Makt som missbruk

Februarimorgon, och dagarna ljusnar. Den gångna helgen har vi kunnat följa SM-tävlingarna i längdskidåkning från Sundsvall. Alltid lika spännande att få se nya stjärnor tändas på den idrottsliga himlen. Så också den här gången. Och inramningen med riktigt vinterväder var strålande på sitt sätt.

I söndagens Agenda i TV, fick vi se mediets reporter intervjua Kinas ambassadör, om det nu kan kallas intervju. Ambassadörens försvar för det kinesiska och godtyckliga tillämpandet av lagar borde i alla fall kommit alla till del. Vår tids nya stormakt, innehåller mycket av det Orwell skissade på i sina prisade böcker 1984 och Djurfarmen. Makten är i det landet överordnad allt, och den som inte förstår att acceptera det, tas brutalt bort ur samhällsgemenskapen. Någon respekt för mänskliga rättigheter existerar inte, om de kolliderar med det enväldiga partiets syn på saken. Det är dags att vi i de demokratiska länderna förstår att vi länge matat en hydra.

Och i vårt eget lilla fredliga land, har nu den nya regeringen tagit plats och börjat sitt värv. Det kan bli en gungig resa, motståndet mot den överenskommelse, och de eftergifter det socialdemokratiska ledarskapet accepterat är stort. Vänstern vässar sina argument mot sin gamla vän, och från de fackliga ledarskapen mullrar också motståndets röster. Och det i några år vilande rosornas krig ser ut att återuppstå, genom den nya tankesmedja som lanserats av missnöjda ideologer och getts namnet Reformisterna. 

Det finns all anledning att önska den gruppen lycka till. När maktinnehavet blir överordnat vallöften och partiprogram då mister valen sin mening. Det spel som vi sett undet drygt 4 månader och resulterade i nuvarande regering, är inget väljarna gick till val på i september. 

Att svälja den förtreten kan bli svårt för många, och skadar politikens trovärdighet i stort.

2019.02.04

Jarl S

Aprilväder

Aprilväder och morgonen börjar med att stora våta “lapphandskar” ramlar ner från himmelen. En sen påminnelse om att våren inte är sommar ännu. Värmen som kommer av solen lyser med sin frånvaro just nu, men är snart tillbaka igen. Resan upp genom det bohuslänska landskapet häromdagen var en ljuvlig upplevelse av vårgrönska och vita fält av vitsippor mellan träden. En riktig vårsymfoni.

Också i politiken har aprilvädret slagit om. Det parti som ofta mer än andra ansett sig vara det moraliska föredömet, Miljöpartiet, har nu visat sig ha sidor som är långt ifrån oproblematiska. Man har släppt in personer i sin innersta ledning som av medias granskning att döma har en dold agenda i sin verksamhet. Hur kan man annars förklara att man anser sig vara demokrat, men frotterar sig med männisikor som stödjer och öppet förespråkar “död” åt armenier och kurder. Miljöpartiet har mist sin eventuella oskuld, och förtjänar det reningsbad man nu rimligen kommer att genomgå.

Ifrågasatt ledarskap

Det positiva i detta är då att också säkerhetspolitiska krafter nu uppmärksammat att det finns krafter i samhället som vill driva en politik som har mer av rötter i mellanösterns konfliktsyn, än den politik av öppenhet, jämlikhet och demokrati som anses vara del av vårt lands grundläggande värderingar.

Och det Liberala partiet, det som tidigare kallade sig folkets parti, men tvingats inse att man givet resultaten i val inte var folkets parti. Det partiet använder aprils sista dagar till ett namnbyte, det Liberala Partiet. Bloggskribenten som följt 4 landsmöten i det partiets föregångare Folkpartiet, önskar lycka till.

Det behövs i vårt land ett parti som tydligt bär socialliberala värderingar. Om man väljer den vägen och är glasklar men den, borde partiet kunna växa.

Men då behövs nog andra synsätt i ledarskapet.

2016.04.24

Jarl

EU - på gott och ont

 

Regnig söndag-morgon denna 5 maj. Morgonmotionen får inskränkas till några km spinning. Gårdagen var desto soligare, och båten fick lite tillsyn och vård inför kommande sjösättning.

Nu några tankar om vår nationella energipolitik. Den som ” die dumme schweden” sålde ut för en del år sedan. Men varför inte göra en liten tillbakablick.

Inom ekonomisk teori talar man ofta om komparativa fördelar. Det är ett jätteviktigt begrepp, som innebär att man tar till vara sina fördelar gentemot andra i en konkurrensutsatt värld. Och därmed värnar om sin konkurrenskraft.

Så resonerade man också i vårt land när man på sin tid byggde ut först vattenkraften, senare kärnkraften. Vi skulle bli självförsörjande på elektrisk energi, den skulle bli vår komparativa fördel. På det sättet skulle vi kunna stödja vår energiintesiva industri med El, och säkra arbetsplatserna  i skogsindustri, gruvor, verkstäder och fabriker etc.

Så fungerade det också under några årtionden, hjulen snurrade och vi i Sverige var en av världens främsta tillväxtmotorer. Men allt har sin tid, och på 80-talet blev europafrågan överordnad. Vi skulle växa ihop och samman med Europa i övrigt. Och alla vi som var för den tanken, för tanken om fredsprojektet, vi fick liten eller ingen kännedom om dess övergripande agenda, och dess följder i ett längre perspektiv.

Vi har nu varit EU-medborgare i snart 20 år, det är dags att sätta sökljuset på företeelser, vilka på olika sätt påverkat och påverkar oss. Och då inte enbart i positiv mening. I det sammanhanget är energipolitiken central, den var vår största enskilda tillgång, när vi gick in i EU. Vattenkraften, ren och billig samt kärnkraften, också den billig och säker.

Var står vi nu, vad händer och varför. Om det kan den här bloggen få handla av och till framöver. Det kan nog bli en intressant resa i tid och tanke.

2013.05.05

Jarl Strömbäck

 

Vanstyrets politik 4.

I föregående avsnitt under den här rubriken använde jag dansen som bild för utvecklingen. Det är nu dags att med grova penseldrag ta sig an de riktigt stora elefanternas dans runt guldkalven, det politiska lättsinnet representerat av kommunens kassa och kreditvärdighet.

Vi börjar med det nya SEKAB, men först något om det gamla. Jag väljer för enkelhetens skull här att enbart fokusera på kommunen norr om skogen när det gäller ägandet, väl medveten om att ägandet delades med också andra intressenter.

SEKAB var när det övertogs av kommunen via energibolaget ett väl trimmat och lönsamt företag. Vinsten låg på stadiga 50 miljoner per år, det var ett välskött företag, men det skulle snart bli ändring på det. In på arenan klev förföraren, låt oss kalla honom Etanol-Jesus. Under hans ledning skulle företagets lönsamhet totalt raderas ut, det skulle förvandlas till en enorm förlustkälla, omskrivet i riksmedia som landets troligen största politiska haveri när det gäller kommunal inblandning i näringslivet.

Ethanol-Jesus är den borne predikanten. Han bar på två agendor, dels den offentliga, dels den personliga. Den offentliga handlade om devisen ”bortom oljan”. Där predikade han etanolens välsignelse. Den skulle framställas ur skogsråvaran i norr. Stora fabriker skulle byggas här, och vår landsända på sikt bli ett Klondyke. Etanolens välsignade rikedomar skulle översvämma de norrländska kommunerna.

Den mer personliga agendan hade ett annat fokus. Där handlade det om att via ”landgrabbing”, mer eller mindre olagligt övertagande av stora markområden i Afrika, bygga upp enorma odlingar av sockerrör, för att den vägen ge råvara till etanolen. Och produktionen skulle ske i andra länder, Polen och Ungern initialt.

Samtidigt som den första agendan basunerades ut av etanol-Jesus och hans underhuggare till godtrogna kommunpolitiker i de norrländska kommunerna, planerade och genomförde han upprättandet och kapitaliseringen av bolag i olika afrikanska länder med pengar kommunmedborgarna trodde skulle gå till verksamhet därhemma.

 Hur många i de berörda bolagens styrelser som var informerade om dubbelspelet lär vi  aldrig få veta. Vad vi däremot vet är att det inte stannade med de afrikanska bolagen, Etanol-Jesus och hans vänner hann också med att etablera sig i Ungern och Polen med stora ekonomiska konsekvenser för kommunen norr om skogen.

Under resans gång framställdes via de kommunala bolag som officiellt var ägare till SEKAB återkommande krav på nytt kapital. Tillsammans har kommunen enligt den 2009, utgivna officiella skriften drygt 600 miljoner i lån och förbindelser till SEKAB.  Den afrikanska delen i Tanzania, Mozambiqe och Togo hann kosta 200 miljoner, innan kommunen norr om skogen kastade in handuken.  Etanol-jesus fick köpa den verksamheten för 400 kronor. Hur mycket av de 200 miljonerna som ingick i det köpet torde vara försett med högsta sekretess.

 Av satsningen på norrländska fabriker blev intet. Däremot kom man igång ordentligt i Polen och Ungern, satsningarna där har dragit mer än 300 miljoner, utan någon som helst avkastning.

Det nya SEKAB blev för kommunen norr om skogen ett totalt misslyckande. Dess skulder skulle bli en bärande del i det kapitaltillskott om ca 1000 miljoner som kommunen nu måste upp med för att rädda berörda kommunala bolag. Och kommunledningen har tvingats kapitulera när det gäller boskillnaden mellan den skattefinansierade kommunen, och de av aktiebolags lagstiftningen styrda bolagen. Någon utdelning från de kommunala bolagen de kommande åren är inte att räkna med, trots de enorma investeringarna.

Genom internbanken har alla lån, alla skulder placerats i kommunens knä. Där kommer de under många år framöver att stjäla resurser från omsorg, skola och andra kärnverksamheter.

Dansen om guldkalven, den kommunala kassan slutar inte där, mer skulle visa sig komma.

2012.06.11

Jarl S