för den lektionen.

2012.05.24

Jarl Strömbäck

Kompetens ifrågasatt

” Nu är det dags att se till att 9,3 miljoner svenska ägare får de styrelser som deras bolag förtjänar, och att dessa arbetar på rätt sätt för att leverera till vår gemensamma välfärd”.
Det är sentensen i en skrivning i tidningen Dagens Samhälle. Bakgrunden till skrivningen är det faktum att alltmer tyder på att kompetenssvaga styrelser ger dåliga beslut. Risken ökar också för korruption vilket bland annat Tv-programmet Uppdrag granskning lyft fram.

I kommunen norr om skogen, med visionen om världsklass är visionen på väg att infrias på åtminstone ett område. Frågan är om det i vart fall i vårt land finns något energibolag som är så styrt av dåliga beslut som det kommunala bolaget Övik Energi.
Att på en omsättning om 850 miljoner kunna bära en börda i form av skulder om 3000 miljoner har visat sig omöjligt. I synnerhet som hundratals av de 3000 miljonerna försvunnit utomlands, som uppslukade av onda andar.

Kvar med lång näsa står nu politiker med panikens fjärilar i magen. Boten så här långt handlar om att gömma så mycket som möjligt för den vanlige väljaren. Det skall ske genom att på ekonomiavdelningen införs en nämndfunktion kallad internbank (olagligt enligt regelverket). Där skall de krisande bolagens skulder blandas med kommunens pengar. I slutänden kommer det innebära avgiftshöjningar och/eller skattehöjningar. Hur stora får vi se.

Och den opposition som suttit med i styrelserna för bolagen är lika korrupt som alla övriga ledamöter i det att har man inte meddelat avvikande mening när avgörande beslut tagits, då är man också solidariskt ansvarig.

Så när oppositionens främste företrädare öser ovett över den s-märkta majoriteten, skall det vägas mot att samme person och partier ställer upp i tillskapandet av ”internbanken”.

Trovärdighet mycket låg.

2012.02.22
Jarl Strömbäck/SPI

Run the rabbit away

Häromdagen (31.1) var det så dags för debatt om energibolagets prekära situation i kommunen norr om skogen. Jag har tidigare skrivit om just detta. Att dess energibolag, vanligtvis är de en kassako för sina ägare, i kommunen norr om skogen blivit till ett konkursbo.

Nu behövs 900 millisar för att det skall gå att få lite andrum, och mer kommer säkert att behövas. Än finns lik i garderoben i form av uppblåsta värden i andra engagemang.
Nog kan man förvånas och undra, hur det är möjligt att ett bolag som har en omsättning (2010) om 875 miljoner, kunnat dra på sig en låneskuld inklusive borgen på 3000 miljoner.

Omöjligt skulle marknadsexperten säga, inga banker skulle låna ut mer än 3 gånger företagets omsättning. Men nu handlar det inte om företaget i sig, det handlar om den skuldsättning av kommunens knappt 55000 medborgare man genom kommunal borgen lagt som pant i vågskålen.

Sällan eller aldrig har ett ekonomiskt haveri i kommunal regi tydliggjorts mer än i det här fallet. Det borde få stå som ett avskräckande exempel i kurslitteraturen på våra ekonomiska högskoleutbildningar i många år framåt. Så principiellt viktigt är det, så oerhört tydligt.

Nu startar det städjobb som krävs, och med det ansvarsfrågan. ”Run the rabbit away” är ett uttryck jag fick lära mig någon gång för länge sedan. Översatt till svenska något i stil med att ”springa undan ansvaret”. Så kan man också tolka debatten enligt ovan. Det handlade om vem som var mest ansvarig i en situation där 59 av 61 KF ledamöter när det begav sig, röstade för att gå in i de åtaganden som senare vuxit likt en cancersvulst.

Det är klart, har man suttit i krisbolagens styrelser utan att meddela avvikande uppfattning i protokoll, blir det svårt att hävda sin trovärdighet när frågorna blir offentliga. Det må vara luckrativt när styrelsearvodena kommer på det personlig kontot, men jobbigt att sitta på flera stolar med motstående intressen samtidigt.

2012.01.31
Jarl Strömbäck/SPI
En av två avvikande KF ledamöter när det begav sig.

Grönköping 2012

Dagen när hanteringen av Juholts avgång är av riksintresse, briserar en annan bomb i kommunen norr om skogen. Energibolaget, Övik energi är på väg att gå i konkurs och behöver 900 miljoner av färska pengar snarast möjligt.

Energibolag är generellt sett något av det säkraste man kan äga. De är mjölkkor för att använda sig av det begreppet, de levererar i normala fall goda inkomster till sina ägare. Det måste vara unikt av ett energibolag i vårt land att man lyckats vansköta dess ekonomi så brutalt som man gjort i det här fallet.

Om dess problem har undertecknad skrivit tidigare på bloggen, och den som vill läsa mer kan exempelvis surfa på Övik energi på allehanda.se. De skall genast sägas att skulden inte skall läggas på de anställda som av den politiska ledningen, eller möjligen också tidigare ledning försatts i en omöjlig situation.

Skulden för den nuvarande situationen skall den politiska ledning ha, som använt bolaget som front i galna stöd till enskilda företag som Domsjö Fabriker och Sekab. Dels i direkta stöd till de företagen, dels i att man investerat 800-900 miljoner mer i ett kraftvärmeverk, än man behövt om man sett endast till kommunens fjärrvärmebehov.

Nu skall de här vansinnigheterna så långt det är möjligt döljas för insyn. Medlet för det är att skapa en internbank och ge den frikostiga ramar inom vilka man kan rulla runt pengar i miljardklassen utan beslut i fullmäktige i enskilda fall.

Grönköping eller Orwells 1984, välj själva, har fått sin alldeles färska variant i kommunen norr om skogen. Så nästa fråga man borde ställa sig är rimligen denna.

Behövs ett fullmäktige som fungerar som knapptryckarkompaniet, om de verkligt tunga besluten inte längre får hanteras i kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige?


2012.01.23
Jarl Strömbäck/SPI