Det är skönt att leva flott. Känna sig rik och kunna investera. Äta goda middagar med likasinnade, och småleende raljera över de som tittar på och undrar? Så en vacker dag kanske den flotta färden tar abrupt slut, man kör i all sin prakt över stupet.
Så kanske man på ett målande sett skulle kunna beskriva handlingen hos ledningen i kommunen norr om skogen. Kommunalrådet alltid glad och käck, inget är omöjligt och kommunen stämplar världsklass i sitt pass. Man satsar hårt, skall bli en föregångskommun och knyter sig hårt till ett par av ortens företag och dess mest vildsinta hjärnor. Det byggs drömmar om fabriker som växer fram i skogsland och vid kust. Men kanske hade man inte tänkt lika långt som vildhjärnan, han som påbörjade planteringen i Afrikas varma länder, liksom i mellaneuropa. Så påbörjade krackeleringen av den drömmen, men med många hundra miljoner försvunna, vart vet kanske bara vildhjärnan, han som var en sådan suverän förförare.
Men det var inte den enda resan i limousinen. Det nya konsortiet som tog över den 100-åriga fabriken istället för att den las ner, de behövde mycket hjälp. Investeringarna i form av borgensförbindelser haglade tätt. Miljonerna i hundratal likaså.
Det handlade om direktinvesteringar i fabriken, om ett kraftvärmeverk som sades byggas för fjärrvärmens skull. Men där fjärrvärmen bara utgjorde ett fåtal procent av den inbyggda kapaciteten. Det dimensionerades helt för att stödja det enskilda företagen. Och för att det skulle gå igenom fullmäktiges granskning, bantades kalkylen till att visa en kostnad på 700 miljoner, den skulle sluta på nära 1200 miljoner innan det var färdigt. Så blåstes beslutsfattarna, och tilläggskostnaderna duggade tätt.
Industrins hamn och infrastruktur för ytterligare SEK 220 miljoner köptes när det gick motigt för företaget 2008. Allt utan annan säkerhet eller affärsmässighet än den goda viljan. Så gick det till när slutligen ägarna till den gamla fabriken 2011 slutligen kunde kröna sin bana med att 2011 sälja den till nya indiska ägare för 2 miljarder kronor.
Från nedläggningshot till 2 miljarder kronor, bättre för ägarna än den största lottovinst. Och dess VD tog sig friheten att tacka kommunen för dess stöd, inte med del av försäljningsintäkten om nu någon trodde det. Nej ett enkelt verbalt tack för det ekonomiska stöd utan vilka fabriken inte kunnat överleva.
Det är nytt år, 2012, och någon gång skall räkningen betalas. Summan av ansvarsförbindelser kommunens ansvariga skrivit på för att möjliggöra limousinfärden har från 2003 till 2011 ökat från ca 2 miljarder till ca 6 miljarder. Det har kostat på och nu skall siffrorna omvandlas till reda pengar. Miljardkris med stora svarta bokstäver är rubriken i lokaltidningen den 24 november 2011.
Någon skall betala, och det högst sannolika är att de som får notan är i vart fall inte de som åkt i limousinen, det är de som med förundran tittat på och undrat som de små rumpnissarna i Ronja Rövardotter, voffor gör di på dette viset.
2012.01.09
Jarl Strömbäck
1 kommentar:
Så kan det gå när inte haspen är på.I detta fall den fallerande oppositionen.
Och oppositionen lyser med sin frånvaro.År efter år.Varför betalar kommunen lön,traktamenten, reseersättningar och sociala avgifter för ett oppositionsråd som på intet sätt fullgör sitt åtagande?
Och fullmäktigeledamöterna sover sig genom sammanträdena,allt enligt tydligt redovisat bildbevis, enbart glada för att få sola sig i glansen och lyfta arvoden som en liten extra bonus till hushållskassan.Tänk, det finns kommunfullmäktigeledamöter i Örnsköldsvik, som folkbokför sig på ödetorp långt,långt bort från centralorten, men samtidigt bor något hundratal meter från fullmäktigesalen, allt för att kunna lyfta "extrapengar i form av reseersättningar, 29,10 kr/milen.Multiplicera det talet med ett tusental mil, så blir det en inte allt för föraktlig extra dusör per år.Likt lite extragrädde på moset eller som förstärkning till en mager pension.
Snikenheten saknar gränser.På alla håll tydligen.Inte bara fabrikörer kan konsten att sko sig på det offentliga.
Vårt egentliga sorgebarn i vår kommun,Flickan med guldbyxorna, eller var det penningbyxorna,kanske bådadera, och som dyrt och heligt för bara några år sedan, lovade kommunmedborgarna att de strax skulle få "skåda himlen runt hörnet",hyllas och lovordas i Allehanda av Kommunisten i fullmäktige som varande "en duktig politiker" Flickan, som genom sitt totalt bristande ekonomiska sinnelag och styrd av egna fåfängliga drömmar,kanske som minister i socialdemokratisk regering som tack för sina fantastiska insatser inom industri -och arbetsmarknaden, blåstes rejält både på ministerdrömmar och tillfogade Örnsköldsviks kommun ett tremiljarders underskott och har försatt kommunens ekonomi på konkursens brant.
Normalt borde en sådan ledare med omedelbar verkan avgå.
Men, se icke i Örnsköldsvik.Var och varannan dag lyser hennes nuna till allmän beskådan i Allehanda och hyllas oförtrutet vidare som en alldeles egen och ovanligt duktig politiker av Allehandas notisskrivare
Skicka en kommentar