Kris och konsekvenser

Ljummen och riktigt fin vårmorgon denna marsdag, om än solen är skymd av tunna moln. För bara ett par dagar sedan var kyla och hårda vindar rådande, så skiftar vädret från hårt till gott. Och kanske den återspeglingen kan ses också i någon mån av det som nu ses som den största samhällskrisen på decennier i global mening.

Ett osynligt litet virus och dess spridning skrämmer nu en hel värd till underkastelse, isolering och kraftiga samhällsförändringar. Gränser mellan länder stängs, kommunikationslinjer, i synnerhet flyget stoppas. Rese mönster slås sönder och regeringar meddelar förbud mot större sammankomster än 5 personer (Österrike),50 personer (USA), och i vårt generösa land 500 personer.

Bakom den generositeten ligger krassa politiska bedömningar. Sverige har inte råd och möjlighet att bekämpa Corona krisen på samma tydliga sätt som andra länder. Våra sjukhus är överbelagda redan med normal aktivitet. Utrymme för stora grupper Corona-fall finns inte utan att annan sjukvård ställs åt sidan. Testkit finns inte för masstestningar, och utrustning för de som arbetar med de sjuka saknas.

Alltså väljer man från myndigheternas och politikens sida att bagatellisera pandemin jämfört med många andra länder, och därmed också lägga riskerna på den enskilde medborgaren. Dessbättre och tydligare är de många företag som likt Volvo och Ericsson anmodar de anställda som så kan att arbeta hemifrån. Där inser man värdet av att skydda sin personal så långt det går.

Coronavirusets farlighet, liksom de åtgärder som vidtas, eller underlåts att vidtas, kommer i en framtid att utvärderas. I den utvärderingen kommer inte de kunna deltaga, som kommer att offras på den politiska handlingsförlamningens och oförmågans altare.

Hur många de offren blir kommer kanske också att hemligstämplas.

2020.03.16

Jarl S

Våldspiralens offer

Vi skriver januari 02, knappt har det nya året och decenniet börjat,när det politiska våldet eskalerar. Amerikanska drönare väntar på sina offer 15000 meter ovanför Bagdads flygplats. När två bilar med höga Iranska företrädare lämnar flygplatsen, dödas de med den millimeterprecision som troligen endast modern krigföring av världens ledande krigsmakt USA kan åstadkomma.

Angreppet sker på annat lands territorium, vilket i sig är ett krigsbrott.

Den iranska reaktionen blir vad den kan förväntas bli i en stat som är helt styrd av en teokratisk diktatur. Massornas mångfald fyller gatorna i landet Iran, och kraven på hämnd är högljudda. Hur nu Iran skulle kunna skada USA på något mer påtagligt vis kan möjligen ifrågasättas, militärt är landet helt underlägset USA, men något symboliskt måste man åstadkomma. Den amerikanska presidenten deklarerar att man har 53 mål i Iran man klara att angripa om Iran angriper amerikanska intressen.

Den 7 januari skjutet Iran några raketer mot baser för amerikanska och internationella hjälptrupper i Irak. Man förvarnar också dessa om att raketerna kommer, och de inriktas så att de inte skall skada någon eller något. Den så kallade hämnden är bara avsedd för den iranska ledningens interna propaganda, och någon skada åstadkommer raketerna inte. Men i Iran härskar rädslan för de 53 mål för angrepp som den amerikanska presidenten Trump lovat kommer eftersom Iran nu angripit de  amerikanska baserna..

Onsdagen den 8 Januari, tidig morgon lyfter ett Ukrainskt plan med 178 personer från Teherans flygplats, dess destination är Toronto med mellanlandning i Kiev. Passagerarna är i huvudsak internationella personer, vilka firat Jul-Nyår hos vänner i Iran.

Efter bara ett par minuter i luften skjuts det ner av en ryskbyggd raket, samtliga ombord omkommer.

Våldsspiralen som startades den 2 januari har skördat sina offer. Offer vilka på inget sätt varit ansvariga för våldets början. Män, kvinnor och barn dödas urskillningslöst. Anhöriga mister sina kära på det grövsta och vidrigaste sätt.

Det iranska ledarskapet har påtagit sig den direkta skulden för våldet, men den som startade våldspiralen, den amerikanske presidenten har dess blod på sina händer,

2020.01.12

Jarl.s

Fraktionerade kalkyler.

Det var nog i slutet av januari som telefonen ringde för första gången i ärendet. Det handlade om den flytt av stora delar av förvaltningen i kommunen norr om skogen, som kommunledningen beslutat om.

Lokaler som byggts för universitetens satellitstudier i kommunen, stod tomma sedan länge, och nu hade iden kommit upp som en del av besparingsarbetet, att förvandla lokalerna till förvaltningskontor för kommunen.

I den budget som förelagts fullmäktige inför beslutet, skulle flytten, allt sammantaget kosta 21,3 miljoner. Redan då en ifrågasatt siffra. Det skulle dröja till slutet av Mars 2014 innan kommunledningen meddelade att det skulle bli väsentligt dyrare, 34-35 miljoner.

Konsten att fraktionera kalkyler är väl prövad i kommunen norr om skogen. Man gör en kalkyl som man tror man kan sälja in i beslutsprocessen, väl medveten om att den kommer att behöva kompletteras. När sedan arbetet är igång kommer man med de tillägg man från början rimligen är väl medvetna om, liksom de extra kostnaderna. Så skedde på sin tid när man byggde paradisbadet, men ”glömde” att man behövde en ny entré. Så var fallet med kraftvärmeverket när man ”glömde” inmatningen och måste komplettera budgeten för bygget med ca 200 miljoner.

Och nu är det dags igen, flytten som skulle kostat 21,3 miljoner kommer att bli avsevärt högre. Kommer det räcka med 100 % fördyring, det är frågan.

Är det sådan politik som skall belönas med fortsatt förtroende i höstens val?

2014.04.08

Jarl Strömbäck

Run the rabbit away

Häromdagen (31.1) var det så dags för debatt om energibolagets prekära situation i kommunen norr om skogen. Jag har tidigare skrivit om just detta. Att dess energibolag, vanligtvis är de en kassako för sina ägare, i kommunen norr om skogen blivit till ett konkursbo.

Nu behövs 900 millisar för att det skall gå att få lite andrum, och mer kommer säkert att behövas. Än finns lik i garderoben i form av uppblåsta värden i andra engagemang.
Nog kan man förvånas och undra, hur det är möjligt att ett bolag som har en omsättning (2010) om 875 miljoner, kunnat dra på sig en låneskuld inklusive borgen på 3000 miljoner.

Omöjligt skulle marknadsexperten säga, inga banker skulle låna ut mer än 3 gånger företagets omsättning. Men nu handlar det inte om företaget i sig, det handlar om den skuldsättning av kommunens knappt 55000 medborgare man genom kommunal borgen lagt som pant i vågskålen.

Sällan eller aldrig har ett ekonomiskt haveri i kommunal regi tydliggjorts mer än i det här fallet. Det borde få stå som ett avskräckande exempel i kurslitteraturen på våra ekonomiska högskoleutbildningar i många år framåt. Så principiellt viktigt är det, så oerhört tydligt.

Nu startar det städjobb som krävs, och med det ansvarsfrågan. ”Run the rabbit away” är ett uttryck jag fick lära mig någon gång för länge sedan. Översatt till svenska något i stil med att ”springa undan ansvaret”. Så kan man också tolka debatten enligt ovan. Det handlade om vem som var mest ansvarig i en situation där 59 av 61 KF ledamöter när det begav sig, röstade för att gå in i de åtaganden som senare vuxit likt en cancersvulst.

Det är klart, har man suttit i krisbolagens styrelser utan att meddela avvikande uppfattning i protokoll, blir det svårt att hävda sin trovärdighet när frågorna blir offentliga. Det må vara luckrativt när styrelsearvodena kommer på det personlig kontot, men jobbigt att sitta på flera stolar med motstående intressen samtidigt.

2012.01.31
Jarl Strömbäck/SPI
En av två avvikande KF ledamöter när det begav sig.