Det är en härlig morgon när jag vid 7.30-tiden spänner på mig skidorna uppe vid Skyttis spårområde. Solen skiner, det är 0-gradigt och fortfarande hårda, snabba spår. Luften är fin att andas, och det är en fröjd att vara ute.
Föregående kväll avslutade MoDo-hockey årets spel efter förlust mot guldstaden Skellefteås grabbar. ”Well done” skulle man kunna säga, nu får ett under vintern ofta hårt ansatt gäng äntligen lite vila, en möjlighet till återhämtning. Det behöver nog också hockeyns gladiatorer. För övrigt är det ett märkligt förhållande, att så många behöver så få för att få utlevelse för egna känslor och frustrationer. Och väl understödd av lokalmedia hålles ballongen av förväntningar pumpad till bristningsgränsen nästan jämnt.
Det finns ett pris också för den euforin. Ett är att den check som skrivs ut till spelare och ledare blir allt högre. Man vill ha de allra bästa, och nästan till vilket pris som helst. Och när ekonomin svajar så är vägen till kommunalrådet kort och självklar. Laget betyder ju så mycket för bygden.
Nog om det, men mönstret går igen i kommunen norr om skogen. Satsningarna på Domsjö Fabriker följer i mycket samma mönster. Det stödet har hittills kostat kommunen mer än ½ miljard, utan att ge någon direkt utdelning. Samma kan sägas om SEKAB, ett engagemang i samma storleksordning som kommunens ledning nu helst vill tiga ihjäl. När energibolaget nu kräver 900 miljoner för att inte gå överstyr på grund av de satsningar man påtvingats av den styrande majoriteten (S), då vill politikerna inte tala om annat än fjärrvärmen. Falskheten har många ansikten.
Avslutar med några rader från en vän med god insyn i Övik Energis affärer, han gör följande reflektion vilken jag gärna delar:
Jag tror du kan vara lugn för att Övik Energi och alla vi som jobbar här idag, gör allt vi kan för att lösa den uppkommna situationen och bringa dels bättre ordning och reda i ekonomin och dessutom ett så bra ekonomiskt resultat som möjligt i slutändan.
De förutsättningar vi nu sitter i kan vi dock inte trolla bort. Man har investerat helt orimligt mycket utan att ha en paritet i ökad årsomsättning. Grekland sägs/sas stå på randen till katastrof därför att man har en skuld motsvarande 120% av BNP - vi har en skuld motsvarande ca 350% av årsomsättningen.
Att tro att företaget självt, utan en stor intjänad börs i bagaget, ska kunna ta sådana investeringsvolymer utan att tillföras nytt kapital är enligt min mening industristrategiskt naivt bortom all sans. Den överlägset mest produktiva delen av dessa investeringar som faktiskt ändå är Hörneborgsverket, står för ca 1,2 MdSEK av investeringarna - men vilka högproduktiva anläggningar eller nya stora intäktsvolymer har man fått för övriga nästan 2 MdSEK?
2012.03.21
jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar