Kejsarens nya kläder

HC Andersen var en skarp iakttagare, och en lysande skribent. Få om ens något som skrivits i koncentrerad form har en större relevans än just sagan om kejsarens nya kläder. Bedragaren som förmådde kejsaren att tro på drömmen om det utopiska. På vägen utmanövrerades tvivlarna den ene efter den andre, och på olika sätt.

Till sist gick kejsaren trotsigt stolt med sin krona på huvudet, naken inför folket men i tron att han bar den förnämsta av dräkter. Men folket såg verkligheten, den att kejsaren var ju naken.

I vår tid finns parallellen i högsta grad i kommunen norr om skogen. Där lät man sig förföras av bedragaren i en bilhandlares förklädnad. Ethanol-jesus hade landat, och nu skulle fabriker byggas, landet skulle bli rikt. De som hissade varningsflagg var bakåtsträvare, hade inte förmågan att se möjligheterna.

Men bedragaren såg möjligheterna, andra möjligheter. Sedan kommunen år 2005 väl fastnat på den utkastade kroken, tog han de för utbyggnaden i Norrland avsedda pengarna och åkte ner till Afrika för att bygga sockerfarmer. Talat om etanol ur träråvara, var inget han trodde på, framtiden fanns i andra delar av världen. Talet om den välsignelsebringande norrländska etanolen fick fortsätta ännu några år, innan bubblan sprack.

De hundratals miljoner som skulle använts för fabriker och arbetsplatser i de norrländska länen försvann i afrikanska, polska och andra projekt. Kommunen står nu med ett utarmat energibolag som behöver ca 1 miljard i nya pengar för att inte gå omkull. Och kommunalrådet, vår lokale kejsare gör sitt bästa för att skyla sin nakenhet.

Priset för godtrogenheten förklädd i det förföriska ordet möjligheter, får nu kommunens invånare, i synnerhet de äldre betala. Höjda avgifter, sparbeting på 2,5% i kommande budget i verksamheter som redan tidigare hyvlats hårt.

Hur stort är tålamodet egentligen, är uppgivenheten så stor att man inte förmår utkräva ansvar?

2012.04.11

Jarl Strömbäck

Run the rabbit away

Häromdagen (31.1) var det så dags för debatt om energibolagets prekära situation i kommunen norr om skogen. Jag har tidigare skrivit om just detta. Att dess energibolag, vanligtvis är de en kassako för sina ägare, i kommunen norr om skogen blivit till ett konkursbo.

Nu behövs 900 millisar för att det skall gå att få lite andrum, och mer kommer säkert att behövas. Än finns lik i garderoben i form av uppblåsta värden i andra engagemang.
Nog kan man förvånas och undra, hur det är möjligt att ett bolag som har en omsättning (2010) om 875 miljoner, kunnat dra på sig en låneskuld inklusive borgen på 3000 miljoner.

Omöjligt skulle marknadsexperten säga, inga banker skulle låna ut mer än 3 gånger företagets omsättning. Men nu handlar det inte om företaget i sig, det handlar om den skuldsättning av kommunens knappt 55000 medborgare man genom kommunal borgen lagt som pant i vågskålen.

Sällan eller aldrig har ett ekonomiskt haveri i kommunal regi tydliggjorts mer än i det här fallet. Det borde få stå som ett avskräckande exempel i kurslitteraturen på våra ekonomiska högskoleutbildningar i många år framåt. Så principiellt viktigt är det, så oerhört tydligt.

Nu startar det städjobb som krävs, och med det ansvarsfrågan. ”Run the rabbit away” är ett uttryck jag fick lära mig någon gång för länge sedan. Översatt till svenska något i stil med att ”springa undan ansvaret”. Så kan man också tolka debatten enligt ovan. Det handlade om vem som var mest ansvarig i en situation där 59 av 61 KF ledamöter när det begav sig, röstade för att gå in i de åtaganden som senare vuxit likt en cancersvulst.

Det är klart, har man suttit i krisbolagens styrelser utan att meddela avvikande uppfattning i protokoll, blir det svårt att hävda sin trovärdighet när frågorna blir offentliga. Det må vara luckrativt när styrelsearvodena kommer på det personlig kontot, men jobbigt att sitta på flera stolar med motstående intressen samtidigt.

2012.01.31
Jarl Strömbäck/SPI
En av två avvikande KF ledamöter när det begav sig.

Grönköping 2012

Dagen när hanteringen av Juholts avgång är av riksintresse, briserar en annan bomb i kommunen norr om skogen. Energibolaget, Övik energi är på väg att gå i konkurs och behöver 900 miljoner av färska pengar snarast möjligt.

Energibolag är generellt sett något av det säkraste man kan äga. De är mjölkkor för att använda sig av det begreppet, de levererar i normala fall goda inkomster till sina ägare. Det måste vara unikt av ett energibolag i vårt land att man lyckats vansköta dess ekonomi så brutalt som man gjort i det här fallet.

Om dess problem har undertecknad skrivit tidigare på bloggen, och den som vill läsa mer kan exempelvis surfa på Övik energi på allehanda.se. De skall genast sägas att skulden inte skall läggas på de anställda som av den politiska ledningen, eller möjligen också tidigare ledning försatts i en omöjlig situation.

Skulden för den nuvarande situationen skall den politiska ledning ha, som använt bolaget som front i galna stöd till enskilda företag som Domsjö Fabriker och Sekab. Dels i direkta stöd till de företagen, dels i att man investerat 800-900 miljoner mer i ett kraftvärmeverk, än man behövt om man sett endast till kommunens fjärrvärmebehov.

Nu skall de här vansinnigheterna så långt det är möjligt döljas för insyn. Medlet för det är att skapa en internbank och ge den frikostiga ramar inom vilka man kan rulla runt pengar i miljardklassen utan beslut i fullmäktige i enskilda fall.

Grönköping eller Orwells 1984, välj själva, har fått sin alldeles färska variant i kommunen norr om skogen. Så nästa fråga man borde ställa sig är rimligen denna.

Behövs ett fullmäktige som fungerar som knapptryckarkompaniet, om de verkligt tunga besluten inte längre får hanteras i kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige?


2012.01.23
Jarl Strömbäck/SPI